Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Danmark - Danmark, socken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tvenne gångor framskymtade sedermera en plan att
förnya Kalmare-unionen. Åren 1743 och 1810
var Danmarks konung eller thronföljare ifrågasatt,
att väljas till thronföljare i Sverige. Danmark
slöt sig närmare till Ryssland och anföll Sverige
under kriget 1788; men tvangs till fred af
Sveriges bundsförvandter, England och Preussen. Nya
strider blefvo en följd af Napoleons envälde inom
Europa. Danmarks förbund med honom blef
förderfligt för detta land; förlusten af Norrige
utgjorde följden derutaf. Freden i Kiel är den
sista, som behöft afslutas emellan oss och
Danskarne. Nu mera synes allt gammalt hat vara glömdt,
och gemensam svaghet förenar de begge folken.
Känslan af en lika härkomst har tagit ut sin rätt.
Ehuru politiskt skiljda under olika regeringssätt,
känna Svenskar och Danskar hvarandra ej blott
såsom vänner, utan ock såsom stamförvandter. En
inre enhet bildas starkare för hvarje dag.
Ungdomen har knutit bandet, och framtiden tillhör den.
Danmark, en socken i Waksala kontrakt och
härad af Upsala stift och län, 1/2 mil S.O. från
Upsala, hör till 2 kl. preb. Redan under
påfviska tiden var den ett prebende under femte
kanonikatet i Upsala, hvilket konung Magnus
Ladulås stiftade på sin födelsedag, och det blef år
1635 förordnadt till prebende-gäld åt en theologie
professor vid Upsala universitet. Kyrkan, rymlig
och välbyggd, är uppförd af tegel, samt håller inom
muren 14 alnar i bredd och 64 alnar i längden.
Kyrkobyggnaden börjades år 1161, och uppfördes
på de, under Carl Sverkerssons anförande, slagne
Danskarnes bekostnad, samt kallades Danmarks
kyrka, till minne af det fältslag, hvilket året förut,
d. 18 Maj, här stod emellan konung Erik IX eller
den helige och Danske konungen Henrik Skateler,
som ville uppsätta på Svenska thronen sin son
Magnus, hvilken var Svea konung Ragvalds dotterson.
Konung Erik blef af en öfverlägsen styrka
öfvervunnen samt halshuggen; men sedan Svenskarne
hunnit samla sig, hämnades de hans död och
slogo, under Helsingarnes höfvidsman Fale Bures
anförande, både konung Henrik och hans son
Magnus. Enligt sägen skall kyrkan förut varit
kallad Nonna, och stått på en backe vid Nontuna
by, midt emot Ulltuna kungsgård, hvilken ligger
på andra sidan Fyris-ån. Härifrån skall kyrkan,
efter nämnde slag, blifvit flyttad till det ställe,
der hon nu står, hvarefter den fått benämningen
Danmarks kyrka; men denna berättelse saknar all
trovärdighet och ej ett enda historiskt spår kan
dertill upptäckas. Den höga tornspetsen och de
fyra småtornen på hvardera pelaren omkring
choret afbrunno d. 5 Juni 1699 genom åskeld, och
äro sedan icke återställda. Tornmuren, som
remnade genom det häftiga åskslaget, blef sedan
förstärkt med ett väldigt jernband. Ursprungligen
har kyrkan icke varit så stor som hon nu är. Hon
har inuti varit utsirad med åtskilliga målningar ur
bibliska historien och med helgonbilder m. m.;
men är nu öfverallt hvitlimmad. Flera
grafstenar finnas i kyrkan; den öfver pastor Olaus
Johannis af år 1577 är äldst. Flere runstenar
anträffas äfven invid kyrkan och trakten
deromkring, till ett antal af 17 stycken. —
Fattigförsörjningen förvaltas af en ständig direktion med
pastor till ordförande och sex ledamöter. —
Skolundervisningen besörjes med 1847 års början af
en skoldirektion och skolan blifver såsom hittills
fast. Den börjades på 1700-talet af då varande
klockaren Marcus Öhman. — Genom allmänt
fattade och af landshöfdinge-embetet stadfästade
sockenstämmo-beslut har man sörjt för sedlighetens
och ordningens uppehållande ibland så väl äldre
som yngre. Folket i allmänhet är gästfritt och
gifmildt, samt älskar renlighet och snygghet; dess
hufvudkarakter är en viss sjelfständighet, hvilken
sträfvar att lösgöra sig ifrån allt, som sätter dem i
något beroende eller lägger band på deras frihet, och
häraf kommer snarare, att Danmarks-boerne
merendels äro de förste i hela fögderiet, som på
utsatt dag erlägga sina kronoutskylder och andra
utlagor, än derföre att de äro bättre lottade än
grannarne i orten. Klädedrägten är enkel och
snygg, ehuru den närmar sig bruket i städerna. —
Giftermål afslutas dels med och dels utan
ordentliga förlofningar. Sedan kontrahenterne erhållit
giftomans samtycke, följa de hvarandra till staden
och köpa vexelvis fästningsgåfvor, bestående af
ring och kläder, stundom ock några silfverpjeser.
På andra och tredje lysningsdagen emottager den
blifvande bruden gåfvor af sina ungdomsvänner
bland flickorna. Aftonen näst före bröllopsdagen
infaller den så kallade svennqvällen, då
brudgummen skall, såsom det heter, dansa ifrån sig alla
flickor. I hans hem är då lika stor tillrustning
som i brudgården. Bittida på morgonen
bröllopsdagen samla sig hos brudgummen, jemte presten,
alla dem han å sin sida bjudit till bröllopet.
Efter intagen frukost reser man till brudgården, för
att åter sätta sig till bords; ju större skaran är,
som åtföljer brudgummen, desto hederligare
anses det. Under vägen hör man toner från
klarinetten och fiolen, och vid hvarje grind, som
genomfares, utströr brudgummen rikeligen
löspenningar. Hans föräldrar förblifva hemma och
undfägna dem, hvilka äro bjudna endast på
utridningskalaset; de komma ej till brudgården förrän dagen
derpå. Bröllopet firas merendels på någon
söndags-eftermiddag, höstetid eller under julhelgen. Är
bruden, såsom det heter, kronbrud (har rättighet att
bära krona), hvilket börjar blifva allt mera
sällsynt, så klädes hon uti närmaste gård i byn, dit
presten, med brudgum och gäster, under musik,
begifver sig, för att fullborda vigseln, som nu
mera alldeles försvunnit från kyrkan. Så snart
bruden förnimmer, att brudgummen är i
antågande, skyndar hon, att, obemärkt af honom,
genom fönstergardinen eller dörrspringan skåda sin
utvalde, innan han får se henne, annars glömmer
hon aldrig den olyckliga händelsen och
äktenskapet blir icke lyckligt. Efter fullbordad vigsel
och lyckönskning af hvar och en serskildt,
återvänder presten, med de nygifta åter till
brudhuset, der han, jemte brudparet, tager sin plats vid
bordet på högra sidan om brudgummen och sitter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
