Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tabellverket ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
40
Thorkel HDulnon.
Thorkel linutnson.
faolm och der ulplondrat några byar, drogo de
till Jomsborg, hvarest de blefvo upptagna bland
de vidt beryktade Jomsvikingar ne. Sedan deltog
Torkel llafi uti det blodiga sjöslaget i
Hjorunga-våg emot den Norska Håkan Jarl och uti
sjöslaget vid Svolderö, der ban gaf det rådet att göra
en upptimring af stockar på Erik Jarls skepp,
Järnbarden, och såmedelst derifrån bemästra sig
Olof Tryggvassons höga fartyg Ormen Långe.
Sedan begaf ban sig ut på härnad i sällskap med
Olof ilaraldsson i Norrige, dä ban plundrade i
Svenska och Finska skären saml slogs med mänga
andra vikingar söder om Jutland, och bemäktigade
sig deras skepp. Derefter åtföljde han Danske
konungen Sven till England, der ban besegrade
hertigen af Eslangeln och anställde förfärliga
härjningar vida kring landet. Ar 1013 förde han
befälet öfver bela Danska flottan vid Greenwich,
samt brandskadade den kringliggande trakten på
proviant och andra förnödenheter. Sedan
konung Sven dött, åtföljde han dess son Knut den
Store vid Englands eröfring, samt deltog uti alla
fältslag denne konuug der höll med konung
Elbel-reds söner. Vid Londons belägring Gck han
tillfälle att Irälsa Knut den Store frän en
ögonsken-lig lifsfara, dä denne, anfallen af konung Edmund,
var nära alt duka under, men Thorkel Haf] stötte
Edmund af hästen och sålunde räddade sin herre
or faran. Uli det stora nederlag, som
Engelsmännen ledo vid Assendan, fällde ban herl’gen af
Estangeln, hvars sköna gemål Egilta, konung
Klhel-reds dolter, sedan blef hans hustru. Thorkel I la ti
var äfven den, som återförde konung Elhelreds
gemål, drottning Emma, då hon ville fly från
England, och förmådde konung Knut att taga
benne till äkta. Någon tid njöt ban sedan Knut
den Stores nåd och var myckel ärad samt
för-ordnades äfven till Jarl öfver E<tangeln; men, då
ban en gång bjudit konungen till gästabud och
denne fått se hans skona hustru, föll ban i
konungens onåd, derföre att ban hellre sjelf
tilleg-nal sig en så vacker qvinna än lemnat henne åt
konungen, lian blef dä utdrifven ur England och
log sin tillflykt till Normandie, der ban under
de oroligheler, som kort derefter derstädes
|||bröto, lärer hafva blifvit ihjälslagen. Hans son
Harald blef jarl i Danmark.
Thorkel limat«noii, en af Sveriges ryktbarasle
och om fäderneslandet mest förtjente män
framstår såsom en lysande stjerna i häfderna öfver vår
mörka medellids häudelser. Om hans härkomst
hafva bistorieskrifvarne varit utaf olika meningar;
somliga hafva ansett bonom tillhöra den
namnkunniga Folkunga-ätten, andra påslå, med slörre sken
af sannolikhet, atl ban varit en medlem af den
gamla Trolle-ätlen. Säkert är åtminstone att ban
var en högättad man och förtrogen vän lill
konung Magnus Ladulås, ibland hvars rådsberrar ban
nämnes omkring år 1288. Han blef äfven riddare
och konungens marsk. På sin dödsbädd utnämnde
Magnus Ladulås marsken Thorkel Knutsson till sina
söners förmyndare och rikets föreståndare under
den unge konung Birgers minderårighet. Såsom
sådan styrde ban med stort beröm i nära tretton
år, hvarunder landels fördelar på allt säll
befrämjades. Till inskränkande af de andliges många
skadliga friheter, vågade ban det för den tiden
ganska djerfva steget, att icke allenast ålägga
dem skyldigbeten att dellaga i den allmänna
krigsgärden, ulan ock fråntaga dem en del af fot I ig—
tionden, hvilken de förut vetat tillskansa sig. Så
stor var äfven marskens myndighet atl
presterskapet fann för godt att underkasta sig dessa
anordningar ulan synnerligt motstånd, men de
andliges harm deröfver bidrog sedan ej så litet till
bans slutliga fall. Uplandslagen lat ban, af dertill
utsedde mun, granska och ordna uli särskilda balkar
och flockar. Ar 1293 företog ban ett fälttåg till
Karelen, hvilket landskap snart lades under
Svenska kronan. Då konung Birger 13o2 fliade sin
högtidliga kröning i Söderköping, var marsken
Thorkel Knutsson på höjden af sin ära och sitt
anseende. Vid delta lillfalle hade ban äfven den
förnöjelsen ad se sin dotter Christina förmäld med
konungens broder, den unge hertig Waldemar.
Året derpå, sedan Thorkel Knutsson Grät sitt
ståtliga bröllop med sin andra hustru, en Tysk
grefvedotter, begärde han all blifva endtledigad
från det förmynderskap ban nu i nära Irelton år
fört, men lofvade likväl, uppå konung Birgers
derom gjorda enträgna begäran, atl lorlfaraude
bistå bonom med sina kloka råd och trogna
tjenster. Sedan konungen 1305, efter en inbördes
slrid, för) i k t sig med sina bröder, begynte desse,
som mycket fruktade den kloke marsken, stämpla
till hans fall, gifvande honom all skuld lill den
uppkomna oenigheten. Mot julen salt marsken på
sin gård Lena och hade allenast sina boftjenare
bos sig, föga bekymrad om det, som annorstädes
tilldrog sig. Då besökte bonom några hans
vänner, hvarunder samtalet föll på konungens och
hertigarnes förlikning. De bådo honom taga sig
hällre lill vara och bäfva mera folk bos sig,
emedan han borde betänka, huru Folkungarne
varit sinnade i alla tider saml huru de oftast svikit
sina bästa vänner och rådgifvare. Väl vore allt
folket bonom tillgifve!, men hertig Erik kunde
snart våldsammeligen öfveriaska bonom, och då
kunde det blifva för sent för hans vänner atl
bi-slå honom. Den rättsinnige Thorkel Knntsson sado
sig så hafva tjenat sin konung och
fäderneslandet, atl ban icke fruktade svara derför, och kunde
ban icke misstro, alt konungasönerne skulle
sålunda kunna åsidosätta den släd«e visade
vördnaden för sin fosterfader. Så förblef allt i samma
skick, och marsken lagade sig att i ro och
enslighet lira julen, då en afton i begynnelsen af
julfastan en hop beväpnade män red in på hans
gård. Marsken gick ut, igenkände sin måg och
hertig Erik ibland de ankommande, samt beredde
sig att pä sedvanligt sätt vänligt emottaga dem.
De svarade likväl med vreda ord pä bans helsning
och röjde snart silt onda uppsåt, så att han väl
kunde märka, hurusom de nu voro komna lill hans
förderf. Enligt somliga uppgifter skall konung
Birger sjelf hafva varit med på denna färd och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
