Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lyckås ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Lysning.
Lysning.
703
ena sig med kyrkans band, skalle det kungöras
presten, hvilken deras afsigt trenne söndagar lysa
och kungöra borde. Detta skedde utan tvifvel uti
bögchorsdörren, emedan Dala-lagen nämner, att
det skalle förrättas i "sangbuus dumm."
Lysningen skedde emedan: 1) "At thön Dion fast voro
med Landzlagum, och their vilje med Kirkiu rätt
sammanvighies", eller, att de tvenne personerne
voro fästade efter landslagens förordnande, och
ville nu efter kyrkolagen sammanvigas. 2) Att
förr än vigsel skulle ske, måtte efterses och
efterhöras, om något laga hinder eller förfall vore
i vägen att de som fäste voro, ej kunde
"Hiona-lagb byggia med Gudz orlof, och Kyrckiona rätt."
Förekom sedan ingen anmärkning på rätt
stämmodag, fick presten saklöst sammanviga dem. Redan
i 1571 års kyrkolag stadgades, att lysning skulle
ske från predikstolen, i den församling, der
bruden tages, med begges deras namn och tillnamn.
Ibland annat» som högste ombudsmannen år 1717
allvarligen beifrade, var ock det, att lysningen
ofta icke förrättades der bruden togs, utan i
andra, ja, ock i långt aflägsna kyrkor. Samma
missbruk varade ännu år 1720, hvarföre konungen
ånyo förordnade, att "ingen lysning bör tillåtas
uti någon annan församling, än der bruden tages,
eller eljest, der hennes föräldrar äro boende och
vistande." Äfvenledes skall för den brad, som
inga föräldrar, eller varaktigt hemvist äger,
lysas uti den församling hon tjenar, eller bar sitt
tillhåll, hvarest man kan blifva underrättad om
samma persons vilkor och tillstånd. Genom kongl.
förordningen d. 21 Nov. 1794 förnyades
samma stadgande, med det tillägg, att den prest,
som, efter denna förordnings kungörande, lyser i
annan församling, än der bruden har sitt rätta
hemvist och är boende, skall mista embetet;
och bör, uti de attester, som öfver förrättade
lysningar af vederbörande presterskap utfärdas,
uttryckligen intagas, alt ati den församling, der
brodén har sitt hemvist och är boende, blifvit lyst,
innan uppå sådana attester vigsel må af annan prest
verkställas. Brudens rätla hemvist är den
församling der hon är mantalsskrifven, eller efter
man-talsskrifningen, inlemnat flyttningsattest för att
bosätta sig, och nyttja sina salighetsmedel. Men för
de manspersoner, som böra under kongl. gardena,
artilleriet och amiralitetet, sker lysning så väl uti
krigsförsamlingen som uti den kyrka, till hvilken
brodén bör. Lysningen bör ske tre söndagar "å
slag." Undantag finnes likväl, såsom om någon af
öfverheten utsändes i något ärende af vigt, som
ej tål uppskof, eller om oförmodadt uppbrott sker
mot rikets fiender, samt om fästman eller fästmö
ligger på sotsäng, i hvilka fall tre lysningar får
ske på samma gång, utan åtskillnad på sön- eller
annan helgdag. Vigseln får då likväl ej ske förr
än två dagar derefter. Viger prest förr än så
lyst blifvit, mister ban sitt embete. För
enklin-gar och enkor får ej lysas, förr än deras
sorgetid är förbi. F.n enka bör sörja sin aflidne maka
ett belt, och en enkling åtminstone ett halft år,
förr än de träda i nytt gifte. År 1720 förspor-
des, att några obetänkte ville efter eget godtycke
förkorta sorgetiden. Derföre utkom konungens
befallning, det ingen prestman skalle understå sig
tillåta någon lysning, eller sammanviga någon enkling
eller enka, innan den föreskrifna tiden är ute. Om
någon obekant person vill låta lysa för sig, skall
det ej ske, förr än ban framter till presten säkra
bevis om sitt lefverne och sina vilkor, eller
några tillstädesvarande trovärdige män kunna vittna
derom. Presten är att enskylla, om ban, i ovissa
eller tvifvélaktiga fall, dröjer med lysningen, till
dess ban rad förd t sig med sin prost eller
domkapitlet. Är brudgummen stadd i krigstjenst, bör
ban, förr än det lyses, framvisa officerarnes
tillåtelse, hvilka hvarken böra utan laga jäf, af
egen-nyttigbet, och för andra afsigter skull, vägra sina
underhafvande vederbörliga attester öfver deras
samtycke till giftermålet eller hindra dem, att
fullborda äktenskap med de qvinspersoner, som
äro af ärligt namn och godt rykte. Ej heller kan
någon officer förhålla en soldat, att äkta den
qvinsperson, som ban under äktenskapslöfte lägrat, fast
bon tillförene varit af annan bäfdad.
Gratialister-ne vid Wadstena krigsmansbus, så officerare, som
under-officerare och gemene, böra hafva kongl.
krigs-kollegii tillstånd till sina giftermål. Sjefva
lysningen skedde år 1571 på följande sätt: "N.
och N. hafva aktat i Gad den Helga Trefaldighets
namn bygga äktenskap tillhopa, och begära
dertill goda kristna menniskors förbön, att det må
vara Gudi täckt, och ske dem till lycka och
salighet. Men om någor är, som häruti hafver
några insågo, eller vet något binder vara på färde,
ban |ale derom i tid, eller bäfver sedan fördrag.
Gud gifve dem sina nåd. Amen." I 1809 ars
bandbok infördes det no brukliga formuläret till
äktenskapslysning. Bevis om förrättad lysning lar prest
icke vägra vid 50 d:lr s:mts vite, och bör deruti
uttryckligen intygas, att lysningen skett i den
församling der bruden bar sitt bemvist och är
boende. Såsom grund för cbartæ-sigillatæ-beloppet för
lysningssedlar till äktenskap stadgas, att det skall
utgöra en femtedel af den bevillning, som mannen,
enligt företedd och i styrkt afskrift till pastor,
eller den bans ställe företräder, lemnad debetsedel,
föregående året erlagt efter 2 art. af
bevillningsförordningen, hvarvid iakttages, att, om, vid
uträkningen häraf, beloppet slutas med runstycken,
skall detsamma fyllas till nästa skillingtal, och om
detta, då det tillägges riksdalcrn, understiger 3
sk., skal) det alltid med sådan afgift fyllas. Den
som betalar bevillning efter 2 art., men är
uppförd på annan persons debetsedel, skall till grund
för lysningskartan, förete antingen ett styrkt
utdrag af nämnde debetsedel, eller betyg från
bä-radsskrifvare-kontoret. Dock belägges
lysnings-sedlar för allmogens söner eller drängar, hvilka
veterligen icke hafva fast egendom, endast med
12 sk. karta, utan att sådan debetsedel eller
bevis behöfver anskaffas; äfvensom lysningssedlar för
alla sådana personer, som ej betala bevillning
efter 2 art., hvaraf följer alt vid intet tillfälle må
cbartæ-beloppet beräknas till mindre än 12 sk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
