Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tabellverket ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
16
Terininsfikatt.
Terierni.
sessor i Åbo hofrätt och fortfor att tjenstgöra
så-som sådan till 1732, dà ban, för ålder och
sjuklighet, begärde samt erhöll afsked med lönens
bibehållande. Han alled 1737.
Terminmtkatt kallas i vissa orter den
grundränta, som eljest kallas hemmantals- eller
extra-ordinarie ränta. (Se: Hemmantals-rönta).
Temeru«, Iiisellierlus Olai, son af
kyrkoherden Olaus i Tuna uti Helsingland, nämnes först
såsom konung Gustaf l.s hofpredikant år 1550, då
ban emottog Umeå pastorat såsom tillförordnad
pastor. Lönen hade konungen förbehållit sig, och
pastorn skulle både reformera församlingen samt
med strängbet infordra afgifterna. Delta bar sig
dock ej länge, utan måste ban snart flytta
derifrån, sedan flera oroligheler uppstått. Ankommen
till Stockholm, utnämndes han af konungen till
kvrkoherde i Leksand I55S, der ban bade en
långvarig verksamhet. När biskop Erasmus 1576 höll
visitation derstädes, förmådde ban |ngelbertus till
liturgiens underskrifvande. Sedan underskref han
Upsala mötes heslut 1593. Var riksdagsman 1594.
Blef slutligen blind 1597, och fick samma år slag
pä sjelfva predikstolen juldagen, och fördes mållös
hem. Kom sig likväl sedermera äter något före
och lefde till 1602, då ban sannolikt var öfver
80 år gammal, lians son,
•Femern*, Klaus* IiiirelberU, eller Klöf,
föddes i Umeå 1554. Hatad af sin styfmoder,
lemnade ban sä fort ske kunde sitt bem. Efter goda
studier i Sverige, reste ban som guvernör för
unge adelsmän till Tyska universiteter, der ban var
så flitig på professorernes lektioner, att professor
Tosselius i Leipzig, af förundran, då ban tredje
gången kom för sent på föreläsningen, på skämt
kallade honom Ter serus (tre gånger sen),
hvilket namn ynglingen upptog och gjorde frejdadt.
Sedan han i Leipzig tagit graden och hemkommit,
blef han konung Johans sekreterare, men drog sig
nnder den liturgiska striden undan till sin frände
biskop Rellinus, som satte honom till rektor i
Hedemora skola. Ar 1595 flyttades han till
reklo-ratet i Westerås, och efter faderns slaganfall
sändes han af domkapitlet till Leksand, med uppdrag
tillika att öfversätta Johannis Magni historia pä
Svenska. Han var prost öfver Osterdalarna, redan
då Näflåget 1598 tog sin början, hvarvid ban
visade sig såsom en varm anhängare af herlig Carl,
men likväl såsom fiende till allt våld emot
konungens tjenare. Af den upprörda allmogen valdes
han till anförare, och då ban med sin bondskara
ankom lill Tuna kyrka, bade just nyss förut
Jakob Näf blifvit mördad. Mäster Elofs vältalighet
lyckades endast rycka Erland Bååt till Skattinansii
nndan de vilde böndernes raseri. Ännu 1613
sökte ban dämpa folkyran i sin landsort genom en
försvarsskrift för adeln, och vid Örebro riksdag
öfverlade både konung och ständer med Terserus
(hvilken kallades Dalarnas prost), om Dalallmogens
stäfjande, sedan den nu ett århundrade varit ett
vanligt medel för vinnande af olika partiers
ändamål. lian skref vid denna tid sina ännu
förvarade Datkartaliandlinyar, och då Gustaf Adolfs bibel
sknlle utgifvas, hade han uppdrag att öfverse Nya
Testamentet efter Apostlagerningarna. llan var en
af sin tids kraftigaste och inflytelserikaste män.
lians första hustru, Anna Danielsdotter Svinhufvud,
kallades gemenligen "Stormor i Datoni"; deras
yngste son,
Teraerii), Jttn* Klai, född 1605, blef anna
ry k t ha ra re än fadern. Efter idkade akademiska
studier prestvigdes han 1631, för att vara kaplan
bos sin styffader magister Uno Troilius i Leksand.
Följande året blef ban græcæ linguæ lektor i
We-steras, och förelog sedan en resa till flera Tyska
akademier, hvarest ban uppehöll sig i fyra år.
Under denna resa var ban äfven någon tid
fältpredikant vid Svenska arméen, och åtnjöt ej sä
ringa understöd till sina studiers fortsättande af
rikskansleren Axel Oxenstjerna och fältmarskalken
Banér. Efter att sedan hafva besökt Frankrike,
England och Holland, återkom ban 1637 till
fäderneslandet, der ban tillträdde sitt leklorseinbete.
Var primus vid magisterpromolionen i Upsala 1639
och utnämndes samma år till tbeoiogie lektor i
Westerås. Ar 1640 förordnades ban af drottning
Christina till tbeoiogie professor i Aho, vid den
der nyss anlagda akademien, och utnämndes tillika
till kyrkoherde i staden Nådendal. Såsom
grundligt lärd och synnerligen bevandrad i Hebreiskan
fick ban, sedan ban 1648 blifvit utnämnd till
tbeoiogie professor i Upsala, följande året
drottningens befallning alt företaga en Latinsk
öfversättning, jemte utläggning, af Hebreiska bibeln, och
efter lio års berömlig tjenstgöring i Upsala,
benådade honom Carl X Gustaf 1658 med Aho
biskopsstift. Sex år senare måste ban åter lemna
denna värdighet. Några anstötliga meningar uti
en af hans skrifter anfördes väl då såsom skäl lill
detta hans missöde, men många andra orsaker
voro troligen också härvid medverkande. Redan vid
1650 års riksdag hade han förskaffat sig mänga
ovänner, äfven inom sitt stånd, genom sin ifver
i fråga om kronogodsens indragande. Dä intet
vanns vid riksdagen och drottningen ej syntes nog
djerf att ulföra reduktionen, vaknade länken hos
reduklionspartiets ifrigaste hufvudmän att aflägsna
drottning Christina och sälla spiran i Carl Gustafs
band. I de .Messeniska rörelserna var äfven
Terserus så inhlaodad, att Christina sedan försäkrade,
att bon hade kunnat låta hans hufvud falla. Vid
riksdagen 1660 uppträdde Terserus högljudt emot
Christina, "benämnd Alexandra efter den Romerska
antikrist", och föreslog alt straffa den affälliga
ge-noin indragning af det henne anslagna underhåll.
Han var då äfven ledamot af deputationen till
drottningen. Christinas harm emot Terserus blef
nu så häftig, att bon botade, det hon sjelf skulle
taga hämd på honom, derest man lemnade honom
onäpst; men regeringen fäste ej afseende härpå.
Då ban 1663 i Äbo låtit utgifva en Förklaring
ö/ver Katekesen, begynte en häftig förföljelse emot
honom. Professor Enevald Svenonius fann i
densamma mycket farliga saker, i afseende på
budordens fördelning, goda verk och gerningar,
barndop m. m.. hvarföre ban ock lät trycka en "Var-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
