Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
22
Hallands HüderO.
Hallands-ås.
man tillhöra kronan, samt böra med åboer af
kronan förses, eller äro af beskaffenhet, att kyrkorna
till dem hafva äganderätt och lagligen kunna dem
bortstädja"; i sammanhang hvarmed, och som
åbo-erne å ifrågavarande hemman lika med
innehafvar-ne af kronoskatte-bemman utgöra allmänna onera,
jemte de för hemmanen fastställda arrenden, och
hvilket skall förorsaka den nödställda och
tryckande belägenhet, hvari dessa åboer sig befinna,
rikets ständer tillika framburo den underdåniga
anhållan, "att i händelse en sådan undersöknings
verkställande icke i nåder bifalles, Kongl. Maj:t
måtte täckas å näst infallande riksdag framlägga
för rikets ständer förslag till den lindring i onera
för de Halländske kyrkohemmanens åboer, hvartill
omständigheterna kunna föranleda. Äfven detta
lände ej till någon ändring. Genom kongl.
resolutionen af d. 23 Nov. 1835 förklarade konungen
sig hvarken vilja bifalla undersökning eller låta
uppgöra serskildt förslag till ändring i onera för
åbocrne. Vid 1840 års riksdag, och sedan flere
bevis blifvit för rikets ständer framlagda, hvilka
utvisade att de, vid föredragningarne inför
konungen, anförde skäl för kyrkornas dispositionsrätt af
hemmanen voro dels ogrundade, dels vanställda,
anhöllo rikets ständer, "det Kongl. Maj:t täcktes
föranstalta, att genom behörigt förordnadt ombud
å Kongl. Maj:ts och kronans vägnar stämning till
vedeibörlig domstol uttoges och talan utfördes,
om återvinnande af kronans jordägande- och
dispositionsrätt till de ifrågavarande hemmanen." Vid
alla dessa riksdagar har presteståndet, i serskild|a
underdåniga skrifvelser, hos konungen bestridt
med-ståndens beslut; men embetsverk och äfven
konsistorium i Götheborg tillstyrkte den anhållan om
laga undersökning rikets ständer är 1840 begärt.
Något bifall eller afslag härtill afhördes ej under
konung Carl XIV:s regering. Vid 1844 års
riksdag fingo rikets ständer emottaga en kongl.
proposition i ämnet, åsyftande alt betrygga kyrkorna
om deras nuvarande afgäld af hemmanen, och
åboer och arrendatorer om oqvald besittning, emot
vilkor, att alltid för framtiden utgöra den nu
öf-verenskomma afgälden, samt att vid frågan om
skatteköp gamla räntan, icke det nya arrendet,
skulle läggas till beräkningsgrund för köpeskillingen. —
Rikets ständer förklarade under d. 24 Jan. 1845,
att de icke kunde bifalla bögtberörde
proposition, utan anhöllo, "att Kongl. Maj:t täcktes,
på sätt i .nåder pröfvas tjenligast, låta verkställa
en allmän undersökning, hvarigenom må
tillförlit-ligen utrönas om och hvilka af de så kallade
kyrkohemmanen i Halland tillhöra Kongl. 5Iaj:t och
kronan samt böra af kronan med åboer förses,
eller äro af den beskaffenhet att kyrkorna och
presterskapet till desamma hafva jordägande- och
dispositions-rätt." — Regeringen bar, för alt
anskaffa sig nödiga upplysningar om rätta
förbållandet under Danska tiden, i sammanhang med andra
ka-meralistiska forskningar uti Danska arkiver, låtit
uppsöka hvad derstädes kan vara att inhemta i denna sak.
Hallands WJidertl eller, som den också kallas,
Torekov|| (t, är belägen vid södra ändan af
Kattegatt, ‡ mil vester om Torekov och 2 mil
norr om Kullaberg, i Bjära härad af Christianstads
län. Ön, hvars areal skall utgöra omkring
qv.-mil, skänktes af konung Maguus II Smek år 134-4
till S:t Thoras kapell nti Torekovs by, hvilken
gåfva sedermera blifvit bekräftad af flera Danska
konungar och senast år 1556 af Fredrik II.
Torekovs invånare hafva här ett godt gräsbete for
sina kreatur, mot en viss afgift till kyrkan. Ön
är bevuxen af ek och bok samt mindre skog,
hvarifrån större delen af Torekovs invånare
hemta sitt vedbehof. Ungefär midt på ön i skogen
finnes en liten slätt, kallad Gårdsplatsen eller
Gårds-slätten, der, enligt sägen, i äldre tider skall
hafva stått en berregård. Deremellan och den vid
öns sydöstra sida belägna Kapellhamn (Kapellets
homo), har, vid gräfning, funnits tegel, hvilket
också utvisar att ön i äldre tider varit bebodd.
Med en stenrad finnes utmärkt en plats till
kyrkogård för drunknade, som flyta till ön. Under
krigen 1808—1813 begrofvo Engelsmännen här sina
döda. Jordmanen är stenbunden och beslår till stor
del af flygsandsfält, hvilka äro vallade. Kärr och
mossar anträffas på några ställen. Omkring ön
fångas det bästa slaget Kullasill, utom en mängd
annan slags fisk. I anseende till öns belägenhet i
ett ofta begagnadt farvatten, i närbeten af
Sundet, tima härstädes ofta skeppsbrott. Emellan ön
och Torekov finnes god ankarplats för fartyg,
hvilka under vestliga stormar, der söka sin tillflykt.
Till ledning för inlöpande fartyg äro tvenne båkar
uppsatta, den ena i söder på Wingaskäret, den
andra i norr på Wrcnen.
Hallands-as innehåller icke allenast den
ansenliga höjden af 567 fot, utan äfven på några
ställen bredden af en bel mil. Den liknar en
fjällrygg, synes på flere mils afstånd, börjar vid
hafvet och sträcker sig längs efter Karups socken
och Ilasslöfs pastorat i Halland, till dess den
omsider förlorar sig i Skåne, hvartill under
sträckningen dess södra sida hörer. Genom sin böjd och
sin jordyta olik den öfriga delen af Halland, bar
åsen äfven sitt eget luftstreck, som är kallare.
Under beta somrar, då sädesfälten i den lägce
trakten blifva skadade, är grödan oftast bäst på
åsen. I våta somrar är förhållandet tvertom. Då
det om vintern regnar i grannskapet af åsen, snöar
det vanligtvis uppe på densamma. Stundom faller
der uppe regn, eller uppstiga der tjocka dimmor,
då man ner om åsen har del klaraste
solskensväder. Då ingen snö finnes nedan om åsen, åker
man der uppe nägon gång på släde. Ehuru
vin-trarnc på åsen stundom äro långvariga, vårens
ankomst således senare och fruktträden ofta dö
ut, så är bär likväl aldrig den fortsatta grad af
köld, alt växtligheten bär uppe tillkännagifver
någon af denna böjdsträckning antagen fjällnatur.
Också består Hallands-ås i allmänhet icke af berg,
utan äfven i sina djupaste jordlager af grus,
full-späckadt med större och mindre gråsten. Mera
sällan finner man här nägon liten kalksten, ßoken
är ett ibland de trädslag, som växa och trifvas med
den mest utmärkta framgång pä åsen. Den täf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
