Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Celsius, Anders - Celsius, Olof, d. y. - Cement - Cementkoppar - Cementpulver - Cementvatten - Censor morum - Censur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Till belöning för sina vid företaget ådagalagde
kunskaper och nit, fick han af Franske konungen en
pension af 1,000 livres och den vid mätningarne
begagnade qvadranten. Återkommen till Upsala
insåg han, som utomlands sett så många
observatorier, först rätt kännbart bristen af ett
sådant, och började derföre anlägga ett i sin
trädgård. Det befanns likväl otillräckligt, och han
yrkade derföre på ett annat, som borde byggas
på allmän bekostnad. Detta skedde äfven och
observatorium blef färdigt år 1740. Dess
upphofsman hade emellertid, genom nattvak under bar
himmel och outtröttligt arbete, försvagat sin
helsa, så att han alltför tidigt bortrycktes från
vetenskaperna, hvilkas prydnad han utgjorde och
dem han ännu kunnat gagna så mycket. Han dog
d. 25 April år 1744, i en ålder af endast 43 år.
Han var ledamot af Svenska vetenskaps-akademien
och flera utländska sällskap.
Celsius, Olof, d. y., son af den ofvannämnde
Olof Celsius, sonson till stamfadern och således
broder till Celse, med hvilken han samtidigt
upphöjdes i adligt stånd, samt kusin med föregående
Anders, gick, liksom nästan hela hans slägt, den
akademiska vägen, men gjorde lycka isynnerhet
på den presterliga, hvarpå han efterhand
befordrades till theol. doktor, kyrkoherde först i
Kungsholmen i Stockholm, med Solna till prebende,
sedan i Jakobs och Johannis församlingar, derefter
i Storkyrkan och pastor primarius, samt
ändtligen år 1777 biskop i Lund. Han har utgifvit en
stor mängd arbeten. De förnämsta ibland dem äro
hans kyrkohistoria samt Gustaf I:s och Erik XIV:s
historier. Då han utgaf början till den
förstnämndes, var han blott 30 år och vice bibliothekarie
i Upsala. När andra delen utkom, sju år senare,
var han redan theol. doktor och histor. professor.
Han har äfven författat en hjeltedikt i sju sånger,
benämnd Gustaf Wasa, men hvilken bidragit
hvarken till förherrligande af Svenska skaldekonstens
eller sin författares namn. Lyckligare var han
såsom Latinsk skald och öfversättare af stycken ur
Virgilius och Homerus. Han ansågs i alla fall
såsom en af samtidens mest utmärkte litteratörer, och
vid Svenska akademiens stiftelse blef han, då en
70-årig man, en af dess förste ledamöter. Äfven
ledamot af vetenskaps-akademien och K. N. O.
Han var af ett mildt, men gladt och trefligt
lynne, nitisk embetsman och ägare af ett bland de
största enskildta bibliothek på hans tid. Född d.
15 Dec. 1716 och död d. 15 Febr. 1794.
Cement kallas sådant murbruk, som begagnas till
byggnader under vatten, och har egenskapen att
hårdna deruti. Det finnes af flera slag, men
består hufvudsakligen af mager kalk, försatt med
ämnen, som innehålla mycket vattenfri lerjord,
såsom puzzolana eller trass, hvilka äro
vulkaniska produkter, eller ett slags kalkhaltiga
alunskiffer-bollar, som allmänt förekomma hos oss
i alunskiffer-lager, stundom ock endast med
rostad alunskiffer, eller någon temligen ren, förut
glödgad lerart. Stundom förekommer kalken af
naturen blandad med sådana ämnen, såsom på
Kinnekulle, äfvensom vid Berg, Nedre Husbyfjöl, m. fl.
ställen i Östergöthland, och får då namn af
hydraulisk eller cementkalk.
Cementkoppar kallas den koppar, som afsätter
sig ur kopparvitriol-haltiga grufvatten, då dessa
ledas öfver hvarjehanda jernskräp, hvarvid kopparen
utfälles och jernet intager dess ställe i vitriolen,
så att vattnet kommer att innehålla jernvitriol, i
stället för kopparvitriolen. Kopparen utfälles
dervid i form af ett ytterst fint pulver, som får namn
af cementslam, hvilket dock efterhand gyttrar
tillsammans och bildar fasta skorpor på jernet. Vid
Fahlun erhålles årligen något cementkoppar; men
ej betydligt, emedan grufvattnet är föga
kopparhaltigt.
Cementpulver kallas åtskilliga pulverformiga
ämnen, hvilka begagnas för att vid en
uthållande högre temperatur inverka på metaller eller
metall-legeringar, och derigenom frambringa vissa
åstundade egenskaper. Så t. ex. begagnas ett
cementpulver af salpeter och rostad jernvitriol för
att rena guld, d. v. s. befria det från oädla
metaller, och sjelfva operationen får namn af
cementering. Likaledes användas trädkol, eller ännu
heldre animaliska kol, för att förbyta stångjern till
stål, cementstål, o. s. v.
Cementvatten kallas det kopparvitriol-haltiga
vatten, hvarur cementkoppar utfälles.
Censor morum. År 1766 beslöto rikets
ständer att vård om ungdomens uppfostran skulle med
yttersta omsorg påtänkas, och föreslogo att vid
hvarje gymnasium skulle en censor morum
förordnas, rektorn till biträde, och borde en af
lektorerne, med lämpligaste egenskapen dertill, föreslås.
Censur, en af regeringen åt någon viss
embetsmyndighet eller person uppdragen granskning af
utkommande böcker och skrifter, innan deras
tryckning tillåtes. Carl XI stadgade formligen
censuren i Sverige, dock icke blott med ett fanatiskt
presterskaps medgifvande, utan just på begäran af
dem, som borde vara den fria forskningens
representanter i det Svenska statslifvet, och den
fortfor under olika former, till dess den år 1809
upphäfdes. År 1724 hindrade den skuggrädda
censuren tryckningen af Nordencrantz’s Arcana
œconomica, hvilka också blefvo otryckta. Först efter
1735 fingo rättegångs-handlingar tryckas; men efter
föregången censur. 1752 befalltes censorn att
genomläsa alla utifrån inkomna böcker, som fördes
till packhuset. Riksdagstal voro ännu 1762
underkastade förändring af ståndet och af censorn
före tryckningen. Den sista censorn var professorn
från Lund Nils v. Oelreich, från 1746 till 1766.
Jurnaler och tidskrifter blefvo ålagde att hos
kansli-kollegium, som gaf tillstånd till deras
utgifvande, anmäla hvad de skulle upptaga; religiösa
skrifter censurerades af konsistorierna och
skådespelen af hofkanslern; Thorild landsförvistes 1793;
Svenska akademien inställdes 1795; Höjer fick ej
utgifva en tidskrift; andra förföljelser, förbud och
indragningar att förtiga. Genom de år 1809
antagna grundlagarne, hvaraf tryckfrihets-förordningen
utgör en, afskaffades uttryckligen all föregående
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
