Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Linplantering och Linneväfnader - Linroth - Lins - Linsell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i Nätra, hvilken socken blef och änno för 20 år
sedan var stamsäte för den fina linneväfnaden,
hvarifrån den utbredt sig i flera socknar, särdeles
i norra Ångermanland och Helsingland. Vid 1747
och 1751 årens riksdagar gjordes åtskilliga
författningar om premier och belöningar, igenom
manufaktur-kontorets försorg, till uppmuntran i
orten. Flere sådane hafva ock blifvit utdelade för
spånad, särdeles af den 1751 slagne skådepenning,
med Adolf Fredriks bröstbild å ena och en
qvinna med spånrock på den andra sidan, samt
omskrift: ”Till heder för den qvinna, som fint och snällt
kan spinna.” Modren till den namnkunniga
orientalisten Norberg i Lund, Christina Wallenger,
hustru till länsmannen Akas Norberg i Nätra, samt
en fru Törnsten erhöllo belöningar och ofvannämnde
Ch. Bröms en silfverbägare om 40 lods vigt, med
omskrift: ”Gifven 1752 af Riksens Höglofl.
Ständer till gästgifvaren Jonas Stenklyfts hustru Chr.
Bröms i Bjästa för visad flit uti sin linnespinning
och väfnad.” Ofvannämnde Sigrid tilldelades,
besynnerligt nog, först 1756 en belöning, bestående af
en stor silfverkanna. Flera prestfruar voro på ett
ganska berömvärdt sätt verksamma för denna
näringsgren. Landshöfdingen P. A. Örnsköld har i
Westernorrland, under åren 1762 och 1769, på ett
utmärkt sätt befordrat linväfnaden. År 1764 reste,
på manufaktur-kontorets bekostnad, lärarinnor från
by till by för att sprida denna konst; men
Örnskölds försök, att bringa densamma till
allmänlighet och fullkomlighet äfven i Medelpad och
Jemtland, hade ingen varaktig framgång. De finare
linneväfnaden för hvilka premier erhålles, äro
indelade i 8 klasser. Till den första hör den, som
i ränning innehåller 2,720 till 2,920 ändar, eller
i väfskeden åtminstone 1,600 dubbla ändar; en
hvar af de följande klasserna förhöjes med 200;
hvilket allt bestämdes i kongl. förordningen af 22
Febr. 1762, hvilken fastställer premierna. Vidare
måste allt premielärft vara åtminstone 1 1/2 aln bredt,
fast, hvitblekt och ej sönderrifvet. Den mer eller
mindre jemna väfven bestämmer godheten inom
sjelfva klassen, nemligen, om hvarje ända är den
andra lik. Premier betalas efter rörens antal på
bredden, nemligen för 1600 rors 9 r:st, och ökas
med 3 r:st för hvarje 100 rör. Bedömandet och
stämplingen sker af en kommitté, hvilken
sammanträder i sockenstugan tre gånger om sommaren, en eller
två dagar för hvarje gång. Kyrkoherden för ordet,
länsmannen och nämdemännen äro ledamöter.
Premiebevisen, underskrifne af denna kommitté,
mottagas i utskylder i stället för kontanta penningar,
och gälla äfven i allmänna lefvernet lika med
annat gångbart sedelmynt. Årliga afkastningen af
premielärftets försäljning räknas ännu för ett
tiotal af år till öfver 100,000 R:dr B:ko, hvaraf
man afdrager endast 2,900 R:dr för rudimaterier.
Det mesta premielärft förfärdigas i Nätra socken,
dernäst Lindensjö, Själavad, Arnäs, Vibyggerå,
Nordingrå, Ullunger och Grundsunda. Det
betydligaste är af 2:a, 3:dje och 4:de klasserne; äfven
temligen mycket af 1:a och 5:te; af de öfriga
ganska litet. Lärftet stämplas ej alltid i den socken
der det blifvit förfärdigadt; ty ofta uppköpes det
före stämplingen af handelsbönder från andra
socknar och stämplas hos dessa. Detta uppköp sker
förnämligast af Nätraboer, hvarföre qvantiteten
af de hos dem stämplade stycken är öfver allt
förhållande stor. De som väfva, spinna blott en
liten del af det garn de nyttja; det öfriga köpes.
Hülphers anför, i sin beskrifning öfver
Ångermanland, att redan 1758 förfärdigades garn i Nätra,
som innehöll 4,000 alnar på 1 lod. År 1813
skickade regeringen 27 dalkullor till norra
Ångermanland, för att der lära väfva, och på
samma tid ditkommo dalkarlar, för att få undervisning
i att göra väfstolar, bereda lin, m. m., och äfven
till Wermland förskrefvos Ångermanländska
väfverskor. Instituter för Norrländsk linberedning,
spånad och väfning inrättades på flere orter,
hvaraf det betydligaste var vid Gårdsby (se detta ord).
I Helsingland drifves betydlig linodling och diverse
linväfnad, af hvilken senare år 1844
förfärdigades 2,200,000 alnar. I Wester-Norrland uppgick
alntalet till 330,000; i Skaraborgs län till 13,000;
hvarjemte sådana väfnader äfven förfärdigas i
Hallands, Jönköpings, Kronobergs, Östergöthlands,
m. fl. län, dock till ett mycket ringare antal
alnar än i de först nämnde. Samma år utbetaltes,
af de till manufakturernes befrämjande anslagne
statsmedel, 3,457 R:dr till allmogen i
Westernorrlands län, såsom premier för åstadkomna finare
lärftsväfnader.
Linroth, en slägt af bruksägare, härstammande
från brukspatronen på Ahlevittern Elias L.,
hvilken adlades 1691 tillika med sina sex söner, både
för det han upptagit åtskilliga bergverk, ”så af
silfver som jern”, hvarigenom han ökat kronans
inkomster, och dessutom, under kriget med
Danmark, gjort staten stora försträckningar af
ammunition och proviant, till gränsens försvar. Han
sjelf var död året förut, 1690. Af de sex
sönerne voro tre militärer och stupade under Carl
XII:s krig.
Lins (Ervum), ett växtslägte, hörande till familjen
ärtskidväxter, hvaraf tvenne arter förekomma
vilda, neml. duf-lins och sparf-lins (se dessa ord), samt
en art, odlad hufvudsakligen i trädgårdar, under
namn af Linsen (E. Lens), hvilken är ettårig och
förekommer vild i Mindre Asien, samt förvildad
ibland sädesslagen i södra Europa, hvarest den för
öfrigt allmänt odlas. Ärterna äro dels gulbruna,
dels hvita och mycket närande, samt användas dels
stufvade till kötträtter, dels ock uti köttsoppor.
Linsell, kapell-församling och annex till Sveg,
beläget i Herjeådalens fögderi af Jemtlands län, 13
mil S.S.V. från Östersund. I denna socken, som
är belägen på begge sidor om Ljusnan, hålles
gudstjenst endast fyra gånger om året, af
presterskapet i Sveg. På de öfrige söndagarne predikar
klockaren eller en bonde, ur postillan.
Linsellsvålarne uppresa sig på Ljusnans andra strand. Vid
sydvestra foten af denna isolerade bergskedja
sträcker sig Lofsdalen; i nordost Råndalen. Lofsdalen
utsträcker sig flera mil först i syd- och sedan i
nordost inemot Hede pastorat och till gränsen af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
