Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hårdh ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
236
leel.
IggMn.
pastor på denna ö, vid namn Panlin, som varit
kyrkoherde derstädes i 20 år och dog 1710 har
uti ett manuskript lemnat följande berättelse: "Här
i Ifvö-sjö är likvist ett grund eller stort öhr,
som har en slätt sten botn, och om sommartiden
är der ey mer än 1 och en half alns djnpt vatn,
men 3 ainar derifrån fins runt omkring, från 16
till 40 famnars djup. Om Brattingsborg här stàdt
eller fàdt sitt namn af detta branta-djup, eller
ock, huruledes det sjunkit, vet man icke."
Hvit-feldt och Dalin uppgifva, att marsken Stig
Anderson förstörde detta slott 1288. Paulin anför
äfven: "För 140 år" (således omkring medlet af
1500-talet) "tilbakars skal man hafva funnit i sjön 2:ne
kistor, den ena större än den andra; den mindre
kistan blef förd till Kyrckan, hvilcken, då den
öp-nades, befans däruti en sedel, var på stod skrifvit
desse Orden Rätt och Skiäl hörer Gud till, så
sade Konung Atte på Brattingborg." Floræus uti sin
Skånska Historia förmenar, att en konung
Thide-rick bott på Brattingborgs slott. På senare tider
har ön tillhört erkebiskopen i Lund. På ön finnes
en källa, S:t Ursilas kalla, hvars vatten
erkebiskopen Andreas Sunonis kunnat förvandla till vin. Är
1680 reducerades ön och socknen från slägten
Ramel till kronan. Socknen hör till 3 kl. reg.,
och har 402 invånare på 6j- mtl. Arealn utgör
7,059 tunnl., af hvilka 4,635 äro sjöar och kärr.
Adr. Christianstad.
Igel. Se: Blodigel.
Igelkott, pinnsvin, piggsvin (Erinaceus europæus),
ett insektätande rofdjur af 9 —10 tums längd, med
kägelformigt hufvud och afstympadt svart tryne,
små långt åtskiljda ögon, korta afrundade öron,
korta ben, fem svarta med klor väpnade tår på
hvarje fot, hufvudet och kroppens undre delar
samt benen täckta med grofva här, bela öfre
delen af kroppen bevuxen med tumslånga, trinda,
bornaktiga, åt båda ändarne tillspetsade piggar,
hvilka äro hvita vid roten och fram emot ändan
samt i yttersta spetsen svarta. Han förekommer
allmänt i Skåne, Gottland, Småland och Östergöthland,
mera sällsynt i de mellersta provinserna och icke
längre norrut än i Herjedalen, samt vistas i
löfsko-gar under trädrötter, buskar o. dyl., hvarest ban
gräfver en håla med två ingångar, uti hvilken
vanligen en hanne och en hona ligga tillsammans
under sommardagarne, på en bädd af torrt gräs
eller löf, och om aftonen gå ut för alt söka
föda, vintern tillbringar hvarje kön för sig,
nedbäd-dadt uti ett eget bo, i oafbruten dvala, till vårens
ankomst. Han är dum, trög och rädd, vid
minsta buller rullar ban ibop sig som elt klot och
reser upp taggarne öfver bela kroppen, i hvilken
ställning han endast med svårighet kan angripas af
andra djur. Räfven förstår dock att med
framtas-sarne vända honom på ryggen och kasta sin
skarpa urin i dess ögon, hvarefter han nödgas
utsträcka sig och blir då försvarslös. Han kan lätt
tämjas och man håller honom stundom i lador,
sädesmagasin och stall Tör att utrota möss och råttor,
hvilka, jemte audra smärre däggdjur, äfvensom
insekter, larver, maskar och snäckor, trädfrukter,
säd och rötter, utgöra dess födoämnen. Dess
parningstid inträffar i Maj och honan går dräglig 7
veckor, samt föder 4—6 ungar i löf- och mosshögar.
Derefter nedbäddar hon dem i torrt, sönderbitet gräs
eller mossa, och däggar en månad, samt bär till
dem snäckor, daggmaskar, frukt och andra
födoämnen. Ungarne äro i början hvita, med korta
borstlika hår, hvilka utgöra ämnen till taggarne.
Köttet är ätbart, och skall vara välsmakligt
isynnerhet om hösten, då ban lefvat af frukter. I
tamt tillstånd skall ban stundom göra skada på
hönsägg och kycklingar.
Igelsta, säteri. Se: Romfartuna socken.
Igelstrfiin, Rysk general-löjtnant och fullmägtig
vid freds-underhandlingarna i Werälä, torde hafva
härstammat frän Kurland, dit sista ättlingen af den
Svenska adeliga ätten hjelstrom, kornetten Harald
I., flydde, sedan han i Sverige mördat tvenne
handtverkare.
Igeltts», en socken med Odarslöf, belägen i
Torna härad och kontrakt af Malmöhus län och Lunds
stift, t mil N.O. från Lund. Socknen bör till 3
kl. patr. Patronat-rätten tillkommer ägaren af
säteriet Svenstorp (i Odarslöfs socken). Socknen
innefattar 7 { mtl. med 265 invånare. Dess areal
utgör 1,504 tunnl. Adr. Lund.
Iggesund och Xinufors, jernbruk, belägne i
Njutångers socken af Gefleborgs län, har 4
härdar och 1,230 skepp:d priv. årligt smide af eget
tackjern. Hammarskatten är 12 skepp:d.
Frälse-smidet ntgör 30 skeppid. Vid Iggesund hafva
tillförene 2:ne spikhamrar begagnats. Skeppningen
sker på Stockholm. Ägare: friherre G.
Ridder-stolpes arfvingar. Smidesstämplarne äro 2:ne; den
ena utvisande ett ankare med ett slags krona
öfver; den andra MR sammanbundne och med
friherrlig krona öfver.
Iggttn eller Iggan, 3 mil norr om Gefle, skild
genom elt sund från fasta landet, är en af de
större och märkligare öar i denna trakt, bekant dels
för ymnigt fiske i fordna tider, dels af de
iakttagelser sedermera der blifvit gjorde till
utrönande af jordytans höjning. Redan i konung Gustaf
I:s tid bodde här en så kallad Rik-Nils, som
blifvit förmögen genom skälfångst. Ön var då krono;
men köptes af Nils söner 1583 till skatte. Är
1731 anmärkte professor And. Celsius, efter
lektorn Joh. Rudmans afmätning vid Hamnskärsudd
härstädes, att vattnet på 168 år hade sjunkit 8
fot, hvilket gaf anledning att på ett skär, 1 i mil
härifrån i söder, kalladt Löfgrund eller
Scarthàl-lan, i hafsbandet 2 mil N.O. från Gefle, inhugga
i en sten årtalet 1731 med linje efter
vattubry-net. Vid undersökningen 1785 befanns der efter
54 års förlopp en sjunkning af 25 tum. Hvarvid
bör nämnas, att samma inhuggningar voro i fasta
klippor, och att dessa rön gjordes
midsommars-tiden. Löfgrunds sten, hvarpå 1680, vid hvilken
tid den legat i vattubrvnet, skjälar kunde skjutas,
skall efter 50 års förlopp, eller 1731 stått 201
tum deröfver. I Franska vetenskaps-akademiens
handlingar omnämnes en sten vid Iggöns strand,
hvarom någon lärd Fransman på 1600-talet gjort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
