Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gadd ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gamla atylen.
Gamiaalstorp»
609
ring af den Romerska tideräkningen. Romnias
både först bestämt det Romerska året till 304
dagar, hvilket han dock sedan ändrade till 360. Hans
efterträdare Numa Pompilius minskade åter
dagarnes antal till 355, med gemensamt afseende på
månens och solens rörelser. På det att
årsräk-ningen skulle falla in med solåret, förordnade ban,
att en skottmånad skulle hvartannat år insättas,
hvilken åter tid efter annan behöfde ökas och
minskas för att ernå rätta förbållandet. Genom fel i
denna tideräkning, jemte origtigt inskjutande af
skottmånaden, uppkom efterhand en sådan
förvirring, att, vid Juiii Cæsars tid, året hade skridit
tillbaka hela 6? dagar. Julius Cæsar tillade då
på en gång dessa 67 dagar, hvarigenom
förvirringen för den gången var afhjelpt, och bestämde
for framtiden årets längd till 365 dygn, med ett
skottdygn hvarje fjerde år. Månaderna ändrades
blott obetydligt, så att December och Januari,
hvilka förut haft 29 dagar, fingo 31, samt Februari
29 dagar. Efter Julii Cæsars död förvirrades åter
tideräkningen, genom orätt beräkning af skottåren,
hvilket dock afhjelptes redan af kejsar Augustus.
Denne furste flyttade då äfven en dag från Februari
till den månad, som har hans eget namn, hvaraf
kommer, att Februari har blott 28 dagar. Den
Julianska beräkningen visade sig dock i tidernas längd
origtig. Det Julianska året var något längre än
solåret; skillnaden utgjorde årligen 11 minuter.
Följden blef, att vårdagjemningen inföll tidigare
än den var beräknad, och utan en ny rättelse
skulle årstidernas ordning hafva småningom blifvit
omvänd; jul hade flyttat sig till sommaren och
midsommaren till hösten. Den omständighet,
hvilken isynnerhet bevekte påfven Gregorius XIII att
rätta tideräkningen, var förvirringen i afseende
på påsktiden. Ett nytt kalendarium utarbetades,
framför allt af en läkare Aloisius Lilius, och
anbefalldes till antagande öfver hela kristenheten,
ifrån och med år 1582. En skillnad af 10 dagar
hade nu uppstått, hvarföre dessa 10 dagar på en
gång uteslötos. Derjemte, och för att hindra nya
rubbningar, beslöts, att på 400 år 3 skottdagar
borde utgå. Denna förordning var nödvändig;
emedan någon skillnad i alla fall qvarstod emellan
sol-året och det Gregorianska året. Skillnaden gör
en dag efter 134 år, hvarföre på 400 år tre
dagars uteslutning i det närmaste bevarar det rätta
förhållandet; likväl ej fullkomligt, ty solåret är i
alla fall ej alldeles lika med det Gregorianska.
Skillnaden är likväl ej större, än att 3,600 år
erfordras, innan den utgör en dag. Denna nya
tideräkning ville protestanterna icke antaga, emedan
påfven anbefallt densamma under hot af
bannlysning. De fruktade, att dess antagande kunde
tydas såsom lydnad för påfven. Slutligen aftog
religionshatet sà mycket, att den nya tideräkningen
infördes hos protestanterna. Påsken sknlle
nemligen bestämmas efter en egen method, olik den
Gregorianska. Ar 1700 blef den i hufvudsaken,
ehuru ej i afseende på påskterminens
bestämmande, antagen i det protestantiska Tyskland. Konung
Carl XII lät äfven, enligt Gregorianska kalendern,
ntesluta skottdagen år 1700; men insatte denna
for-lorade dag åter år 1712, sedan Sverige dessa tolf
år haft en alldeles egen tideräkning, olik bela det
öfriga Europas. År 1712, hvilket dessutom vor
skottår, afgjorde således 367 dagar i Sverige. År
1740 antogs det rättade sättet att bestämma
påsken, och ändtligen år 1753 började Sverige
räkna tiden likasom de Tyska protestanterna, efter
den förbättrade kalendern. Elfva dagar, hvilka då
afgjorde origtigheten i gamla stylen, uteslötos
detta år ur Februari månad. Den olikhet i
afseende på påskens bestämning, som ännu skiljer
protestanternes kalender från den Gregorianska,
har sedermera äfven blifvit häfd. En kongl.
förordning stadgade, att för år 1753, då de elfva
dagarne uteslötos, borde fardag, flyttningstid,
marknader, o. dyl. räknas efter gamla stylen.
Uaiula tunner ocli prUfiailt nvärrt, tiro 1
nilden gnidet vtird, d. v. s. guldet pröfvas i
glöd och vänner i nöd.
•äainle man eller bonden, kallas en hög
klippa, 2 mil N.O. ut i sjön från Nordmaling, 6 mil
frän Umeå. Den utgör en märklig bafskänning, är
mycket brant på 3 sidor, men något sluttande på
den fjerde. Ingen båt kan ligga der i storm, utan
måste dragas upp på klippan, hvilken har omkring
400 alnar i omkrets,
(ilauinialberget, vid Falun. Under
oroligbeter-na år 1743, stadnade den upproriske allmogen här
d. 6 Juni; men skickade fjerdingsmannen, O.
Olsson i Åkre, förut intill staden. Olsson
underrättade landssekreteraren om allmogens förehafvande,
och forfrågade sig, huruvida de, säkre och utan
motstånd, fingo komma in till staden. Han erhöll till
svar härpå, att det vore säkrast om allmogen
ville vända om.
CamiiialcÅrden, en egendom i Thorsångs
socken af Dalarne, berättas vara uppbyggd af en
klockare, som för ett mord på en djekne,
hvilken studerade astrologien, flydde in i skogen vid
Knifva-byttan och blef en rik och förmögen man.
En hans måg uppbyggde Wika kyrka, och en
annan bodde i Storgården i nämnde socken.
Gaininalitorp, en socken, med Ysana, bör till
2 kl. regala pastorater, och är belägen i Listers
härad af Blekinge län, Listers och Bräkne
förenade kontrakt af Lunds stift, | mil N. från
Sölfvits-borg. Kyrkan är nybyggd på 1790-talet.
Modersocknen och annexet ligga pä hvar sin sida om
sjön Wesan. Ysana gränsar till hafvet, men
Gammalstorp till Skåne, hvarifrån det skiljes af
Risaberg eller Ryssberget, som är en bergsrygg omkring
3 mil lång. Nära vid Gammalstorp synas, på
några stenhällar vid berget, spår efter menniskors och
hästars fötter, och sägnen berättar, att tvenne jättar
hafva slagits här, den ene till häst och den andra
till fot. Äfven synes en hålighet i stenen, som
uppgifves vara märke efter en rese, hvilken suttit
derstädes. Lögelràgen kallas en liten afläng urholkning
i stenen, der jätteqvinnorna påstås hafva lögat
sina barn. Inom socknen märkas: säterierna Kiga,
Gamla Ryadal, Gammalstorp, jemte flera andra
mindre lägenheter. Socknen består af 32 £ mtl. med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
