Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Myrtengren ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
864
Mttrki
Mörk».
Hossmo med Kumla kapell, som är persooelt
prebende för nuvarande biskopen, doktor Anders
Carlsson af Kullberg, samt 7 konsistoriela: Mortorp med
kapell; Arby och llagby med kapell; Halltorp och
Woxtorp; Söderåkra; Tborsàs med kapell;
Wisse-fjerda samt Madesjö. Kontraktets folkmängd
utgör något öfver 32,000 personer.
nilrk, Jlnkob Henrik, född d. 14 Jan. 1714
i Stockholm, der fadern var spannmålshandlare.
Denne dog samma dag yngste sonen, Jakob
Ilen-rik, skulle börja sin skolgång; men svågern,
as-sessoren Elfvering, trädde i faders ställe för den
läraktige gossen. Han blef 1734 student, men
måste försörja sig med barna-undervisning,
hvilket något fördröjde hans egna studier, isynnerhet
som vitterbeten äfven upptog en del af bans tid.
En frukt af hans penna utkom år 1742, det var
första delen af Adalrik och Göthilda, eu
moralpoetisk hjeltedikt på prosa, hvilken, på sin tid,
väckte den största förljusning, och äfven långt
efteråt lästes med nöje, till en del med beundran,
ty den Svenska prosan tog dermed elt jättesteg.
Den hade äfven för hans timliga välfärd den följd,
att landsböfdingskan, friherrinnan Funck, som
delade den allmänna hänförelsen, kallade honom till
Bro och Lossa pastorat. Detta gaf honom väl
blott en tarflig utkomst, men skyddade honom
dock mot behofvet. All vidare framgång på
be-fordringsbanan stängdes för bonom af Upsala
kon-sistorii afvoghet, hvilken måste så mycket mera
öfverraska, som M. ådagalagt grundliga
theologi-ska insigter, blifvit ledamot af
vetenskaps-akade-mien, fått en belöning af vitterhets-akademien,
var till sitt lefverne fullkomligt oförvitlig och stod
i högt litterärt anseende. Då ban allt för tidigt
afled d. 26 Juni 1763, utspriddes till och med om
bonom det rykte, att ban skulle förgifvit sig sjelf,
för alt undvika en fruktad visitation. Sådant
synes emellertid föga troligt. Dessa motgångar
hindrade likväl icke M:s vittra verksamhet. Redan
1742 hade ban utgifvit sin roman: Thecla, hvilken
är något svagare än Adalrik och Göthilda. Derpå
följde andra delen af Asiatiske Banise; vidare:
Målningar på menskliga Sinnen; lin Hjeltes Beskrifning,
prisskrift i vitterhets-akademien; Enigheten, poem;
flera åminnelsetal, m. m. Mörk var onekligen sin
tids störste prosatör, och förtjenar ännu att läsas
mer än många vida senare vitterhetsidkare.
Htirk, en Svensk målare, bondeson liksom
Hörberg, lefde på 1780-talet, var en ganska skicklig
theater-dekorationsmålare, och en af honom ännu
i behöll varande fond, föreställande en af
hvalfbågar och kolonnader bestående arkitektyr, skall
äga mycken förtjenst.
MUrke källit, en belsobrunn, nära intill staden
Sköfde, innehåller lindrigt mineralvatten. Ar 1815
uppfördes här, af ett bolag, prydliga byggnader,
äfvensom promenader anlades.
MUrklaf (Lichen luridus), en ]afart, hvilken
förekommer på stenar, stundom äfven på marken,
och kau användas till färgning på ylle och silke.
HUrkU, en ö i skärgården, belägen 1 mil från
Trosa, i den delen af Södermanland, som utgör
nordligaste spetsen af detta län, eller det sä
kallade konungadömet, bör till Hölebo bärad, utgör
ett patronelt pastorat af 3 kl., i Södeitelge
kontrakt och Strengnäs stift. Patronaträtten tillbör
ägaren af Hörningsholm. Pastoratet omgifves på
alla sidor af Östersjön, eller egentligen af en af
dess större vikar, Mörköfjärden, samt utgöres af
den i senare tider s. k. Mörkön, utom tvenne
smärre delar, af hvilka den ena, belägen på
det norr om ön varande näslandet, endast i norr
är förenad med fasta landet, Södertörn, och den
andra, hvilken genom ett smalt näs sammanbinder
Mörkön med Dàderön, sträcker sig något inåt
sistnämnde ö. Den vik af Östersjön, som omgifver
pastoratet, utbreder sig stundom i vidsträckta
fjärdar, och än bildar den vikar och sund. De höga
klipporna, omvexlande med de behagliga vikarne,
gifva stränderne ett rikt och behagligt utseende.
Den största ibland fjärdarne är Svärdsfjärden,
egentligen en vik af Östersjön, l| mil lång och 1 mil
bred. Himmerfjärden begränsar bela östra sidan af
Mörkön. Den hopträngda delen af denna fjärd,
mellan öarne Oaxen i Mörkö och Regarn i
Sorunda socken, kallas Hegamsström och är märkvärdig
för dess starka strömdrag och djupa vatten.
Vidare Vester-, Kolsö-, Nora-, Näslunds- och
Sval-hags/järden. Af vikarne anmärkas Ax-, Tok-, Klubb-,
Fagers- och Tormstaoiken. På sjelfva fasta landet
af Mörkön förekomma ännu flera vatten, som
äfven kallas vikar; men kunna egentligen ej anses
för annat än gölar, qvarstående efter de vattendrag,
hvilka fordom genomskurit ön; men som i
senare, genom vallens höjning, blifvit förvandlade till
fast land. Bland sund anmärkas Borg-, Skans-,
Klubb-, Kelsö-, Eriksö- och Pålsundet. Det fasta
land, som omgifves af redan anförda fjärdar,
vikar och sund, bar, enligt hvad läget tydligen
tillkännagifver, i forntiden haft ett helt annat
utseende, än det nu äger. Nuvarande Mörkön har i
äldre tider varit delad i 6 mindre öar: Symonsöö,
Mgrkwa, Hornö, Nyckenöö, Kolsö och Tunanäs,
eller den udde, som upptager hemmanen Tuna och
Örsta ägor. Det största vattendraget har tagit
sin början på öns östra sida, uti Axviken, och
sedan framgått från sydost till nordvest till
Bottenviken. Häraf uppkom Myrkvva i norr och Hornö
i söder, hvilken sistnämnde sträckt sig härifrån
ända ned till Hornö-udd, eller Mörkö Horn, en
smal, ut i hafvet utskjutande bergsrygg. Från
nämnde stora vattendrag bar åter en mindre gren
utgått och bildat den fordna Nyckenön.
Nordligaste spetsen af Myrkwa bar åter varit afskuren
af ett mindre vattendrag, som utfallit i Sandwiken,
och hvarigenom uppkom forntidens Symonsöö. Pà
östra sidan om Hornö har den udde, som kallas
Tunanäs, varit afskild från nämnde ö, genom ett
vattendrag, soin tagit sin början och slut i
Himmerfjärden. De öar åter, hvilka ännu äro skilda
från Mörkön, och som ganska säkert äfven i
forntiden legat ofvan vattenytan, eburu de efter allt
utseende då haft en mindre omkrets, än de nu äga,
äro följande: Fifång, Eriksö, Långö, Frensö,
Furu-hotmen, Kdringholmen, Arviksholmarne, Oaxen, hvar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
