Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hempelman ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
138 Hobergsgubben.
Hoby.
ut i ett litet berg, är den största grottan, lik
en hvälfd kammare, kallad Hobergsgubbens
sängkammare, och skall det, som sagan om
Hobergsgubben förmäler, hafva tilldragit sig pà detta
Hoberg.
Hobergsgubben var ett bergtroll, som hade sitt
hemvist i Hoberget. Icke långt derifrån bodde en
fattig torpare, hvars hustru födde ett barn, vid
hvilket tillfälle torparen blef bekymrad öfver
bjudningen af faddrarne, och beklagade sig för sin dräng,
under yttrande, att ban dervid hade svårt att
förbigå Hobergsgubben, emedan denne gjort honom
mycket godt. Bjöd han trollet så skulle detta
äta upp allt och de andra faddrarno finge då
intet; bjöd ban honom icke, så skulle ban ej
framdeles kunna förvänta sig någon hjelp. Drängen åtog
sig att ställa allt till rätta och framföra en
bjudning till Hobergsgubben, så att ban skulle neka
att komma på barnsölet. Ilan begärde nu en säck
och begaf sig till gubben, samt anhöll af denne
att för sin busbondes räkning få några fiskar,
tilläggande, att han denna gången mätte gifva
stora (iskar och ej små. Tillfrågad om orsaken
härtill, svarade drängen, att bans busbonde skulle
göra barnsöl, och bjöd derjemte Hobergsgubben
till fadder. Denne fann sig hedrad af bjudningen
och lofvade komma, men frågade hvilken annan
skulle blifva fadder. "Jo, S:t Pehr", svarade
drängen. — "Då vet jag icke om jag kan komma, tv
S:t Pehr är en tvärvigg och vi skulle icke kunna
förlikas väl. Jag skall likväl komma efter din
busbonde gjort mig den äran. Men skall det bli
ännu några faddrar?" — "Ja, S:t Michel också."
— "Då lär jag väl icke komma; ty S:t Pehr och
jag torde väl kunna förlikas, men S:t Michel och
jag knappast." Ilan lofvade dock att komma och
frågade om ännu flere faddrar blifvit bjudne. "Ja,
S:t Gertrud", sade drängen. Nu frågade gubben
om bonden äfven betingat några spelmän. "Ja,
trumslagaren (hvarmed han menade Thor) skall bli
spelman", svarade drängen. Hobergsgubben sade
nu, att ban visserligen tänkt komma oaktadt S:t
Pehr och S:t Michel, men med trumslagaren ville
ban alldeles icke vara i sällskap; ty denne hade
en kort tid förut slagit sä hårdt på trumman att
gubben blifvit förfärad, hvarjemte han kastat
trumpinnen (åskviggen) efter honom, så att den bräckt
hans ena lårben och han hade ej nu lust att äfventyra
det andra. Derefter frågade han om man brukade
gifva faddergåfvor, och då drängen jakade härtill, gaf
ban bonom en skofvel full med riksdalrar, sedan en
till och så en tredje, samt frågade för hvarje gång
om någon gåfve mer, hvartill drängen svarade ja,
tills ban fått den tredje skofveln full och ej
orkade bära mera. Derpå afskedade ban drängen,
och tillsade bonom att återkomma och hemta
fiskarne. Drängen hade således gjort sin husbonde
en stor tjenst, derigenom att ban icke allenast
hindrade gubben att komma, utan äfven skaffade
torparen en stor faddergåfva.
Hoburg, ett ting på Gottland i södra
befallningen, innefattar socknarne Öja, Hamra,
Wambling-bo och Sundre, hvilka tillsammans ntgöra 46 mtl.
och hafva 1,833 invånare. Detta ting utgör det
sydligaste af ön der sandstenen kommer i dagen
och hvarest rägsädet hufvudsakligast och nära
uteslutande af annat begagnas. Växtligheten lider bär
mindre af torka, emedan sandstenen bibehåller
fug-tigbet och kyla, likväl inträffar här oftast
missväxt under mycket regniga somrar, då god skörd
erhålles på öfriga delar af ön. Fastän ingen
malmart hittills blifvit upptäckt på Gottland, torde dock
böra anmärkas som en besynnerlighet, att i Hamra
socken af detta tingslag finnes en källa med stark
mineralsmak, hvilken begagnas såsom helsobrnnn.
Hoby, en socken med Hastad, belägen i Torna
bärad och kontrakt af Malmöbos län och Lunds
stift, 1 i mil N. från Lund. Pastoratet hör till 3
kl. konsist. Socknen innefattar 7£ mtl. och bar
520 invånare. Dess areal utgör 1,643 tunnl. jord.
Adr. Lund.
Hoby, en socken, med Öljehults kapell, belägen
i ßräkne bärad af Blekinge län, Listers och Bräkne
förenade kontrakt af Lunds stift, 1 !■ mil O.N.O.
från Carlshamn, vid hafvet. Socknen är omkring
3 mil i längden och 1 mil bred. Kyrkan, som är
stor och vacker, är ansenligen utvidgad 1704.
Presterne i denna församling hafva i äldre tider
haft det anseende att de varit prostar och
kommissarier öfver hela Blekings presterskap. Uti
socknen finnes omkring 90 sjöar och gölar. De
största äro Troflasjön, Härsjön, Arrsjon och
Fulasjon. Drakne-dn går igenom socknen och faller
ut i hafvet. Nästan bela socknen är belägen i
skogsbygden och finnes på flere ställen mycken
timmerskog. Några få hemman hafva dock brist
på skog. Åtskilliga ålderdoms minnesmärken, och
isynnerhet konung Harald Hildelans halleberg,
vittna att denna socken varit ett af de i norden mest
ryktbara ställen. Detta hälleberg kallas Runamo,
bekant för den der befintliga och omtvistade
sten-inskriflen. Macklamo ligger ett stycke
derifrån på Hakarps ägor, och säges äfven här på
en sträcka af 8 alnars längd runcr hafva varit
nlhuggne. Hoby altare är en stor fyrkantig sten
af menniskohöjd, belägen en half mil från Hoby,
på vägen mot Ronneby. Den öfre’ tlata sidan är
belt och hållet slät, hvilket man tror härröra af
de offer, som blifvit brände derpå. Vid
Kalmarekulte firades fordom en högtid vid
midsommarstiden med dans och lekar. Ännu i slutet af förra
århundradet plägade allmogen under pingst och
midsommar här fira glädjens årstid, och dansa på en
med björkar kringvuxen plan, vid hvilket tillfälle
de hade en kronbrud och brudgumme, hvilka,
såsom ungdomens vårdtecken, skulle med munterhet
föregå de öfriga. Märkvärdiga höjder äro äfven
Kolshög och tvenne Saxekullar. Den förra tyckes
hafva fått namn af någon konung eller hjelte Kol,
som blifvit begrafven der. Nära vid Hoby äro
flera bautastenar uppresta, dem allmogen kallar
resestenar. Bland socknens märkvärdigbeter må
anföras ett born, kalladt Krängahnrnet, ulsmyckadt
öfver allt med blomster och på öfre ändan
mycket vackert och konstigt beslaget med silfver. Sn
bonde, Bo Jönsson, eller som ban allmänt kalla-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
