Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Döpelse - Döpelsedag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
samt trodde, ”att alla menniskors barn voro kött,
syndade och stodo ander satans välde, så framt de
icke genom vatten och andanom föddes på nytt.”
Slutligen lät hertigen öfvertala sig att
underteckna beslutet, hvarjemte han ock det följande året
stadfästade det i sitt furstendöme. Icke desto
mindre blef både besvärjelsen och den bönen, som
angår barnets arfsynd och verksynd, utesluten i den
handbok, hvilken utkom år 1602, straxt efter
hertigens uppstigande på thronen, angående
gudstjensten hållande vid kongl. hofvet. Men emedan
denna ordning icke var sammanskrifven af Svenska
lärare, utan af Kalvinistiska hofmän, så blef den
aldrig gillad och antagen. Uti den handbok, som
utkom år 1614, insattes besvärjelsen efter mötets
beslut, sålunda: ”Jag besvär dig, du orene ande”,
&c. och detta bibehölls äfven vid handbokens
öfverseende 1693. Efter besvärjelsen lästes en bön
och sedan evangelium af Marci 10:13. Derefter
lade presten sin hand på barnets hufvud, och föll
med gudfader och gudmoder på knä, samt bad
Fader vår. Detta brukas ännu, utom det att man
icke mera faller på knä, hvilket afskaffades år
1693. — Sedan tog presten barnet i handen, och
ledde det in, sägande: ”Herren bevare din ingång
och utgång, nu och till evig tid!” Häraf ser man,
att alla förutnämnda handlingar ägde rum i
vapenhuset. Detta kallades primsigna, eller att meddela
barnet den första välsignelsen. Men emedan man,
ifrån år 1614, genast gick in med barnet i kyrkan till
döpelserummet, så äro bandtagningen och
inledningen från den tiden uteslutne. I 1809 års handbok
fick denna välsignelse en helt annan ordalydelse.
Då barnet hölls öfver funten, frågade presten efter
barnets namn. Under påfvedömet i Sverige var det
gudmodern som nämnde namnet, och gudfadern höll
barnet. År 1541 tillades att begge två skulle säga
namnet och svara med ja, på barnets vägnar, då
presten gjorde följande frågor: ”Afsägs du
djefvulen? Och alla hans gerningar? Och allt hans
väsende?” Detta förblef i bruk i nära trenne
århundraden, då det först 1809 uteslöts ur handboken.
Så tog presten olja, gjorde dermed ett kors för
bröstet och ett annat emellan skuldrorna på
barnet, och sade: ”Gud, som af sine store misskund
dig till döpelsen kallat hafver, han smörje dig med
glädjones oljo!” Denna ceremoni finnes redan år
1541 vara alldeles aflagd och utesluten utur
handboken. Derefter följde frågorna om tron, till
hvilka faddrarne svarade ja. Vi upprepa ännu
trosbekännelsen; men med någon tillökning och liten
förändring. Sedan frågade presten barnets namn,
och döpte det tre gånger, och sade: ”Jag
döper i namn Faders”, &c. År 1614 föreskrefs, att
presten skulle säga: ”Jag döper dig N. i namn
Faders”, &c. och 1693 stadgades, att han i
detsamma skulle begjuta barnets hufvud tre gångor
med vatten. Att presten vid samma förrättning
skulle nämna barnets namn, stadgades först år
1614. Sedan presten upptagit barnet ur funten,
gjorde han ett kors på dess hjessa med smörjelse
(chrisma). På mötet i Örebro 1529 gjorde man
häröfver den uttydning, att ”olning och chrismo
smörjelse gifves ej annor magt, utan det skall
vara ett utvärtes tecken till den invärtes smörjelsen,
som sker genom den Helga Anda.” År 1541 var
denna ceremoni förbigången och alldeles utelemnad
ur handboken. Sedan klädde presten ett hvitt
kläde på barnet, och sade: ”Jesus Christus kläde dig
i det rena klädet, som du skall bära obesmittadt
för hans domstol.” Denna sed brukades en lång
tid, och uteslöts icke utur handboken förr än år
1614, förmodligen efter Upsala mötes
godtfinnande. Sist lemnade presten barnet ett ljus i
handen, med dessa ord: ”Tag denna brinnande lampo i
dina hand, och bevara ditt dop ostraffeliga, på det
att när Herren kommer till bröllopet, att du med
all hans helgon må gå ut emot honom, och ingå
med honom i evinnerlig glädje. Amen.” Men
äfven detta blef på Upsala möte 1593 afskaffadt,
efter hertig Carls begäran. Under påfviska tiden
ansågs det likväl ej nog, att barnet blifvit döpt
med alla dessa ceremonier. Dopet skulle äfven
stadfästas ytterligare. Då biskopen hvart tredje
år höll sina visitationer, ledde faddrarne fram till
honom sina gudbarn, hvilka redan voro några år
gamla, på det han skulle stadfästa dem. Biskopen
gjorde då ett kors på barnets panna, med en
smörjelse af olja och balsam, och sade: ”Jag tecknar
dig med korstecknet, och stadfäster dig med
salighetens smörjelse, i namn Faders, Sons och den
Helga Andas”, hvarefter han band en bindel om
deras hufvud, och gaf dem ett lätt slag på
ryggen. Detta kallades färma eller förma, af
Latinska ordet firmare eller confirmare, stadfästa.
Katholikerne ansågo denna stadfästelse såsom ett
sakrament; men Olaus Petri ogillade bruket i den
bok, han år 1528 utgaf om sakramenten. — Af
allt detta torde kunna slutas, hvilka stora
förändringar med döpelse-ceremonierne ägt rum i
vår Svenska församling, allt sedan reformationens
införande.
Döpelsedag eller kristningsdag. På denna dag
anställdes fordom stora måltider, då den döpte
undfägnade faddrarne och presten, som förrättat
dopet. Dessa gästabud voro likväl, i fjerde
århundradet, och äfven förut, intet annat än
kärleksmåltider, hvilka firades med mycken måttlighet. Men
sedan de urartade till öfverflöd, blefvo de
antingen inskränkte eller förbjudne. I Sverige klagade
ridderskapet och adeln år 1635 öfver den stora
yppighet, som ägde rum vid barnsöl. Detsamma
föreställde äfven presterskapet, åren 1640 och 1642,
då drottning Christina begärde underrättelse om
det bästa medlet, till hämmande af så väl detta
som allt annat öfverflöd. Slutligen utfärdades
deremot allvarsamma förbud, åren 1644, 1664, 1668
och 1669. I följd deraf fick vid barndop intet
traktamente hållas med konfekt, mat eller dryck.
Men om på landet några voro långväga bjudne
till fadder, fingo de med en ordinarie måltid
undfägnas, såsom andra hvilka kommo resande. I
fall ett barn i städerna döptes hemma, fingo väl
faddrarne, år 1664, allena trakteras, dock utan
allt öfverflöd i mat och dryck, och med förbehåll,
att inga bakelser eller konfekt och socker skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
