Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Triumvirer ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
104
Trolldom.
Trolle.
att den, som understöd sig att utkasta ett eoda
tegel, skulle få gifva henne hundra igen. Snart
steg dock vattnet högt i båten. För sent befallte
bon nu dess lättande genom teglens utkastande,
och sjönk lill botten med det miusta barnet i
famnen. Alla de andra drunknade äfven, utom en
liten gosse, som räddade sig i en stor pipkanna,
och sedan berättade den olyckliga tilldragelsen.
Detla skedde 1487. Erik Trolles genom anförda
tillfällighet räddade son,
Trolle, Unalaf Krikmiont ett af de hemskaste
namo i våra häfder, var redan som ung beryktad
för sin lärdom, magister med skicklighet till och
med i Grekiskan, hvilken språkkunskap då ännu
var ganska sällsynt i bela Europa och isynnerhet
ovanlig bär i Sverige. Blef redan 1512 domprost
i Linköping och 1514 erkebiskop i Upsala,
troligen den yngste af alla, som kommit till denna
värdighet. De båda fiendtliga partierna förenade
sig nemligen om att befrämja detta val,
Sturar-nes, för att försona faderns undanträngande från
riksföreståndareskapet, och unionspartiet, för att
lättare kunna hamnas på sina motståndare.
Riksföreståndaren Sten Sture erbjöd högtidligen inför
altaret i Upsala domkyrka den nye erkebiskopen
sin hand till försoning och vänskap; men den
stolle, äregirige prelaten förkastade med trotsigt bån
detta ädla anbud och började sina upproriska
stämplingar emot landets rättmätige regent, för
befrämjandet af Danske konungens planer på Sverige.
Slutligen af ständerna förklarad afsatt, insattes ban
i fängelse på VVesterås slott, och bans slott
Stä-ket blef af det förbittrade folket stormadt samt i
grund förstördt. Efter Sten Stures fall, återkom
ban och blef på nytt erkebiskop, då ban tillstyrkte
konung Christians erkännande såsom Sveriges
regent, samt utverkade af påfven en bannlysning
emot alla sina motståndare. En verksam
rådgifvare vid anfallandet af det ohyggliga
Stockholmska blodbadet, hvilket uppgafs ske till strä|f för
det emot honom veikställda väld, måste han snart,
belastad med folkels afsky och förbannelser,
flykta jemte sin fördrifne konung ur Sverige. Ej längt
derefter öfvergaf b»n denne konung, lemnande
honom åt Danska adelns bämnd samt krönande konung
Fredrik. Utnämnd 1534 till biskop i Odense,
egnade denne föga presterlige man dock ringa
uppmärksamhet åt sitt stift; deremot deltog ban
följande året i slaget vid Oxeberget på Fyen, der
ban blef illa sårad och fäogen. Insattes sedan i
fängelse på Schleswigs slott, hvarest han i bojor
slutade sin oroliga lefnad.
Trolle, Joakim, en son af Arvid Birgersson
Trolle, uppträder först år 1517 i vår historia,
när bau, i förening med Severin Norrby, skulle
komma till den belägrade erkebiskopens
undsättning på Stäket, men, tillbakaslagen af Guslaf
Eriksson, med oförrältade ärender måste återvända
tillhaka till Danmark. Der blef han slutligen Dansk
riksamiral, bodde på Lillö vid Christianslad och
afled är 1546. Sonen,
Trolle, irvld JoakiinsaoD, den siste af
denna ätt bland Sveriges gamle ràdsberrar och den
sista i vår historia före Skånes eröfring, blef 1525
lagman i Tio häraders lagsaga och sändes 1534 af
konung Gustaf I såsom höfvidsman för de
hjelp-trupper, denne då lemnade konung Fredrik i
Danmark. Sedan blef ban amiral och riksråd. Vid
konung Erik XIY’:s kröning slogs ban till riddare
och lefde ännu året derefter eller 1562; men
sedermera saknas alla vidare underrättelser om honom.
Trolle, Thure Arvidnnon, en son af Arvid
Birgersson, blef 1527 befullmäktigad af konung
Guslaf Wasa att hålla samtal med allmogen uti
Albo bärad i Småland om den pålagda gärden till
riksgäldens afbetalande, då ban vid återfärden blef
försätligen skjuten med en skäkta genom lifvet,
dock ej dödligt. Sedermera blef ban 1530
riddare, och 1533 slottslofven på Kalmare slott med
dess stad och län jemte Öland, samt följande året
riksråd. Sändes 1535 till Landskrona såsom
biträde åt amiralen Mäns Somme, hvilken låg der i
vinterqvarter, och bevistade 1537 Halmstads möte
med några andra af riksens råd. Höll 1538
allmänt ting med allmogen och vapensyn öfver bela
Småland. Dog 1555. Hans dotter,
Trolle, .4111111, gift 1564 med riddaren Carl de
Mornay, blef tio är senare enka efter honom, dä
bans hufvud föll för bödelssvärdet, till löljd af ta
upptäckt sammansvärjning emot konung Joban III,
och öfverlefde sin man i 44 år. Hon utmärkte
sig för en synnerlig frikostigbet, och begåfvade de
flesta kyrkor i Småland med kalkar, patener,
skrudar och dylikt. Äfven skolorna i Wexiö och
Kalmar erhöllo af henne rika skänker och hennes
underlydande bade alltid i henne en god moder, så
att hon gjorde Trollenamnet åter kärt bland
folkel i Sverige. Hon dog 1618 på Helgerum i
Glad-harninars socken, 80 år gammal. Då hon böll på
att dö, och det ringdes i klockan, föll allt folket,
soin var på gärdens arbete, på knä och bad Gud
for henne. Hon kom sig likväl ännu en gång fore,
och dä detla drag af tillgifvenhet berättades
henne, efterskänkte hon hvad som ännu ej var
efterskänkt af restantier bos de fattige. Hennes
landt-bönder hade äfven under bela hennes lifstid fått
åtnjuta mångfaldiga lindringar i sina utlagor (ill
herrgården.
Trolle, Fredrik, till Näs, en son af Arvid
Nilsson Trolle, hvilken 1689 introducerades på
Svenska riddarhuset, och en ättling af Joakim
Trolle, blef deo, som äter upplyftade Trolle-atten
i Sverige till rikedom och anseende. Sedan bans
äldre broder, Wiln Trolle, som var kapten,
stupat vid Fredriksballs belägring 1718, återstod
Fredrik såsom den ende ättlingen af familjens Svenska
gren. Efter att mycket hafva utmärkt sig under
Carl Xll:s krig, hemkom ban såsom öfverstlöjtnant
från fälttåget, och erhöll genom sitt gifte med
rika Malte Ramels dotter, Brita, en stor
förmögenhet, af hvilken ban stiftade fideikommisser for
sina barnbarn. Souen, kammarherren Arvid
Trolle, var föga utmärkt och slutligen svagsint, och
dennes son, Fredrik, erböll fideikommisset
Trollenäs med Fulltofta, bibehållande namnet Troil»;
barnen af äldsta dottern, Vlvicn, gift med riks-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
