Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gudstjenst ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
746
G&ksholin.
GOran , 8rt<
slott. Vid Stora Lexberg är en mineralkälla.
Socknen bör till 2 kl. konsist. Den innefattar 34£
mtl. och har 844 invånare, på en areal af 6,225
tunnl., af hvilka 60 äro sjöar och kärr. Adr.
Falköping.
Göksholm, ett gammalt herregods och ett af de
största i Nerike, 3* mtl. säteri, atom
underlydande hemman, beläget vid Hjelmaren i Stora
Mellösa socken, 2} mil från Örebro. Ägare
härtill hafva varit: är 1297 drotset Åbjörn Sixtenson
(Sparre), sedan slägterne Svantepolk, hertig af
Refle, riddaren Benediktsson, och efter åtskilliga
omskiften omsider riddaren Bengt Stensson Natt
och Dag, samt dess son Måns Bengtsson, den store
Engelbrekts baneman. Sedan Engelbrekt på
förrädiskt sätt der blifvit mördad och ryktet derom
utspridde sig, samlades hans svenner, jemte
allmogen, för att förstöra Göksholm. De kringrände
det på alla sidor, sköflade allt hvad der fanns,
och tände sedan eld på busen och allt som kunde
brinna. Endast fästet eller tornet bredvid
gården, bygdt med stenmurar, undslapp förödelsen.
Godset tillhörde sedan slägterna: Axelsson,
ßjel-kenstjerna, Fleming, Sparre, Lagerberg,
Tersmeden och v. Rebausen.
Göktyta, göktita (Jynx torqvilla), en till
klätt-råmes ordning börande fogel af 7 tums längd,
gråspräcklig, med ett mörkt ojemnt band från
nacken till ryggen, under bvitaktig, med
tvärgående svarta linjer på bröstet, och små treuddiga
glesa fläckar på magen, näbb och ben olivbruna,
tungan liknande hackspettarnes. Han förekommer,
såsom flyttfogel, i alla rikets landskaper, så väl i
barr- som löfskogar, och är utmarkt genom en
egen besynnerlig vana, neml. att förlänga halsen,
vrida hufvudet, så att det kommer att ligga
bakpå ryggen och vända ut och in på ögonen. Han
slingrar sig som en orm, och dess grå färg med
det svarta längs gående bandet ger bonom
äfven någon likhet med huggormen. Äggen äro 7
linjer långa och 5} linjer tjocka, hvita,
rundak-tiga, glänsande och läggas 7—10 på en båle af
mossa, hår och nil i något hål på ett träd,
hvilket fogeln dock ej sjelf hackat. Födoämnena
bestå af myror och insektlarver, som han uppsöker
pä träden, och genom hvars förtärande han
gagnar skogen. Köttet är om hösten fett och godt.
GOkuuiit, ett till slägtet silikater börande
mineral, hvaraf flera arter förekomma under det
gemensamma namnet Vesuvian, hufvudsakligen
bestående af kiselsyrad kalkjord och jernoxid; linnes
vid Gökum nära Dannemora, af gulgrå färg,
bla-dig textur och på kanterna genomskinligt.
GUIJeu, masugn i Öfver-Kalix socken af
Norrbotten, 1} mil söder om polcirkeln, med god
skogstillgäng; anlagd i medlet af 1820-talet,
grundad pä malm från Gellivare.
GMo<lul (mythol.), var en af de valkyrior, hvilka
på valplatsen korade lif åt Odén.
Gtfpit är allmogens i vestra Sverige vanliga
benämning på lodjuret.
GSran, Si t, eller Georgius, var ett af
ka-tholska verldens mest ryktbara helgon. Han dyr-
kades hufvudsakligen, såsom ridderskapets
skyddspatron. I Sverige funnos flera gillen, ander namn
af S:t Görans gillen, inrättade till hans ära. Hans
bild prydde ofta fälttecknen, samt upprestes i
kyrkorna. I det namnkunniga slaget vid Brunkeberg,
d. 10 Okt. 1471, stärkte sig Svenskarne till den
afgörande striden genom afsjungandet af S:t
Görans visa, och helgonets namnkunniga bild i
Stockholms Storkyrka, blef der upprest af Sten Sture
till tacksamhet för den vunna segern mot
Ryssarne år 1488. S:t Göran synes der kämpande med
draken, och prinsessan med lammet, i from
förtröstan afbidande stridens utgång. Den
förfärdigades år 1489 af en Tysk konstnär, och ansågs
för ett sådant mästerstycke, att en blaud Sturens
tjenare, af illa förstådd patriotism, mördade
konstnären, på gamla rådhuskällaren, på det intet land
måtte af hans hand erhålla något dylikt. Bilden
stod från början främst i kyrkan vid altaret; men
flyttades år 1528 till sydvestra dörren. S:t
Görans dag firades den 23 April, och predikades
denna dag evangelium efter Matth. 16 Kap. ifrån
orden: Hvilken som vill följa mig, o. s. v.
Riddar S:t Göran afbildas alltid i full rustning till
häst, genomborrande en drake, vid hvars sida man
upptäcker en krönt qvinnobild i bedjande ställning.
Legenden förklarar detta sålunda. Uti helgonets
fädernesland, Kappadocien eller Libyen, hade en
fruktansvärd drake lägrat sig utanför en konungastad,
hvilken han hotade förderfva med sin giftiga
andedrägt, om han ej dagligen erhöll till spis en af
stadens jungfrur. Offren ntsågos genom lottning,
och den föll slutligen på konungens dotter.
Färdig att uppslukas af vilddjuret, befriades hon af
en fremmande riddare. Detta var S:t Göran,
hvilken genom sin helighet skyddades mot vidundrets
väld, och sedan till lön för sin bragd erhöll
konungadottern och riket. Denna tradition i all ära,
torde dock sammanställningen af draken och
qvinnan med bilden, och S:t Göran, denna chevaleriets
patron, ej vara annat än en symbol af det fordna
ridderskapets heligaste pligt, att, med styrkan af
sin väpnade arm, värna skönheten och oskulden
mot ondskans öfvervåld. Enligt en annan, mera
sannolik legend, skall nemligen S:t Göran varit en
krigsöfverste, som för sin ståndaktiga bekännelse
af kristendomen led martyrdöden under kejsar
Dio-cletiani förföljelse, den 23 April år 295. Denna
dag bär ännu hans namn i våra kalendrar, och
på runstafvcn finnes den betecknad dels med
helgonets bild, och dels med en häst; emedan våra
förfäder brukade att denna dagens förmiddag låta
sina ston springa. I Upsala har funnits ett Riddar
5;< Görans kapell, uppbygdt år 1437, såsom orden
i erkebiskop Jöns Bengtssons bref från Upsala d. 14
Okt. 1459 lyda: "att för hederlige mans Her
Ped-ders Tydeckini prebendat i Upsala bön och
till-sky ndelse, som forenempde Capella meth goda Gods
vena hjelp af grundet uppbygt bäfver", etc. Detta
kapell skulle, efter nämnde erkebiskops föreskrift,
ligga under Upsala domkyrka, till hvilken ärligen
borde, genom kapellets föreståndare, erläggas \
marker penningar af kapellets inkomster, hvaremot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
