Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Duræus, Samuel - Durchmarsch - Duréel, eller Durell, Magnus - Dureus, Johan - Durietz, Gregoire François - Durin - Düring, Johan Christoffer von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Duræus, Samuel, fysices professor i Upsala,
från 1757 till 1787, då han fick afsked. Ansågs för
en ganska skicklig fysikus, och blef, såsom sådan,
invald i vetenskaps-akademien; men uteslöts
derifrån efter några års förlopp, emedan han icke
dit inlemnade någon afhandling eller något rön.
Denna försumlighet lärer hafva varit en följd af
hans oordentliga lefnad; emedan han på
ålderdomen blifvit angripen af ett omättligt begär efter
starka drycker. Född 1718, död 1789. En följd
af Duræi oordentlighet var, att enkan efter hans
död råkade i den yttersta nöd. Man har efter
honom 35 dissertationer, Utkast till föreläsningar
öfver naturkunnigheten, samt en afhandling om
logarithmers ursprung och bruk.
Durchmarsch kallas en krigshärs tåg genom
landet. För sådana tillfällen är konungamagten
beklädd med en serskild rättighet att utkräfva
underhåll, dock endast i lifsmedel, för den
genomtågande truppen. Regeringsformens 74 §
stadgar denna rättighet, såsom den enda konungen
har, att utfordra något slags krigsgärd, utan
ständernas beviljande. Och äfven denna rätt är
inskränkt, ty den kan äga rum blott under
krigstid, samt innefattar icke någon beskattning
utan blott ett lån, ehuru ett tvångslån, och skall
betalas af staten. Sjelfva priset är bestämdt i
grundlagen till hälften mera än markegångspriset,
och lånet får utfordras endast vid hastiga
marscher från en ort till annan, icke för trupper
som blifvit förlagda i läger. För öfrigt är det
vid väpnade truppers marscher, äfven i fredstid,
en skyldighet för invånarne i landet, att emottaga
dem till inqvartering.
Duréel, eller Durell, Magnus, föddes år 1617
i Norrköping, der fadern var borgmästare och stod
i så högt anseende, att Gustaf II Adolf velat
upphöja honom i adligt stånd, en ära, hvilken
sedermera vederfors hans fyra söner, och först bland dem
den här ofvan nämnde, som var äldst. Detta skedde
år 1648, då han, efter att hafva varit använd i
åtskilliga uppdrag såsom Svensk agent, redan var
resident i Köpenhamn. En berättelse, af honom
insänd år 1652, till sin regering, om förhållanderna
i Danmark, anses såsom ett mästerstycke af
grundlig kunskap och vidsträckta statsmanna-insigter.
Han befordrades sedan till lagman, eller, såsom
det då kallades, landtdomare i Halland, och
statssekreterare; men fortfor att såsom Svensk resident
vistas vid Danska hofvet, hvilken befattning han
lemnade först år 1657, då han insåg
omöjligheten att i godo uppgöra tullfrågorna båda
rikena emellan. Efter Carl X:s död hade han
uppdrag att ordna liqviden med de Danske adelsmän,
hvilkas gods under kriget blifvit förlänta åt
Svenskar. År 1666 blef han vice-president i Götha
hofrätt, kurator för Lunds akademi och slutligen
landshöfding i Christianstads och Blekinge län. Dog
utan manliga efterkommande, d. 26 Sept. 1677,
på en resa till Stockholm. Lunds akademis
ekonomiska stat är uppgjord af Duréel.
Dureus, Johan, en Skottsk theolog i första
hälften af 17:de århundradet, som mycket
nitälskade för en förening mellan Lutherska och
reformerta bekännelserna, och för detta ändamål äfven
besökte Sverige år 1636, liksom han i samma
ärende vände sig till alla församlingar af de
ofvannämnda bekännelserna. Dureus omfattades af
Axel Oxenstjerna med mycken välvilja. Han
samtalade med alla landets mest utmärkte theologer,
ibland andra med drottning Christinas lärare,
Johannes Matthiæ, hvilken helt och hållet ingick på
hans förslag. Presterskapets envishet och
ofördragsamhet lade likväl hinder i vägen för framgången af
hans ädla bemödanden, och han måste lemna
landet. Först önskade han likväl erhålla ett betyg,
huru han här skickat sig. Presterskapet ville
hafva detta betyg affattadt i mindre gynsamma
ordalag; men han hade, utom theologernes krets,
genom sitt värdiga uppförande förvärfvat så många
vänner, att regeringen gaf honom ett ganska
hedrande vitsord.
Durietz, Gregoire François, en ansedd
läkare, född år 1607 i Arras i Frankrike. Han skall
hafva härstammat från en gammal adelig ätt och
hans första fru från prinsarne af Mortaigne,
hvilka förhållanden, tillika med hans eget begrepp om
sin lärda betydenhet, gjorde honom så stolt, att
han aldrig lyfte på hatten för de förnäme män,
med hvilka han kom i beröring. Han tog
doktorsgraden vid det då berömda universitetet i
Salamanca, blef sedan i sitt fädernesland professor,
kongl. lifmedikus och conseiller de France. Man
vet icke hvad som kunnat förmå honom att icke
desto mindre lemna sin fördelaktiga ställning i
Frankrike; kanske var det den högaktning han
fattat för Svenskarne, efter en beskickning, som han
haft till Gustaf Adolf i Tyskland; men visst är,
att han år 1642 inkom till Sverige, i
kammarrådet Bengt Skyttes sällskap, och försedd med
rekommendationer från Adler Salvius, Hugo Grotius,
m. fl., samt anställdes genast som lifmedikus hos
drottning Christina. Han anlade i Stockholm en
medicinsk undervisnings-anstalt, hvilken likväl
upphörde efter några år, och stiftade ett
läkare-sällskap, som privilegierades af regeringen och blef
det sedermera bestående kollegium medicum.
Durietz utnämndes till dess förste president,
arkiater och Svensk adelsman. Dog år 1682, ansedd
såsom landets mest utmärkte både theoretiske och
praktiske läkare på sin tid. ”Durietz’s
modervatten” har länge bibehållit hans namn inom
Svenska farmakopéen. Af hans söner blef den äldste
friherre, men hvilken ätt redan är utgången, och
den yngre stamfader för den ännu fortlefvande
slägten Durietz.
Durin, näst Modsogner den förnämste bland
dvergarne. Oden hade begåfvat honom med
menniskoförstånd och menniskoskapnad. Han och
Modsogner voro de skickligaste af alla metallarbetare.
Durin betyder den sömngifvande, och liksom
Modsogner anses för den naturkraft, hvilken om våren
kallar växtligheten till lif, så anses deremot Durin för
den, hvilken om hösten vaggar naturen till sömns.
Düring, Johan Christoffer von,
härstammade från en Böhmisk ätt, som nedsatt sig i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
