- Project Runeberg -  Svenskt konversationslexikon / Andra delen. H - M /
393

(1845-1851) Author: P. G. Berg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karleby ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Klosterlasse.

Klubbefejden.

393

1831 &rs krutbruks-kontrakt och det genom kongl,
brefvet den 30 Juni 1841 bestämda lösningspris
för oluttrad salpeter, kostar en centner
bandgevärs- eller stycke-krut frän Klosters bruk, kronan
34 R:dr 33 sk. och ett centner bergkrut 3 R:dr
3 r:st, hvari äro inberäknade så väl materialier
till krutet, som underhållskostnader för brukets
byggnader, inventarier och inrättningar, fördelade
på kontraherade centner, transport- och
magasinerings-kostnader, m. m. Enligt kontrakt skall
bruket för kronans räkning årligen tillverka 750
centner handgevärs- och stycke-krut, samt 1,550
centner bergkrut, hvilket tillsammans utgör en
kostnad af 78,724 R:dr B:ko. Kronans behållning af
krut vid Klosters bruk utgjorde vid 1843 års slut
3,265 centner.

Klosterlasse. Denne i Svenska kyrkohistorien
bekanta person hette egentligen Lars och var
född i Tomberg i Norrige år 1538, men
uppfostrad bos Jesuiterne i Louvain, hvarifrån han kom
till Polen, hvars drottning skickade honom till
Sverige. Här gaf ban sig ut för Lutheran och
kom i stor gunst hos konung Johan III, hvilken
gjorde honom till professor i Upsala; men då ban
snart märkte hans användbarhet för andra ändamål,
utnämnde ban honom till direktor för ett
seminarium, hvilket inrättades i det fordna klostret på
Riddarholmen. Hans boning i detta kloster och
predikningar i kyrkan, gåfvo honom tillnamnet
Kloster lasse. Vid hofvet kallades ban pater
Nikolaus, eller Laurentius Norvegus, och stod bär i
stort anseende. Då Johan III, efter sin första
gemåls död, blef mindre varm i sitt nit för
kalbol-ska läran, förföll den nyskapade akademien, och
då Jesuiterne, efter bans död, fingo befallning att
lemna riket, träffade detta öde äfven Klosterlasse,
som återvände till Polen, och dog i Wilna 1622.
— I Riddarholmstornet fanns en kammare,
belägen midtöfver sakristian, hvilken lärer varit hans
studiirum och som ännu kallas "Klosterlasses
kammare."

Klosterpiskan utgjorde ett af munkarnes
bobags-ting. Sjöborg beskrifver en sådan, den ban baft
tillfälle se. Den var omkring en aln i längden,
handtaget bestod af om hvarannan hårdt lindade
hvila band, i ena ändan var en ögla att
upphänga den med, i andra ändan var riset, som
utgjorde största delen af piskans längd och bestod af
hvita trådändar eller fransar med större och
mindre knutar, af hvilka några få voro försedda med
jerntaggar. Om kåpan var van att dölja "gamle
Adam", tycktes piskan vara ämnad att drifva ut
honom.

Klotens manufakturverk, i Söderberkes socken af
Stora Kopparbergs län, är privilegieradt d. 8 Mars
1824, i ändamål att med erforderligt behof af
nafvarjern, spik och annat smide förse Håkansbo
kopparverk, jemte Klotens och Granhults jernverk,
samt består af en äskja med 1 knipp- och 1
spik-bammare. Ägare: L. D. och D. Heykenskölds
arfvingar. Disponent: Selim Heykeusköld.

Hlotliyttan , i Ramsbergs socken af Westmanland,
vid sjön Långvattnet, omkring £ mil V. om skill-

naden emellan Ramsbergs och Söderberkes
socknar, har sedan början af 1700-talet lydt under
Vestra bergslagen och sistnämnde socken i Stora
Kopparbergs län. Tillhör L. D. Heykensköld och
D. Heykenskölds arfvingar.

Klot-verken, i Söderberkes socken af Stora
Kopparbergs län, utgöres af jernbruken Nyfors och
Korslång. Nyfors, skall först vara anlagdt af en
inspektor Geyer och en rustmästare Kohl, som 1677
erhållit tillstånd att här inrätta klingsmide,
hvilket 1687 blef förbytt till stångjemsverk, med
nyttjande af några Ramsbergs, Norr- och
Söderberkes socknars allmänningar emot
rekognitions-afgift. Det ägdes 1679 af assessor Marc.
Cron-ström, hvars enkefru år 1680 erhöll
bergskollegii bekräftelse härå; det blef ytterligare
privilegieradt 1680 och 1689. Landshöfdingen Schuack
fullbordade verket, som på 1750-talet tillhörde
Ma-lingsbo ägare och Lagermarkska arfvingarne.
Kors-tdng är anlagdt vid samma tid som Nyfors,
privilegieradt 1680 och tillhörde på 1750-talet samma
ägare. Klot-verken hafva nu 3 härdar och 1,455
skepp:d priv. årligt smide af eget tackjern,
hvarföre hammarskaft utgöres med 14 skepp:d 11 lisp:d.
Skeppuingsorten är Stockholm. Smidesslämplarne:
P S inom en cirkel af punkter, samt a1 D inom
en fyrkant, med en punkt i hvartdera af hörnen.
Ägare: L. D. Heykensköld och D. Heykenskölds
arfvingar. Disponent: Selim Heykensköld.

Kloärt (Astragalus), ett växtslägte med mångåriga
nästan krypande rötter, hvaraf fem arter
förekomma hos oss, nemligen: Fjäll-kloärt (A. alpinus),
som växer ymnigt i Lappska fjällen och lemnar ett
smakligt bete för kreaturen; Falt-kloàrt (A.
cam-pestris), som växer på några ställen på Öland;
Luden kloärt (A. pilosus), hvilken växer i
Öster-gölhland; Sand-kloärt (A. arenarus), hvilken endast
förekommer i Skåne nära Widtsköfle uti den
fastare drifsanden; men der ymnigt, samt Söl- eller
Lakrits-kloärt (A. glyciphyllus), som växer i
skogsängar och lundar i Hera af rikets landskaper, och
är utmärkt genom den sötma, hvilken så väl
roten som bladen äga.

HloUrt (Lycopus europæus), en mångårig växt,
hvilken förekommer vid brädden af floder och sjöar
i de sydligare landskaperne, isynnerhet i
slätt-och kust-trakter, från Skåne till liobu&län, Nerike
och Upland. Äger intet värde som foderväxt; men
skall kunna användas till färgning af äkta svart.

Klubbar. Sådana inrättades af grefve Carl
Gyllenborg, för alt förslärka sina ouhängares leder
och utveckla de åsigter ban ville göra gällande vid
1738 års riksdag. Man öfverenskom att såsom
kännetecken bära en bandros eller en kokard på
hatten.

Klubbefejden, Klubbehüren. I Svenska
historien förekomma dessa benämningar tre gånger,
den första vid llunnernes föregifna infall i landet,
då de förskansat sig på Hunneberget, hvarifrån de
fördrefvos af de med klubbor väpnade bönderne
(se: Hunneberg). Andra gången tillades detta namn
den landstorm konung Erik XII uppbådade emot
den i Skåne är 1359 infallna Danska hären, under

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:11:44 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skl/2/0393.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free