Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tabellverket ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Taube.
Taube.
7
kollegium samt upphöjd till grefve;’ men hvarken
han eller bans afkomlingar togo såsom sådana
introduktion på riddarhuset, förrän bans sonsonsson
år 18>12. Eodlledigad 1739 från sina öfriga
befattningar, med bibehållande af
öfver-amiralsvär-digheten, användes ban till offentliga värf blott
vid de tillfällen, dä kronprinsen Adolf Fredrik och
sedermera bans gemål Lovisa Ulrika öfverfördes
till Sverige, till minne hvaraf ban äfven erhöll
den af benne inrättade orden "de CUarmonie"
Se-raßmer-riddare 1748. Han afled d. 30 Okt. 1751,
och begrofs i Riddarholmskyrkan med stor
ridderlig ståt. lians äldsta dotter,
Taube, Hedvig Vlriha, född d. 30 Okt. 1714,
bar vunnit en egen märkvärdighet. Begåfvad med
utmärkt skönhet, vett och (örstånd, intog bon
snart, dä bon pä sitt sextonde år anställdes vid
hofvet, genom sina lysande behag den lättsinnige
ehuru redan temligen åldrige konung Fredriks hjerta.
Konungen, på det högsta intagen af begäret att
äga denna utomordentliga skönhet, gjorde
mångfaldiga försök till hennes vinnande; men som hon
fann en slik proposition vara stridande mot beder
och samvete, var länge ingenting alt uträtta, till
dess en andlig man fanns, som hade nog rymligt,
samvete att öfvertala benne, det månggifte
ingenstädes i Guds lag vore förbjudet, utan allenast
en kyrkans ordning, hvarifrån öfverheten ägde
makt att dispensera. Mon samtyckte då omsider,
efter stora utlofvade förmåner, att låta viga sig
till venster med konungen, och hennes öfvertalare,
biskop Kalsenius, verkställde i hemlighet den
olagliga vigseln. Man antager att fröken Taube först
blef framskjuten af det (Jyllenborgska partiet, för
att väcka split emellan konungen och drottningen;
mon partiet bedrog sig dock pä henne, ty bon
förblef alltid tillgifven det Hornska partiet, och
kunde till och med efter Gyllenborgarnes seger,
1739, endast förmås till neutralitet. Är 1734,
när fröken Taube för andra gången förmärkte sig
vara hafvande, begärde bon tjenstledighet frän
hofvet och bodde uti ett enskildt bus nara
kungsljuset, der konungen dagligen besökte benne.
Gyllenborgska partiet började då göra insinuationer
bos drottningen om konungens nära umgänge med
fröken Taube; men då detta ej vann gehör,
började man arbeta på ständernas beifrande af
saken. Adeln begynte anfallet. Redan vid
riksdagens början 1738 hade Sten Coyel ett skarpt
memorial färdigt, hvaruti yrkades, att tjenstepigan
ilagar med sin son borde utdrifva*. Detta väckte
ett långvarigt buller ibland adeln; men slutet blef,
att denna sak skulle läggas alldeles neder, såsom
deo ej varit nämnd. Först d. 30 Mars 1739
började presterna röra på sig. Då uppläste prosten
Fryxell ett memorial för stora
sekrela-depulatio-nens ledamöter af presteståndet, hvari han
omtalade en stor förargelse i riket, uppkommen deraf
att ett högförnämt fruntimmer vid hofvet är från
år födde barn, ulan alt man kände hvilken dess
man vore, hvarföre ban föreslog att bärom förböra
öfverbofpiedikanten. Dà konungen väl slutligen
medgaf sig vara fader till fröken Taubes barn,
men alldeles förnekade den hemliga vigseln,
afstannade för denna gäng bela frågan. Vid 1740
års riksdag, då mumlandet i landet mycket
tilltagit öfver konungens otillbörliga umgänge med
fröken Taube, utverkades ändtligen den ändring, att
bon med sina barn skulle lemna riket och nedsätta
sig i Holstein, på de präktiga gods konungen nyss
förut låtit der för hennes räkning inköpa; men
bon aflägsnade sig icke längre än till Nyköping
och återkom efter riksdagens slut. Då ntnämndes
bennes begge söner till Svenske grefvar, under
namnet Hessenstein, sedan bon sjelf kort förut af
kurfursten i Sachsen, som under tbronledigbeten
förestod riksvikariatet i Tyskland, blifvit förklarad
för Tysk riksgrefvinna. Presteståndet började dock
åter samka sorl, och understöddes denna gång af
drottningen. En deputation af prester yrkade bos
fröken Taube sjelf, att bon skulle aflägsna sig;
men hon svarade, att ständerna kunde hafva
angelägnare ärenden för sig, än alt befatta sig med
benne, som icke blandade sig i några statssaker.
Ännu beit ung, afled bon d. 11 Febr. 1744. (Se
vidare: Hessenstein.)
Taube, 11’ilhelin Eiurivii;, friherre, broder
till öfver-amiralen F.duard Didrik Taube, föddes d.
10 Juli 1690. Blef 1704 page bos
riksenkedrolt-ningen och gick 1706 till arméen, der ban 1707
utnämndes till fänrik. Han tjenstgjorde såsom
flygel-adjutant i slaget vid Pullava, der han med
yttersta tapperhet uthärdade på valplatsen, tills han
med sin trupp alldeles omringades och
tillfångatogs. Lyckades 1715 att komma ur
fångenskapen genom flykt på en liten båt, under hundra mils
resa frän Wologda till Archangel, der ett
Holländskt skepp tog honom ombord och förde
honom till Amsterdam. Utnämndes sedan till kapten
vid lifgardet och 1717 till öfverstlöjtnant vid ett
sjöregemente, hvarifrån ban 1719 transporterades
till Westerbottens infanteri. Ar 1721 begärde
ban afsked och tjenstgjorde någon tid såsom
öfverste i Holsteinska arméen, hvarefter ban 1729
blef öfverste vid Uplands regemente, 1741
landshöfding i Blekinge samt 1747 riksråd och öfverste
marskalk. Serafimer-riddare 1748. Död d. 8 Aug.
1750.
Taube, Carl K<luartl, son af kaptenen Carl
Didrik Taube, föddes d. 26 Dec. 1746. Utmärkte
sig redan såsom tolf års gosse vid Upsala
akademi vid flera offentliga disputationsakter och
försvarade bland annat en gång nästan alldeles
obe-redd, efter konungens befallning, samt i dess och
hofvets närvaro, några i hast utgifna Svenska
tbe-ser, hvilket allt försiggick till konungens
synnerliga nöje. År 1763 anträdde ban en utländsk
resa, hvarunder Frankrike, Tyskland och Danmark
besöktes. Efter hemkomsten 1765, utnämndes ban
till hofjunkare hos kronprinsen samt tjenstgjorde
tillika i kongl, kansliet till år 1773, då ban
ingick såsom fänrik vid Wermlands och Nerikes
regemente. Sedan han Ijenstgjort någon tid såsom
adjutant i Stralsund och 1776 befordrats till
löjtnant vid Dalregementet, erhöll ban 1779 afsked
frän krigsståndet. Na beträdde denne förre bol-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
