Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Enstödhin ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
438
Eriks slott.
Erkebiskop.
vecka. Detta altare lät konung Johan III
nedbryta, och i stället upprätta en vacker marmor-kur.
På samma konungs bekostnad blef
helgedoms-skrinet förbättradt år 1577, hvarefter konung Eriks
ben, med stor högtidlighet, nedlades deruti på all—
helgona-dagen, och bars af katbolska prester ifrån
slottet ned till domkyrkan, för att insättas under
den nya marmor-kuren, inom ett jernskrank, med
en deröfver förgylld silfverkrona, hvilken nu mera
förvaras i lilla sakristian. Kuren blef 1720
borttagen, dä nya högaltaret byggdes. Skrinet ställdes
i drottning Catharina Jagellonicas grafkor,
hvarefter det sattes icke långt ifrån sitt förra rum,
inom ett förgyldt jernskrank, der det ännu förvaras.
Eriks slott, S:t. Uti ett Svenskt bref, som
erkebiskopen i Upsala Jöns Bengtsson Oxenstjerna
skrifvit, kallar han Stäkes slott "Vårt slott", det
ar: ett sådant, som tillhörde biskopsstolen i Upsala,
och hvilket erkebiskop Nikolaus Ragvaldi, med
Upsala domkyrkas, prestors och biskopsstolens
expenser, låtit uppbygga samt gifvit kronan andra
gods i vederlag. Han fick bärpä stadfästelse af
konung Christo|fer och konung Carl VII. Detta
slott lydde således under Upsala erkebiskopsstol,
hvilken hörde till S:t Eriks domkyrka, och blef
derföre fordom kalladt S:t Eriks slott.
Eriksson, Jösse eller Jöns, född Dansk och
af Erik XIII tillsatt fogde eller ståthållare öfver
Westmanland och Dalarne, är i våra häfder känd
såsom den första anledningen till Engelbrekts
uppresning, genom de omenskligbeter och prejerier,
han föröfvade mot bönderne, dem han spände för
plogen, lät upphänga i rök, tvang deras hafvande
hustrur alt draga hölass, hvaraf de fingo missfall,
o. s. v., hvarföre konungen sjelf nödgades afsätta
honom. Då ban, försedd med Carl Knutssons lej—
debref, reste ned till Wadstena, blef han der af
den förbittrade allmogen ryckt ur klostret, förd till
Motala och halshuggen år 1436, på S:t Anna-dagen.
Eriksson, Nils, öfverste-löjtnant vid flottans
mekaniska korps, riddare af Wasa- och
Nordstjerneorden, en af Sveriges nu lefvande utmärktaste
mekanici , särdeles i anseende till vattenbyggnader.
Eriksstad, annex till Bolstad, beläget i Södra
Dals kontrakt af Carlstads stift, 3 mil N.N.O. från
Wenersborg, 1 mil från Wenern. Socknen består
af 191 mtl. och har 933 invånare. Dess areal
utgör 4,397 tunnland, af hvilka 215 äro sjöar
och kärr. Adr. Amäl eller Wenersborg.
Eriks tapet, Sst, var en stor målning i Gamla
Upsala kyrka, skiftad i rutor, hvaruti konung Erik
den heliges märkligaste gerningar afbildades, der
konungen står midt i skeppet och bredvid bonom
biskopen och banerföraren, sedan han stigit ombord
i Kungshamn, för att foretaga sitt korståg inot
hedningarne i Finland. Denna tapet bars äfven i
processionen, likasom S:t Eriks skrin.
Eriks öTverrörelseTest, Sit (festum
translatio-nis S:t Erici), firades årligen i Upsala d. 24 Jan.,
i anledning deraf, att Erik den heliges ben, år
1273 samma dag, under konung Waldemars
regering, blefvo från Gainla Upsala flyttade till Nya
Upsala domkyrka, der de nu finnas i ett uti ko-
ret stående silfverskrin. I den högtidliga
procession, som åtföljde dessa reliker, medföljde konung
Waldemar, erkebiskop Folke, rikets ridderskap
och adel, samt en stor del af allmogen.
Eringsboda kapell, annex till Tving, beläget i
Medelstads kontrakt af Lunds stift, 2 mil från
Tvings kyrka. Kapellkyrkan uppbyggdes, år 1738,
af åboerne på 22 bela hemman, emedan vägen till
moderkyrkan var både lång och svär, hvarföre
allmogen ej kunde bivista gudstjensten derstädes, så
ofta den önskade det. (Se vidare: Tving, socken.)
Erkebiskop fick Svenska kyrkan år 1164, med
säte uti Upsala. En tvist uppstod emellan
folk-stammarne, den Göthiska och Svea-folket, från
hvilketdera landet den nye öfverherden skalle
tagas. Svenska kyrkans prinias var förut
erkebiskopen i Lund, ännu äldre den i Bremen och
aldra-äldst, på Ansgarii tid, Hamburgs erkebiskop.
Såsom kyrkans öfverhufvud tog erkebiskopen sin rika
lott af hierarkiens herrlighet och magt. En
vidsträckt domsrätt, skattefrihet, stora inkomster,
prakt och talrikt följe, äfven beväpuadt,
utmärkte medeltidens erkebiskopar. I rådet voro de
sjelf-skrifne, och ärelystnaden var så stor, att
erkebiskopar funnos, hvilka knappt viile stanna nedanom
konungathronen. Jöns Bengtsson Oxenstjerna
kallade sig Sveriges furste och störtade konungar; men
dog omsider, sjelf störtad, i landsflykt. Ty med
den verldsliga lyckans storhet profvade prelaterne
äfven dess obeständighet, jemte alla de faror, som
hota de mägtige ibland folken. Det andeliga
kallets omsorg blef väl mången gång en bisak; men
om det fanns en erkebiskop, som var en verklig
bildningens apostel, så kunde ban, genom den
höga ställning han i staten intog, skaffa lydnad åt
sina bud. De väldiga strider, som den katholska
hierarkien uti andra länder förde med statens
öfverhet, förekomma ej i Sverige; orsaken var väl
den, att våra konungar i medeltiden voro foga
mägtige och den starkaste ibland dem, konung
Magnus Ladulås, var kyrkans vän. Erkebiskopen
var införlifvad med den verldsliga oligarkien, samt
i dess strider en af de väldigaste kämparne.
Sådant var Jöns liengtssons och (Justa/ Trolles
sinnelag. De siste katholske erkebiskoparne slutade
olyckligt. Mäster Knut afrättades såsom
missdà-darc, men för ett politiskt brott, uppror emot
Gustaf Wasa; den andre, Johannes Magnus, dog i
landsflykt. Han öfvergaf den hjord han ej längre
kunde försvara. Martyrkronan, om han sökt den,
hade han ej haft tillfälle att vinna; ty Gustaf I
förföljde ingen för sin tro. Den förste protestant
på erkebiskopsstolen var Laurentius Petri, en
vördnadsvärd man och konung Gustafs trogne tjenare,
ehuru ej alltid med blida ögon sedd af konangen.
Hans broder, Olaus Petri, var ett föremål for
konung Gustafs stora onåd, dels för sina straffdomar
ifrån predikstolen, dem konungen tillämpade på sig,
dels for det han känt, men icke upptäckt en
sammansvärjning emot konungens lif. I allmänhet blef
konung Gustaf snart missnöjd med sina Lutherske
prelater. Han var för mycket en politisk
reformator, (br att vara nog fur dem, hvilka framfor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
