Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Labbe ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
548
Landshöfding.
Landsjö.
åt styrelsens ombud, d. ä., för att begagna ett
nymodigt talesätt, att förvaltningen centraliseras,
och en vigtig plats härvid intages af
landshöfdingarne. Öfver dem står konungen, med sitt
statsråd, och i vissa fall kollegierna. Dock utgöra
icke dessa en mellanlänk vid alla tillfällen.
Landshöfdingarne kunna äfven vända sig direkte till
konungen, och han gifva dem sina omedelbara
befallningar. Men då kollegierna äro förvaltande verk
i den mening, att hvarje kollegium besörjer sin
andel af statsförvaltningen för hela riket,
landshöfdingarne åter förvalta alla ärender inom en viss
ort, sä är det tydligt, både att dessa myndigheter
äro inrättade efter belt olika grundsatser, och
tillika alt deras verksamhet måste vid många
tillfällen stöta tillsammans. I sådana fall blifver
landshöfdingen kollegierna underordnad, likväl icke
något visst kollegium, utan hvilket som helst af
dem, allt efter sakernas beskaffenhet. Så t. ex.
står han i förbindelse med kammar-kollegium i
och för verden af kronans egendom, med
statskontoret i och för krono-uppbörden, med
krigskollegium i och för indelningsverket, o. s. v. Men
såsom verkställande myndighet är han konungen
omedelbart underordnad. Landshöfdinge-embetets
sammansättning är äfven väsendtligen olik
kollegiernas. Dessa bestå af flere samrådande och
gemensamt beslutande ledamöter; landshöfdingen deremot
är ensam den som besluter. lians kansli,
landssekreteraren, landskamrerares landlräntmästaren,
m. fl. äro honom underordnade, besörja hvar och
en sin del af länsförvaltningen under bans kontroll.
I de serskildta delarne af länet verkar ban genom
kronofogdarne, bäradsskrifvarne och länsmännen,
hvilka alla äro bans ombud, likasom ban är
konungens. Domare är ban icke, utom i ekonomi- och
politie-mål, hvilka icke tillhöra domstolarne, utan
anses såsom tillhörande den förvaltande magten.
Sådana ärender afgöras i högsta hand af konungen
i statsrådet, och vanligen sedan
landshöfdingarne blifvit hörde. I många fall besluter
landshöfdingen, och besvär öfver bans utslag kunna
anföras bos konungen. Dock finnas vissa ärender, t. ex.
skuldfordringsmål, der landshöfdingens utslag
kunna öfverklagas hos hofrätten. Till
underdomsto-larne står landshöfdingen i det förhållande, att
verkställningen af deras utslag tillhör honom och
den honom underordnade länsstaten; men med
rättegångarnes utförande bar han ingen befattning,
och domstolarne äro icke honom, utan hofrätlerne,
undergifna. Detta gäller hufvudsakligen om
domstolarne på landet. Städernas magistrater äro väl
såsom domstolar oberoende; men då stadens
ekonomiska förvaltning äfven sker genom dem, blifva
de också i vissa fall landshöfdingen underordnade.
Till ecklesiastik-staten står ban i det förhållande,
att ban, såsom kronans ombud, bevakar dess rätt,
i förhållande till kyrkan; men den egentliga
religions- och kyrkovården är oberoende af honom.
Biskop och landshöfding stå vid sidan af
hvarandra, hvar och en i spetsen för sin olika del af
statsförvaltningen. De hafva beröringspunkter
sinsemellan; men begge lyda konungen omedelbart.
Landshöfdingen är vidare helt och hållet en civil
embetsmän; militär-befälet tillhör honom ieke,
ehuruväl den militära och civila styrelsen i vissa fall,
såsom vid frågor om regementernas ekonomi,
fordra ömsesidig samverkan. Regements-chefen står
i ungefär samma förhållande till landshöfdingen som
biskopen. Landshöfdingen är, säsom konungens man,
ansvarig inför honom; han bekläder
förtroendepost, kan till- och afsättas efter konungens
välbehag, och är dessutom underkastad lag och
författningar. Justitie-kansleren och
juslitie-ombuds-mannen kunna anklaga honom i och för embetsfel,
och domstol kan döma honom sitt embete förlustig.
Men till rikets ständer står ban icke i något
omedelbart förhållande. Deremot äger han icke, att,
efter godtfinnande, sammansätta den
emhetsperso-nal, som utgör hans biträde och är honom
underordnad. Dessa tjenstemän äro oafsättlige.
Lands-höfdinge-embetet är i Sverige nrgammalt, så till
vida att konungen från urminnes tid haft sina
fogdar i provinserna. De kallades i gamla tider med
olika namn, såsom "Länsmän", "Landihcerra", o. s. v.
Landshöfdinge-namnet uppkom och länens
organisation bestämdes i 1634 års regeringsform.
Länsstyrelserna äro således ibland de organisationer,
som förskrifva sig ifrån den store Guslaf Adolfs
tidehvarf. Förut var länens antal obestämdt, och
förvaltningen hvilade mest hos fogdarne. Men vid
denna tid bildades både länsstyrelserna och
kollegierna. Det var naturligt att de skulle erbàlla en
olika form. De förra voro en utbildning af den
gamla fogde-regeringen, de senare utgingo ur
konungens råd.
Lnudsjeimiads-ting. Inom Jemtlands län finnes
en inrättning med denna benämning, egendomlig
för detta landskap och icke bruklig i någon annan
Svensk landsort. För att jemna de
missförhållanden, som uppslå i följd af det för allmogen
tryckande .skjulsningsbesväret, hvilket så olika
träffar de serskildta socknarne, hafva alla dessa inom
Jemtlands län förenat sig, att gemensamt
ansvara för den kostnad, som erfordras till underhåll
af gästgifveri, skjutsning, brobyggnad och andra
kommunal-ärender; de ärender, som angå dessa
besvär, så vidt de afse sjelfva kostnaden, afgöras
af socknarnes fiillmägtige på landsjemnads-ting. Ett
sådant ting hölls senast d. 29 Sept. 1847 inför
konungens befallningshafvande; hufvudsakligaste
ämnet var skjutsregleringen för de följande 5 åren,
samt olämpligbeten af provincial- och
lazaretts-läkare-tjensternas förenande hos en person.
Denna inrättning består af redogörare och fyra
full-mägtige.
LandsJU, frälse-säteri, i Kimsta socken af
Östergöthland, 31 mtl., sammansatt af 5 gamla
hemman, hvilka dels af ålder varit säteri, dels
sedermera blifvit utbytte mot andra hemman. Det har
tillhört slägterne Ållongren, Strömfelt och
Adlerfelt, hvars sistnämnde arfvingar försålde det till
kapiten J. A. Kuylenstjerna, som år 1794
förvandlade det till majorat i Kuylenstjernska slägten.
Egendomen bar en vacker belägenhet, stor
fruktträdgård, park, löf- och barrskog, samt såg. Under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
