Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Thunberg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Toll.
Toll.
71
rättelser om beskaffenheten af röstningarna der i
landet. Under de nästpåföljande ären begagnades
ban, för att inom kavalleriet tillvägabringa en
behöflig förändring med trossen. Emellertid blef
ban 1774 ryttmästare vid Södra Skånska
kaval-leri-regementet och 1775 major i arméen. I
början begagnades han mycket af riksrådet
friherre Gari Sparre, som vid denna tid stod i
spetsen för krigsarenderna, och länge rådde harmoni
dem emellan; men sedan ändrades förbållandet,
Toll blef allt mera känd af konungen, steg i
graderna, och växte slutligen Sparre öfver hufvudet.
Ar 1776 utnämndes han till general-adjutant af
flygeln, och förordnades följande året att taga säte
i krigskollegium, der ban skulle föreslå
passevo-lans-ärenderna. De kollegiala formerna
öfverensstämde dock föga med bans lynne, och ban
anhöll derföre, efter någon tids förlopp, att åter
befrias från tjenstgöringen i krigskollegium,
hvilket äfven beviljades. Sommaren 177 8
anförtroddes honom en hemlig beskickning till Danmark,
och derifrån tillsände han konungen en utförlig
berättelse om bela den militära ställningen, om
riksstyrelsen, de förnämsta handlande personernas
karakter och tänkesätt, allmäona sinnesstämningen,
m. m. Ar 1780 blef ban utnämnd till öfverste
och chef för Södra Skånska kavalleri-regementet,
for hvilket han forlfor att vara chef ända till sin
död. Till hertig Carl af Södermanland, som då
innehade detta regemente, betalte ban i ackord
10,000 R:dr specie. Tidigt om sommaren 1792
utsändes ban af konungen till Aachen, Spaa och
andra ställen, i ett besynnerligt uppdrag. Han
skulle nemligen taga närmare kännedom om den
ryktbare Cagliostros och andre svärinares läror,
hvilka vid närmare undersökning dock befunnos
innehålla föga värde. Tillika skulle ban inleda
ooderhandlingar om prinsessan Sofia Albertinas
förmälning med konungen i Polen, Stanislaus
Ponia-towsky, för hvilket ändamål, som dock ej vanns,
hao äfven några månader uppehöll sig i Warschau.
Då konungen i September 1783 företog sin resa
till Italien, förordnade ban en s. k. "Beredning"
lill iståndsättande af försvarsverket till lands och
sjös, och Toll hlef en af de fyra medlemmarne
deri. En särskild paragraf i instruktionen för
beredningen ålade Toll att hafva tillsynen öfver
verkställigheten af beredningens befallningar i allt som
rörde landtarméen. Han blef således i sjelfva
verket krigsminister från denna stund, och forlfor att
vara det ända till Augusti 1798. Uti ett
förtroget hemligt uppdrag sändes ban sommaren 1785
af konungen till Danmark; men de politiska
rörelser ban der var ämnad att åstadkomma, och
hvilka Gustaf III ämnat begagna för sina planer,
uteblefvo, oaktadt all Tolls skicklighet. Enligt
några uppgifter bade Toll, vid 1786 års
märkvärdiga riksdag, åtagit sig alt föra riksdagen
efter konungens önskan. Utan tvifvel ägde han stor
fnrmåga att leda menniskor, hvilken ban dock
måhända öfverskattade vid detta tillfälle, dä fråga
var om folksamlingar, som ansågo sig fria.
Ebu-rn han härvid icke till alla delar lyckades, fort-
for ban dock att åtnjuta konungens synnerliga
gunst och förtroende, och mot slutet af året
utnämndes ban till general-major och förste
general-adjutant. Nära invigd i konungens planer mot
Ryssland, innan kriget förklarades, fick Toll redan
tidigt befallning att göra besked för landtarméens
tillstånd och uppgifva de ungefärliga kostnaderna
för krigets utförande. Äfven fick ban uppdrag att
utarbeta detaljerna af operationsplanen, och bland
dem, som närmast omgåfvo Gustaf III, då han
afreste till Finland, var den förtrogne Toll.
Redan då konungen landsteg i Helsingfors, märkte
Toll upprorssymptomerna i arméen, varnade
konungen för faran, och besvor bonom att vid
första tillfälle, då några upproriska rörelser visade
sig, använda en imponerande strängbet.
Insurrek-tionsandan utbröt, då major Kalling begärde afsked.
Toll bad konungen ej bevilja det, utan i stället
framför arméens front kassera en ofßcer, nog
glömsk af äran och sin pligt, för att under
flygande fana vilja öfvergifva sin post. Han var
öfvertygad, att ett strängt förfarande emot Kalling
skulle qväfva olydnaden hos de öfrige officerarne;
men konungen följde ej Tolls råd, Kalling erhöll
det afsked, han begärt, och fick resa hem till
Sverige. Detta blef signalen för en mängd andra,
som äfven begåfvo sig hem, under förklaring, att
de icke ville tjena i elt krig, företaget emot
grundlagens lydelse, utan ständernas samtycke.
Hvarje dag yttrade sig upprorsandan mer och mer
inom officers-korpserna. Armfelt, Tolls
medtäflare om konungens ynnest och derföre bans
beständige fiende, sökte öfvertyga konungen, att
arméens missnöje egentligen var rigtadt mot Toll,
som ansågs bäfva anstiftat kriget, och att allt
skulle blifva godt, endast ban aflägsnades. "Nämn
bonom ej", inföll konungen, "om jag följt hans
råd, bade jag ej varit i denna bekymmersamma
förlägenhet." Hvad medel Armfelt sedermera
begagnade för att vinna sin afsigt, är ej bekant;
men det vissa är, att då konungen med arméen
d. 23 Juli uppbröt från Helsingfors mot
Fredriks-bamn, lemnades Toll qvar, för alt jemte friherre
Raulb taga ett generellt inseende öfver
anstalterna för arméens proviantering och öfriga behof.
Detta var för en man i Tolls ställning en tydlig
onåd, och efler ski|lsmessan i Helsingfors såg ban
aldrig mera Gustaf III. Snart blef tonen inom
arméen att gifva Toll skulden för allt hvad man,
med eller utan skäl, klandrade i beredelserna och
anstalterna till kriget. Då kriget botade att
utbryta från Danska sidan, fick ban i Augusti
konungens befallning att genast begifva sig till
Skåne, för att der taga öfverbefälet. Genom sin stora
enskilda kredit lyckades ban en lång tid, utan alla
statsbidrag, anskaffa de dryga för
krigsrustningarna behöfliga medel, och dessutom understödde ban
äfven genom sin kredit flottan med mångfaldiga
förnödenheter. Snart befann sig Toll, som icke
bade någon enskild förmögenhet, i en fortfarande
förlägenhet att kunna uppfylla sina förbindelser,
och blef, såsom han sjelf yttrar sig i bref till en
vän, "en tiggare och vinglare för publici räkning."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
