Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fredrik ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Frimureri.
Frimureri.
561
varas i York. Andra härleda frimureriets ursprung
frän de Egyptiska mysterierna, från det
Pythagoreiska förbundet, frän de Dionysiska
byggmästar-ne, från Essenerna, m. m. Nyare författare,
såsom Lessing, antager Christ. Wreen såsom ordens
stiftare, hvilken, vid S:t Paulskyrkans byggnad i
London år 1685, ombildade ett derstädes ännu
befintligt Tempelberre-magonnerie. Nikolai, i sin
bok "om frimureriets uppkomst", härleder det ifrån
Rosencrentzarne (hvarpå bland annat frimurarnes
trenne rosor, bilder af den heliga tystlåtenheten,
vore bevis) och förklarar dess stiftande af den
berömde astrologen Wil. Lilly, m. Q. under året
1646, såsom en opposition mot den samma år
bildade Royal Society of London. Då nemligen denna
hade till syftemål vetenskapernas allmängörande,
sä ville de förre arbeta mot ett sådant
profane-rande af kunskaperna, och göra dem esoteriska,
üärunder bedrefvos äfven en mängd politiska
planer under Cromwell och Jakob II, hvarefter fri—
mnreriet ombildades till ett mera rent menskligt
syfte af Chr. Wreen. Det infördes sålunda
förbättradt i Frankrike, af trenne Engelsmän, hvilka
hos en värdshusvärd Hure i Paris, upprättade den
första Fransyska logen. Den sannaste förklaringen
öfver frimureriets ursprung lemnar dock troligen
doktor Krause, i sitt arbete: "Die drey altesten
Kunslurkunden der Freymauerbrüderschaft, iSt9."
(lan bevisar tydligen dess samband med
medeltidens kända byggnads-samfund, och dessas åter med
de Romerska handtverks-kollegicrna (Collegia
fabro-rum), hvilka inrättades i Rom af Numa. (Dessa
kollegier voro troligen efter Grekiska och
Syd-Italienska eller Egyptiska mönster, och således
frimureriets upprinnelse derifrån ej ogrundad.)
Sagde kollegier utspridde, åtföljande de Romerska
legionerna, Romersk byggnadskonst och odling till
de eröfrade länderna, så att det knappt fanns
någon så obetydlig stad eller sä aflägsen ort, der
de ej funnos, under sina egna författningar och
skråreglor. Dessa författningar, ofta nämnda i de
Romerska lagarne, såsom i de tolf taflornas lag,
i Corpus Juris, m. fl., bibehöllos noga, och spår
af dem röjas ännu i de senaste
frimurare-föreskrifter. Uti Rritannien voro en mängd präktiga
byggnader uppförda af dessa kollegier; men vid
Pik-ternes och Skoternes infall förskingrades förbundet,
och då sedermera konungarne Alfred och
Athel-stan behöfde konstnärer och byggnadsfolk till
åter-uppbyggande af borgar och kyrkor, hemtade de
sådana dels frän Frankrike, dels från Italien och
Spanien, hvarest de gamla byggnads-skråna,
liksom i det Grekiska kejsardömet, bibehållit sig mest
oförändrade. Då medlemmarne af dessa
korporationer voro af ganska olika religion, och många
tillhörde de såsom kättare dömda partier, kunde
dt’ förmås att komma till England, blott emot
vilkor, att påfven och konungen förlänade dem vissa
friheter och skyddsbref, isynnerhet egen
doinsrät-tighet och bestämning af arbetslön. De förenade
sig under skriftliga stadgar, för hvilka de gamla
Romerska författningarne lågo till grund,
utmärkte sig for sin allmänna trosfördragsaiobet, ren
sedolära och sträng vandel. Den påfliga kyrkans
tyranni nödgade dem att hemlighålla sina religiösa
läror (blandade af Grekisk, isynnerhet Stoisk filosofi,
Grekiska och Österländska mysterier och gnostisk
kristendom), äfvensom sina kunskaper i naturläran,
metallarbete, eller att uppenbara dessa endast på
omvägar, i fremmande omklädnad. Dertill kom
ännu en omständighet, hvilken på dessa Engelska
byggnads-samfund hade stort inflytande. Redan
några år före Sachsarnes infall blomstrade i
Britannien en kristen kyrka. Den blef tillika med den
Romerska bildningen förtryckt och förskingrad af
Pikter och Sachser, och medlemmarne deraf sökte
sin tillflykt i Wales och Skottlands ödemarker,
och isynnerhet på öarne Anglesey och Man, der
de fortsatte sina rent apostoliska, med den
orientaliska kyrkan beslägtade, seder och läror. De
lefde der utmärkte såsom lärare och
vetenskapernas trogne idkare (under benämning Kaldeer,
Kel-deer, Ceilide och Colidei), samt utsände
predikanter af den kristna läran, såsom Beda den
vördnadsvärde till Tyskland, S:t Sigfrid till Sverige,
m. fl. Men den Romersk-katholska kyrkan
fördrog ej denna inblandning, och då den bel.
Augustinus, jemte 40 munkar, skickade från påfven
år 597, anlände till Britannien, blefvo de
förstnämnde blodigt förföljde och deras kloster på Mona
(Man) och i Wales förstörda. Ehuru förskingrade
och bragte till låga förrättningar, såsom
dörrvaktare, messtjenare, o. s. v., lyckades det dock dessa
Kaldeer att förskaffa sig tillträde hos konungarne
Alfred och Atbelstan. Denne senare behöfde dem
till uppbyggandet af sina för-törda städer, och do
kommo derigenom i gemenskap med ofvannämnde
från Frankrike och Italien hitkallade
byggnads-kollegier, införde hos dem mänga af sina läror om en
renare kristendom, och sammanbundo dem med de
Romerska och Grekiska konstlärorna, till ett
liturgiskt helt. Den äldsta författning för dessa
nyombildade kollegier är den förut nämnda
konstitutionen i York af år 926. Denna bibehölls
ända in i 14:de århundradet, med den förändring,
att utom do egentliga konstmedlemmarne äfven
upptogos s. k. "antagne murare" (accepted masons),
bland hvilka ofta befunno sig mägtiga riks-stånd,
till och med flere konungar af England. Vid
tider af borgerliga oroligheter voro de "fria och
antagne murarne" merendels patrioter, hvilka
blefvo den lagliga regeringen trogne. I London
funnos ännu 1666 inånga byggnads-loger, hvilka
fortplantade den gamla konstläran, med dess symboler
och bruk, utgörande afsöndraile, men under
konungens beskydd stående sällskap, förenade efter de
gemensamma konstitutionerna. Af dessa
byggnadsloger voro år 1717 ännu 4 öfriga. Ibland dem
utgjorde dock de flesta endast "antagne murare."
Sällskapets syftemål var ej mera egentligen
byggnadskonsten, utan de renare moraliska och
religiösa läror, som utmärkte det fordna
murare-brö-draskapet. En fullständig ombildning i denna
anda gjordes nu år 1717, af trenne medlemmar ur
dessa 4 loger, nemligen Desagvliers, James
Andersen och George Payne, hvarigenom en ny tidpunkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
