Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Faber ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
494
Flnnmer.
Finanser.
drätsel-ärendcrna på flera förvaltande kollegiala
verk, och dessa träffades af kollegiemes
gemensamma öde, att efter hand skiljas från den
egentliga regeringen. Carl XI bibehöll riks-råder
såsom kollegiernes ordförande; men detta samband
upphörde med frihetstidens början. Dessförinnan
hade konung Carl XII, i sin kansli-ordning af år
1713, förlaggt all regering i kansliets hand, och
delade detta i stats-expeditioner. Det blef na
stats-sekreterarnes tid att föredraga i rådet och
stå i spetsen för styrelsen, hvar inom sin
expedition. Stats-expeditionerna blefvo styrelsens
verktyg, kollegierne skiljda derifrån, ställda på sidan
eller underordnade, rådgifvande och förvaltande
verk. Så äfven inom finans-förvaltningen. Denna
utgjorde, intilt år 1773, gemensamt med andra
inrikes civila ärender, en expedition; men ifrån
detta år till Gustaf III:s död fanns en egen
finansexpedition. Den försvann å nyo, för att
återställas vid regementsförändringen 1809. Vid den
senaste ombildningen af stats-expeditionerna år 1840,
nndergick finans-styrelsen föga förändring. Dess
chef kallas stats-råd, i stället för stats-sekreterare,
och är konungens rådgifvare, äfven i de fall, då
ban icke är föredragande. Expeditionen fick namn
af departement; men gränsorna Tör dithörande
re-geringsärender blefvo i det bela oförändrade.
Enligt den stadga om ärendernas fördelning emellan
departementerne, som Kongl. Maj:t utfärdade år
1840, bör nu till finans-departementet alla
beskatt-nings-ärender, jemte frågor oin förvaltningen af
kronans gods, således bela kammar-verket.
Härigenom kommer finans-departementet i nära
förbindelse med civil-departementet, hvilket omfattar
handel, näringar, o. dyl., och ingår inom
finans-departementets verksamhet i och för
beskatt-nings-ärendernas skull. Vidare räknas hit
statsverkets förbindelse med banken och
riksgäldskontoret, samt post- och tull-ärender; emedan
dessa inrättningar handhafva kronans
inkomstkällor. Med denna penningeförvaltning genom
finans-departementet förenas äfven utbetalningar af
medel anslagna på riks-staten, allmänna
indragnings-staten och af rikets ständer anvisade
pensioner, samt frågor om lån af allmänna medel.
Genom rikets ständers envälde öfver banken och
riksgälds-kontoret är finans-departementets
verksamhet inskränkt-, men utvidgas genom de
mångfaldiga beröringar, hvaruti stats-verket befinner
sig med dessa ständernas inrättningar. De
em-betsverk, som höra under finans-departementet äro
stats-kontoret, kammar-kollegium och
kammarrätten, post-, tull- och mynt-verken,
kontrollverket, chartæ-sigillatæ-kontoret och slutligen en
och annan inrättning, hvilken, att dömma efter
namnet, man skulle väntat sig att finna förlagd bland
civil-departementets embetsverk. Sådana äro:
styrelsen öfver civil-statens pensions-inrättning,
skogs-och jägeri-staten, samt ekplanteringeu i riket.
Finanser. Klarare än någorstädes visar sig i
afseende på finanserna huru en stigande bildning
invecklar alla samhällsförhållanden, och gör lifvet
mera njutningsrikt; men tillika mera uppfyldt af
de mest olikartade omsorger. Ingenting var
enklare än finanserna i äldre tider; ingenting är
konstigare i våra dagar. Fordom betydde penningar
foga och vapnen allt; nu kan ej en här röras
utan kostnader, hvilka göra krigen beroende af
kapitalisterne, och äfven i fredstid kan nästan
ingen vigtig åtgärd inom samhällslifvet utföras, utan
i sammanhang med financiella anordningar.
Derföre har ock magten öfver statens penningar
blifvit bufvudfrågan vid all politisk lagstiftning, och
kontrollen öfver bruket af dessa medel en säkerhet
för folken, ej blott emot regeringens
misshushållning utan äfven emot politiskt förtryck. I äldsta
tider bestod statens eller konungens inkomster —
ty emellan konungen och kronan gjordes ännu
ingen skillnad — i Upsala-öd, eller de fasta
egendomar, som ifrån urminnes tid varit förenade
med vården af de stora offren i Upsala
afguda-tempel. Dertill kom äfven konungens rätt att
uppbära dulgadråpsböter, dana-arf, tredjedelen af
sakören, och slutligen funnos i de äldsta tiderna
vissa af folket utgående skatter. Dessa skatter hade
sin grund i den gamla förbindelsen for folket, att
följa konungen i krig (ledung), samt att förpläga
honom och hans hof under resor i landet. Efter
hand blefvo sammanskotten for dessa ändamål
ständiga utskylder, hvilka utgingo äfven om krig
eller resor ej föreföllo. Dessa skatter förekomma
nnder åtskilliga namn, Ledungalama, Tingslama,
Gengärd. Andra rent personliga skatter förekomma
äfven från hedniska och medeltiden, såsom den
bekanta Nässkatten. Med dessa inkomster, hvilkas
belopp nu omöjligen kan bestämmas, ägde
konungen att besörja sin hofbållning och de kostnader,
som härflöto af hans bestämmelse, att lag styrka
och frid hålla i landet. Alla penninge-förhållanden
voro den tiden enkla och stats-ekonomien en okänd
vetenskap. Genom krig, de mägtiges förtryck och
tyranni af utländska fogdar under unionstiden hade
folket blifvit fattigt, och staten likaså. Serskildt
bidrog dertill egendomens hopande i kyrkans hand,
jemte rikets beroende i handelsväg af Hansestäderna.
Konung Gustaf I emottog finanserna i djupt
lägervall; men upphjelpte dem genom reduktionen utaf
kyrkogodsen. Stor skuld betungade kronan,
hvilken betalades genom stora ansträngningar.
Kyrko-tionden användes dertill och äfven kyrkornas
klockor, hvaraf uppror uppstod ibland den oupplysta
menigheten. Emellertid blef kronan rik, skulden
betald, ordning infördes i penningeverket och
betydliga skatter funnos hopsparda vid konungens
död. Men sä outbildad var ännu
statshushållningen, att dessa skatter gömdes i hvalfven, såsom
döda kapitaler och förslösades derföre snart af
konung Erik XIV. Man förstod ej att göra dem
fruktbärande genom en inre rörelse. I
allmänhet grundade konung Gustaf rikets penningeverk
på vidsträckta fastighets-besittningar, och öppnade
en ny inkomstkälla genom kyrkoliondens
indragning. Fastigheterna voro dels fordna kyrkogods,
dels afvelsgärdar, dem konungen anlade i olika
provinser, och slutligen ville han gerna betrakta
all obebyggd mark såsom kronans, och bonden sä-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
