Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Weidenhayn ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
WeatglXIiH^Uah Regemente.
Westman.
27»
lenbnrgska och Pommerska kusterna, en pnokt,
som dock ej noga bestämdes, hvilket synes hafva
skett med afsigt, och derföre ock genast
föranledde vidlyftiga stridigbeter emellan Sverige,
Brandenburg och Mecklenburg. Detta var allt hvad
Sverige fick efter 18 ars oafbrutet krig, fördt
med en lycka, tapperbet och ansträngning, som
hvar för sig nästan saknar exempel. En blick pä
kartan visar genast de nya landvinningarnas spridda
och blottställda låge. De tycktes af fienderne
beräknade pà alt framdeles kunna med lättbet blifva,
den ena efler den andra, återtagna från
Sverige, och de hafva äfven sä blifvit. Denna mindre
fördelaktiga utgång orsakades förnämligast af
drottning Christinas häftiga längtan efter fred,
samt af hennes ovilja emot de båda
Oxenstjer-norna, hvilka omständigheter med yttersta
skick-bet begagnades ej blott af Sveriges fiender,
utan äfven af de Franske statsmännen, samt
af Salvius m. 11. rikskanslerens ovänner, för att
hvar och en pä sitt sätt draga fördel deraf.
Deremot klagade Oxensljernska partiet, de fleste
härförarne, ja , sjelfve Pfalzgrefven Carl Gustaf, att
Christina genom sin otålighet försommat Sveriges
sanna fördelar, och icke rätt begagnat ett tillfälle,
som sent «ller aldrig skulle återkomma.
Emellertid blef det nu för första gången, Sverige hade fred,
alltsedan Gustaf Wasas död. Allmänna glädjen
häröfver var stor, och bos de fleste uppriktig.
Högtidligheter höllos, skådepenningar slogos, och
belöningar utdelades i oräknelig mängd. Det ilbud,
som kom med första underrättelsen om fredens
afslutande, erböll en guldkedja om 600 dukater.
Legationssekreteraren, som medförde sjelfva
freds-traktaten, adlades med namnet Taubenfelt, samt
fick till sitt sköldemärke kronor genomfiätade med
palmqvistar, och deröfver fridens dufva. Så väl
Salvius som flere andre underhandlare och
bärförare upphöjdes till rådsvärdigbeten. Det Svenska
exemplaret af fredstraktaten blef prydligen
skrifvet på pergament, bundet i siden, och sigillet
förvaradt i en kupa af guld, vägande 128
dukater. Det till kejsaren öfverlemnade exemplaret var
lika prydligt, utom det att kupan för sigillet derpå
var förfärdigadt af svart träd.
Westgttthn-Rals Regemente är af
rotbälls-nstur, har 43 officerare, 39 underofficerare och
9 civile tjenstemän. Nummerstyrkan utgör 1,200
man, hvaribland 1,082 effektivnummer. Antalet
af spel är 51, handtverkarne 2 och hästarne 7.
Truppen tillhör 3:dje militärdistriktet, samt har
900 man förlagde i Wenerborgs och 300 man i
Mariestads län. Nygårdsängen är mötesplats.
Af-lönings- och underhålls-staten uppgår till 95,066
R:dr b:ko.
Westgütha Regemente är af rostbålls-natnr,
har 39 officerare, 35 underofficerare och 9 civile
tjenstemän. Dess nummerstyrka är 1,000 man,
hvaribland 883 effektiv-nummer. Antalet af spel
utgör 51, handtverkarne 2, hästarne 7. Truppen
hörer lill 3:dje militärdistriktet, och I man af
korpsen är förlagd i Götheborgs, 208 i
Weners-borgs och 791 i Mariestads län. Mötesplatsen
är Axevalla bed. Truppens aflöning!- och
nnder-hà I Is-stot utgör 137,909 R:dr b:ko.
Wenthius, üHniuel, bördig frän Södermanland,
var en af I600:talets många föga lycklige Svenske
poeter. Han bar, utom åtskilligs Brollopsoerser,
utgifvit: Adelsskaps Härkomst, o/f gamhla Romerska
Handlingar vitdragen och Sveriyes Rijkes Höyloflige
Ridderskap och Adel titi Ahra uppsatt, ett långt,
magert rimmeri på Alexandriner, i hvilket
författaren korteligen meddelar ett ungefärligt begrepp
om bela vapenkonsten. Den enda effekt, som detta
vidlyftiga poem möjligen på vår tids läsare kan
åstadkomma, är förundran öfver den lärda möda,
som blifvit använd på att sammansätta någonting
så i högsta grad platt och liflöst.
Westin, Fredrik, född i Stockholm 1782,
utbildade sig, såsom elev af Pasch och Masreliez,
lill en af Sveriges utmärktaste porträtt- och
historiemålare. Uti sina kompositioner, hvilka äro
grundade på ett djupt studium af sinnebildsläran,
bar han visat en särdeles styrka i teckning, och
en ganska rikhaltig uppfinningsgåfva. Hans taflor
väcka intresse genom en behaglig mjukhet och en
frisk färgton. Bland bans större ai beten räknas
med skäl altartafloma i Kungsholms och Jakobs
kyrkor såsom de yppersta konstverk. Westin är
hofintendent, professor vid akademien för de fria
konsterna, kongl, bofmålare och B. af W. O.
Westkinde, med Bro, en socken på Gottland,
är belägen vid hafvet, 1 mil N.O. om Wisby,
och tillhör 2 kl. patr. & konsist. Marken är i
allmänhet jemn, med undantag af den vestligaste
delen mot hafvet, som är bergaktig. Skog fattas
ej alldeles. Socknen innehåller 14£ mtl., med
416 inbyggare på en areal af 7,591 tunnland,
hvaraf 1,520 äro sjöar och kärr.
Uentiiwn, Johan, född d. 10 Nov. 1714, och
son af bokbindaren J. Westman i Westerås, var
en af Sveriges mångsidigaste vetenskapsmän under
det förflutna århundradet, erfaren läkare,
djupsinnig filosof, skicklig mathemntikus och grundlärd
tbeolog. Sedan ban genomgått skolan och
gymnasium i sin fädernestad, sändes ban år 1733 till
Upsala, der ban blef student. Af en särdeles
anledning fattade ban der beslut att studera
medicinen; men nödgades snart, i anseende till sina
knappa vilkor, för en tid lemna akademien, och
söka sin bergning genom konditionerande. När
ban sedermera kommit i tillfälle att åter besöka
Upsala, fortsatte ban sina studier med så mycket
sTörre drift, och promoverades 1743 till medicine
doktor. Blef 1745 tillförordnad provincialläkare
i Westmanland, och 1749 amiralitetsmedicus i
Stockholm, samt året derpå tillika assessor med
säte och stämma i kollegium medicum Oaktadt
en vidsträckt praktik, förvärfvad genom det
utomordentliga förtroende hufvudstadens invånare hyste
för bonom, flyttade ban dock 1750 till bemorteo,
för att der tjenstgöra såsom proviocial-läkare,
hvarmed ban fortfor till år 1754, då ban kallades
till stads-pbysicus i Götheborg. Sedan ban skänkt
en summa till löningsfond för en gymnasii-adjunkt
i Westerås, med det förbehåll, att vid första le-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
