Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ehrenborg, Casper Isaak Michael - Ehrenborgh, Casper Wilhelm Michael - Ehrencrona, Olof - Ehrengisle Näskonungsson - Ehrengranat, Claes Adam - Ehrenheim, Fredrik Wilhelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ehrenborg, Casper Isaak Michael, son till
majoren J. Ehrenborg och född på Hjelmshult i
Skåne d. 17 Nov. 1783, ingick i Götha hofrätt och
krigs-expeditionen af konungens kansli, och blef,
vid 22 års ålder, utnämnd till landssekreterare i
Skaraborgs län. I denna befattning röjde han så
mycken embetsmanna-skicklighet, drift och
kunskaper, i förening med så mycken
karakters-redbarhet, att, då landshöfdingen grefve Adlersparre
begärde tjenstledighet år 1821, förordnades han till
vice landshöfding, sedan han förut vid flera
tillfällen förrättat dess tjenst. Ryktet om hans
embetsmanna-egenskaper hade så spridt sig, att då,
vid 1823 års riksdag, val skulle ske till ny
justitieombudsman efter den afgångne Mannerheim, föll
valet på den ännu icke 34-årige Ehrenborg. Han
hade likväl knappt hunnit tillträda detta embete,
hvartill han kallades d. 4 Aug., förrän döden helt
oförmodadt bortryckte honom d. 16 Sept., kanske
i rättan tid för hans ära, innan han hunnit
undergå det äfventyrliga profvet, att värdigt fylla
detta ytterst svåra och ansvarsfulla kall, hvartill
erfordras utomordentliga krafter. Rikets ständer
följde honom till grafven.
Ehrenborgh, Casper Wilhelm Michael,
son till kapitenen J. H. Ehrenborgh, gick på en
gång den juridiska och hofvägen, fick vid 21 års
ålder flera domare-förordnanden i Östergöthland
och häradshöfdings titel, samt förordnades år 1810
till assessor i Svea hofrätt och kammarherre hos
d. v. drottningen. År 1817 utnämndes han till
statssekreterare för kammar-ärenderna och år 1821
till president i den nybildade Skånska hofrätten,
hvilken man påstått till en del ha blifvit inrättad för
hans skull. Var en redlig och välsinnad
embetsman, ehuru man ej kan tillägga honom några
öfverlägsna insigter eller djupa kunskaper. Född
1786, död 1845. Ehrenborghska slägten
härstammar från Jutland och Christian IV:s räntmästare,
Jöns Michelsson, hvilken bestridde denna tjenst i
Skåne, då detta landskap kom under Sverige. Han
visade sig då mycket tillgifven sin nya regering,
hvarföre han blef illa anskrifven hos sine fordne
landsmän, och under Carl XI:s krig måste han af dem
utstå många förföljelser; men belönades af
konungen med adelskap, då han antog namnet Ehrenborgh.
Ehrencrona, Olof, hette förut Gammal, och
var häradshöfding öfver Gäsene och Tveta
härader, då han adlades, tillika med sina systersöner,
Samuel Hammarstedt och Erik Hammarin, hvarvid
de antogo namnet Ehrencrona. Endast
Hammarstedts ätt har fortplantat sig, och upptager
slägtnamnet Gammal såsom dopnamn. — På Svenska
riddarhuset finnas eller hafva funnits icke mindre än
45 adeliga ätter, hvilkas namn börjas med Ehren.
Ehrengisle Näskonungsson, väpnare, var
Sveriges riksmarsk från 1318 till 1324. Förstnämnda
året var han en af de Svenske fullmägtige, hvilka,
vid mötet i Roeskilde, afslutade stilleståndet
emellan konung Birger och Danske konungen Erik
Menved å ena sidan, samt Norrske konungen Håkan och
Svenske hertigarnes anhängare å den andra. Han
skall hafva öfversett Södermanlands-lagen år 1327.
Ehrengranat, Claes Adam, hof-stallmästare
och chef för Flyinge stuteri-inrättning, R. S. O.,
var en utmärkt beridare och hästkännare, och har
utgifvit en praktisk ridskola. Född 1784, död
1842.
Ehrenheim, Fredrik Wilhelm,
härstammade från en ursprungligen Polsk ätt, vid namn
Paliche eller Palitsch, och son till assessorn Johan
Ludvig E. Född på Broby sätesgård i
Södermanland d. 29 Juni 1753. Han ingick vid 22 års
ålder i riksarkivet och 1782 i kabinettet för
utrikes brefvexlingen, hvilket då kallades
kanslipresidents-expeditionen. År 1785 reste han som
kommissions-sekreterare till Sachsiska hofvet, blef två
år senare chargé d’affaires derstädes och fick 1790
samma plats vid det Danska, hvarest han
sedermera upphöjdes till rang af envoyé och minister.
Här gjorde han sig värderad genom sina insigter
och sitt redbara väsen, samt bidrog väsendtligt
till att bibehålla och förstärka det goda
förståndet emellan de båda hofven. År 1797
hemkallades han att emottaga hofkanslers-embetet,
hvarmed förenades utrikes ärendernas portfölj, under
riks-kansleren grefve Sparres tjenstledighet. Efter
kansli-kollegii upplösning blef han år 1801
kanslipresident, och bibehöll denna plats ända till
revolutionen år 1809. Ehuru hög, var den dock
ingenting mindre än afundsvärd. Gustaf Adolfs
svåra lynne och olyckliga politik, hvilken ledde
honom sjelf till förderfvet och hans rike nära dess
brant, måste isynnerhet ådraga den, som hade de
utrikes ärenderna att besörja, ständiga obehag och
bekymmer, så mycket mera som hans råd i de
vigtigaste frågor icke alltid inhemtades, utan
besluten kommo honom färdiga tillhanda, ofta på
långt afstånd från de ut- eller inrikes orter, der
konungen vistades. E. hade icke nog styrka att
undandraga sig ansvaret derföre genom ett
afskedstagande; kanske trodde han ock, att han möjligen
kunde uträtta något godt eller åtminstone afböja
något ondt, och qvarstannade derföre, samt
underkastade sig de ledsamheter, hvilka detta embete
måste medföra under sådana omständigheter, jemte
de oblida omdömen, som träffade honom. Efter
regements-förändringan erbjöd honom hertig Carl
att fortfara i sin embets-utöfning; men dels
kände E. huru man anklagade honom att hafva varit
ett bland verktygen för de okloka åtgärderna, en
beskyllning, hvaremot han var för stolt att
rättfärdiga sig, dels ansåg han det icke rätt, att
under rakt förändrade politiska förhållanden tjena ett
nytt system, hvilket han kanske icke gillade i allt,
samt att synas öfvergifva sin monark, då lyckan
öfvergaf honom. Han dröjde således icke längre
qvar vid embetet än till d. 16 Maj, då hans
efterträdare hunnit utnämnas, och nedsatte sig på en
liten egendom, Skareda i Småland, hvilken han köpt
för sina besparingar, och egnade sig ensamt åt
landthushållningen och vetenskaperna. Den för
honom missgynnande sinnesstämningen upphörde snart.
Man gjorde rättvisa åt hans utmärkta
embets-manna-egenskaper, hans redliga nit och
fosterlandskärlek, och ständerna beviljade honom, redan d. 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
