Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pipskål ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ett hörn af rummet, hvarest postbudet ställer
käppen ifrån sig, och hastar till den ledigblifna
platsen. Oen andre fattar käppen, och söker att
dermed få vidröra postbudet, innan han uppnått
nämnde plats. Lyckas han deruti, måste
postbudet förnya leken; i motsatt fall blir den andre
postbud.
Posthemman benämnas de hemman, som fått
sig ålagdt att fortskaffa posten, hvilken inrättning
är lika gammal som postinrättningen sjelf. Den
återfinnes i kongl. förordningen om posten af år
1636. För denna börda åtnjuta posthemman
åtskilliga motsvarande fördelar, icke allenast lega af
postmedlen, utan äfven frihet från hållskjuts och
vissa allmänna bördor, som annars hvila på
jordegendom.
Postilla. Sedan sön- och högtidsdagstexterna
blefvo bragte uti ordning, skall kejsar Carl den Store,
i nionde århundradet, låtit utur fädernes skrifter
samla utläggningar öfver hvar och en text. De
kallades postilla, efter de lästes post illa verba,
eller efter de ord, som voro anförda af den
heliga skrift. Kejsaren fann, att man i ett så
okunnigt tidehvarf kunde heldre läsa fädernes gudeliga
och uppbyggeliga predikningar, än låta hvar och
en munk framföra sina fåfängligheter. Paulus
Warnefridus och Alcuinus berättas hafva börjat med en
så nyttig samling, hvarifrån man förmenar att
våra postillor haft sin upprinnelse. De postillor vi
nu hafva äro: doktor Luthers, Norborgs,
Hagbergs, Wallins, Franzéns, Tollessons,
Ekmanssons, Linderoths, Dubbs, Åströms, m. fl. (Se:
Homiletik.)
Postporto kallas den afgift, som erlägges för
fortskaffandet af bref och paketer med allmänna
posten. Den betalas hos oss af den som afsänder
brefvet eller paketet, och icke af emottagaren.
Postmedlen, hvilka uppkomma genom denna afgift,
räknas ibland statsinkomster och bevillnings natur,
användas till postanstalternas underhåll,
postverkets hus, m. m. och öfverskottet ingår till
statsverket. Såsom varande bevillning tillhör
bestämmandet deraf rikets ständer. Det beräknas efter visst
belopp för hvarje lod, som brefvet väger, och
tillika med afseende på vägens längd, som poslen
passerar. Detta senare beräkningssätt antogs vid
1828—30 årens riksdag, då ett visst belopp
bestämdes för ett visst antal mil, o. s. v. Förut
beräknades beloppet efter postkontorens antal, hvilka
brefvet borde passera, före den slutliga ankomsten;
ett ojemnt beräkningssätt, enär postkontoren i
vissa orter ligga hvarandra temligen nära, i andra
åter på längre afstånd. Derigenom kunde hända,
att postporto för en kortare väg blef dyrare än
för en längre. Undantag från postporto eller s.
k. fribrefsrättighet, ega offentliga embetsverk och
tjenstemän, i och för embetsbref. När ett bref
väger öfver åtta lod, betalas ett lägre postporto,
i så måtto, att portot ökas med blott en skilling
för hvart fjerde lod, så alt bref af 9—12 lod
betalas såsom för 8 lod, o. s. v.
Posträtt, samt blandade post- och
rådstufvu-rätter, äfvensom Kongl. Maj:ts kansli-rätt, i hvad
postväsendet angår, indrogos 1836, enligt kongl.
kungörelsen d. 9 Nov. s. å., då dithörande mål
öfverflyttades till de allmänna domstolarne, med
iakttagande: att postförvaltare, uti alla mål angående
åtal för tjenstefel, lyda under rådstufvu-rätt i den
stad, der postkontoret finnes, men å landet, under
rådstufvurätt i länets residensstad; att till den
domstol, hvarunder postförvaltaren lyder, jemväl höra
missbruk om fribrefsrättighet; att mål rörande
postiljons och postförares förbrytelser, handläggas
vid rådstufvu-rätt i residensstaden för det län, der
förbrytelsen timat; att postmål i Stockholm
behandlas af stadens kämners-rätt; att frågor om
fel och försummelse i tjensteutöfning af
öfverpostdirektören och de till hans embetsverks kansli
samt kamrar och revisionskontor hörande
tjenstemän, skola af Svea hofrätt omedelbarligen
upptagas och afgöras; samt att härigenom ej någon
ändring göres uti hvad som blifvit stadgadt, dels
genom kongl. förordn, d. 15 Mars 1755, derom,
att mål, angående våld å den som förer posten,
och stöld af postväska eller utur den, tillhöra
ordinarie domstolen i den ort, der gerningen blifvit
begången, dels ock uti kongl. kammar-rättens
instruktion d. 15 Okt. 1831, rörande denna rätt
tillkommande pröfning af balansmål, m. m.
Postverket i Sverige inrättades under drottning
Christinas tid. Förut skickades den offentliga
magtens skrifvelser med ett slags kurirer, kallade
Postvapner, emedan de buro rikets vapen på
kläderna, såsom ett tecken all de voro kronans
tjenare. År 1636 inrättades postverket, såsom en
offentlig stiftelse. Det ställdes under
kansli-kollegii tillsyn och närmast under en egen direktör,
hvilken, ifrån 1654, var ett af rikets råd och
benämndes general-riks-postmästare. Detta
upphörde dock redan 1660, efter hvilken tid
postverkels chef väl förblef ledamot af kansli-kollegium,
men icke riksråd. Under dessa postverkets första
tider var det icke blott en kommunikationsanstalt,
utan hade äfven ett åliggande att brefvexla med
fremmande länder, för att förnimma dagens
vigtigare tilldragelser. Dermed var förenadt
utgifvandet af s. k. Avisor till allmänhetens upplysning.
Postverket var således tillika ett tidningsinstilut.
Carl XII gaf 1704 instruktion för
öfver-postdirektören, och gjorde på samma gång postverket till
domstol, i mål som angingo dess embetsärender.
Den s. k. Posträtten inrättades då. Postverket,
hvilket i början gaf föga eller ingen vinst, utgör
nu en ibland statens inkomstkällor; det inbringar
omkring en half miljon. Såsom varande ett
financielt verk, har postverket blifvit ställdt under
finance-departementet, ehuru det, såsom
kommunikationsanstalt, med lika mycket skäl kunnat förläggas
inom civil-departemeulel. Chefen är, såsom förr,
en öfver-postdirektör, hvilken, med sitt kansli, har
sitt säte i Stockholm, och under honom lyda
post-förvaltarne vid alla rikets postkontor, som i
allmänhet äro förlagda i städerna, men äfven, i vissa
orter, på landsbygden. Detta sednare är fallet
der städer finnas blott på längre afstånd.
Konungen utnämner postförvaltare, stundom ibland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
