Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Labbe ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
526
I<æ«tadliM,
Lafrensen.
sta pastoratet i sin födelseort Arjeploug, der ban
redan ett år förut bestridt missionärs-tjensten. Kort
derefter blef ban pastor i Karesuando Lappmark. Dä
den Franska expeditionen, under herr Gaimårds
ledning, år 1838 besökte Lappmarken, fick L.
regeringens uppdrag att åtfölja densamma, och hans
dervid ådagalagda insigter och omsorger belönades
1841 med hederslegionen. Vetenskaps-societeten
i Upsala och botaniska föreningen i Edinburg
hafva kallat honom till ledamot. Han bar
utgifvit åtskilliga skrifter, såsom: Om uppodlingar i
Lappmarken; De Cliinate Lapponiæ, tryckt i Paris;
Fragmenter i Lappska mythologien; en afhandling pä
Lappska i religionsämnen, och flera uppsatser,
införda i tidningar, samt i vetenskaps-akademiens
handlingar. — Hans yngre broder,
Læitaillui, Petrus, föddes äfvenledes i
Arjeploug d. 9 Febr. 1802. Vid sex års ålder kom
han till sin äldre broder Carl Erik i Qvickjock,
hvarifrån ban år 1816 skickades till Hernösands
gymnasium. Följande år dog hans nyssnämnde
broder, och emedan föräldrarne ej ägde några
till-gängar, miste den 15-årige ynglingen då redan
börja med egen omtanke förskaffa sig alla sina
behof. Oetta lyckades också genom denna
sällsynta ihärdighet och kraft som utmärkte bonom.
Sålunda beskrifver ban den resa, hvilken han om
sommaren 1820, då han bade kondition bos vice
pastorn i Anundsjö, företog derifrån till Arjeploug,
för att besöka sina gamla föräldrar. Den tillgick
på det sättet, att ban förskaffade sig en
näfver-kont (ett slags ränsel af näfver), hvari han
inpackade sina saker, tog den på ryggen och vandrade
så den 20 mils långa vägen, anlitande gästfriheten
hvart ban kom, och aldrig förgäfves. På detta sätt
lyckades ban att färdas 40 mil utan annan
kostnad, än 36 sk. K:gs, för lagning af sina stöflor i
Lycksele. Han skulle nu, jemte sin broder, Lars
Levi, begifva sig till Upsala, och de vandrade
således till Råneå, för att der gå ombord på ett
fartyg. Delta kunde dock icke bli färdigt på
an-nu tre veckor, och Petrus tog derföre ännu en gång
sin näfverkont på ryggen och vandrade nya 33
mil till Umeå, der han gick ombord, och, efter sin
önskan, anlände lyckligt till Upsala d. 30 Sept.
Han uppehöll sig nu, liksom hittills, genom
barnaundervisning, kunde prestvigas i Hernösand 1825
och om hösten 1826 taga filos, kandidat-examen,
hvarefter ban återvände till hemorten, att förrätta
missionärstjensten i Piteå Lappmark. Härmed
fortfor ban till 1832, och afbröt embels-göromålen
blott på en kort tid för att 1831 taga
pastoral-examen. Ett betänkande till konsistorium i
Hernösand, rörande undervisningsverket i Lappmarken,
föranledde hans utnämning till visitator derstädes
år 1832. Ett nytt förslag till reglemente för
ecklesiastik-verket i Lappmarken inlemnades af
bonom 1835 till konsistorium och skickades af
detsamma till regeringen, der det likväl ännu icke
lärer vara afgjordt. År 1832 fick ban ett
kolle-gat i Piteå, hvaröfver han mycket klagar, emedan
han till en början fick tillträda endast en
fjerde-del af lönen och di redan var gift. Härigenom
kom han i sköld och många bekymmer, hvilka
dock något lättades, när ban 1836 utnämndes till
pastor i Wibyggerå och erhöll 1,000 R:dr R:gs,
som arfvode för sina visitationsrcsor. Jnst som
bans utsigter sålunda började något klarna, afled
han i sin basta ilder, den 6 Augusti år 1841.
L. bade då redan i tio år varit känd i den
litterära verlden, genom sina utgifna journaler öfver
missionsresor i Lappmarken, hvaraf den förra
åtkom år 1831 och den senare 1833, och hvilka
gjorde det största uppseende genom sitt sakrika
innehåll och sin naiva stil Förläggaren yttrar sig
derom i förordet: "De många resorna och
vaBdrin-garne, de äfventyr och faror, som derunder möta
författaren, de mänga personer, man får göra
bekantskap med, alltifrån aktningsvärda pastorer till
de råaste fjäll-Lappar, och slutligen den största,
något mer än blott intressanta bekantskapen man
får göra med författaren sjelf, allt detta i
förening med många lokal-beskrifningar, med för
statsmannen högst upplysande anmärkningar om
missbruk i allmän förvaltning, brister i kyrko- och
skol-ordning, med de ljusaste förslag till
förbättringar, med skildringar af Lappmarkens bela lif
och lefverne året om, alltifrån det brokiga
mark-nadslifvet till skogs-Lapparnes trefliga
sysselsättningar vid deras sjöar — allt detta i en gedigen,
fullfärdig, objektiv framställning, förflyttar läsaren
till en alldeles ny verld, som man med skäl kan
kalla Sveriges terra incognita; men som dock eger
långt mera intresse, lif, omvexling och betydelse
för fäderneslandet, än väl mången hittills
förmodat.’1 — L. klagar deröfver, att den senare
journalen, enligt förläggarens uppgift, bade så liten
afsättning, att den ej betäckte kostnaden, hvilket
mycket nedslog hans mod, sä att ban först sju ir
derefter vågade åter fatta pennan. Han utgaf då
en anonym skrift, kallad: Tankar om fattigdomen
och fattigvården i Sverige, och började ett annat
arbete: Utläggning af Aposteln Pauli skrifter, men
hvilket döden afbröt. För mannens utmärkta
förtjenster fick Læsladii enka 1845 en årlig pension
af 100 R:dr B:ko. Af deras barn föddes ett med
en arm och ett annat blindt på ena ögat.
Lætare år benämningen på midfasto-söndagen.
Laforsen, ett vattenfall i Ljusne-elfven i
Helsingland, beslår egentligen af en kedja af flere
mellan nakna strandklippor nedstörtande forsar, af
hvilka de begge högsta fallen ungefär 9 alnar
lodrätt. Vattenmassan är temligen betydlig; men
kan ej jemföras med de större falleo. Vid
Lasse-krog, en enstaka bondgård, är sista laxfisket i
Ljusne-elfven, ty allt laxens bemödande att arbeta
sig vidare uppför Laforsen är fåfängt.
l|afrensen, Nikias. Om denne konstnär heter
det i Royes Mål. Lex.: "Lärer varit född Svensk,
ehuru ban länge vistats i Paris. Han blef 1773
ledamot af Svenska målare-akademien, lian
målade endast i aquarell blandad med gouacbe; men i
ett behagligt manér, historie- och
konversationsstycken i mindre skala." Af honom Gnnas flera
s. k. bambocciader.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
