Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Catharina II, Rysslands kejsarinna - Catharina kyrka - Catharina Månsdotter - Catharina Stenbock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och Catharinas sondotter, den intagande
storfurstinnan Alexandra, utsågs dertill. Förslaget lärer
hafva kommit från Catharina sjelf, som hade mycken
benägenhet för detta giftermål, och för att
fullborda det, inbjöd hon till Petersburg den unge
konungen, jemte hans farbroder och förmyndare. De
anlände till nämnda stad d. 25 Aug. 1796. De
båda unga funno sig belåtna med den föreslagna
förmätningen, och den skulle sannolikt gått för sig,
om icke ett oförmodadt hinder kommit i vägen.
Catharina fordrade nemligen, att den blifvande
drottningen ej skalle behöfva antaga sin gemåls
och hans folks religion, utan tillåtas bibehålla sin
egen, och på Stockholms slott hålla Grekisk
gudstjenst. Hon hade begått den oförsigtighelen, att
utsätta den högtidliga förlofningen till d. 21 Sept.,
innan äktenskapskontraktet var afslutadt. Det
förelades ej Gustaf Adolf till underskrift, förr än en
stund innan han skulle infinna sig i thronsalen,
der hela hofvet var församladt och Catharina sjelf
väntade. Konungen vägrade att gå in på de
föreslagna vilkoren, sade, att han ej ville tvinga
prinsessans samvete, att hon kunde enskildt bekänna
den religion, hvari hon var uppfödd, men att hon
offentligen skulle bekänna landets, och att han ej
kunde bevilja henne hvarken något kapell eller
Ryskt presterskap i slottet. Underhandlingarna
härom drogo ut från kl. 7 till 10 om aftonen,
då konungen slutligen förtretad svarade: ”Jag vill
icke, jag kan icke, jag skrifver ej under!” gick
in i sitt rum och läste igen dörren efter sig. Då
denna underrättelse meddelades Catharina, föregaf
hon ett illamående, hvilket kanske icke heller var
alldeles låtsadt, och lemnade salen. Denna
händelse var den största förödmjukelse, som någonsin
träffat henne, och bidrog sannolikt till hennes kort
derpå timade död. Hon såg väl sedan ett par
gånger konungen; man sökte åter öppna
underhandlingarne, och Gustaf Adolf lofvade, att, när
han blifvit myndig, sammankalla ständerna,
tillfråga dem huruvida de ville hafva en drottning af
Grekiska läran, och, i fall de samtyckte härtill,
fullborda förmälningen; men häraf blef ingenting,
och man skiljdes åt kallt och ovänligt. De begge
unga personerna, hvilkas förhoppningar om ett
äktenskap på thronen, som kärleken knutit, så
oförmodadt blifvit tillintetgjorda, väckte ett allmänt
deltagande. — Catharina dog hastigt d. 9 derpå
följ. Nov., i en ålder af 67 år.
Catharina kyrka i Stockholm uppbyggdes af
konung Carl Gustaf, på det ställe å Södermalm, der
det s. k. Sture-kapellet stått. Grunden lades d. 2
Maj 1656 och den första predikan hölls derstädes
redan d. 8 Okt. s. å., ehuru kyrkan ännu år 1663
icke var fullbordad. Hon erhöll sitt namn efter
konungens moder. Förstörd af en vådeld år 1723,
uppbyggdes hon åter efter Adelcrantz’s ritning och
invigdes följande året d. 18 Nov. Altartafian är
målad af Masreliez och skall vara en kopia.
Kyrkans dôme anses som ett mästerstycke, i
anseende till sin lätthet och fasthet. Genom sitt höga
läge är Catharina kyrkotorn det första seglaren
upptäcker af hufvudstaden, då han, från
Östersjön, nalkas densamma. Den första telegraf
uppsattes härstädes. Pastoratet är regalt.
Församlingens folknummer är 14,444 personer.
Catharina Månsdotter. Hennes fader var
korporal vid Erik XIV:s lifvakt och konungen fäste
först uppmärksamhet vid henne, då hon, såsom en
trettonårig flicka, satt på Stortorget i Stockholm
och sålde nötter. Han lät upptaga henne bland
sin systers, prinsessan Elisabeths, hoftärnor,
fattade allt mer tycke för henne, och, då hon födde
honom en son, beslöt han att taga henne till sin
gemål. Hon och hennes slägtingar upphöjdes i
adligt stånd, förmälningen gick för sig d. 4 Juni
1568 och kröningen följande dagen. Dervid
hände, att riksrådet Nils Gyllenstjerna, som under
måltiden höll kronan, svimnade och fällde den,
hvilket ansågs som ett olyckligt förebud. Men det
behöfdes icke några serskildta järtecken, för att
förutsäga tillkommande olyckor, ty dessa stodo
redan för dörren. Hertigarnes uppresning var
nära att utbrista, och den telning, man nu ville
inympa på Wasa-stammen, måste naturligtvis
påskynda utbrottet. Den krona, som Erik satt på
sin älskade Catharinas hufvud, föll tre månader
senare från hans eget. Catharina var för öfrigt
genom allt, utom härkomsten, värdig sin höga plats:
skönhet, behag, hjertats godhet, tillgifvenhet för
sin gemål och den allvarligaste önskan att göra så
mycket godt hon förmådde. Genom dessa
egenskaper tillvann hon sig äfven sjelfva sina fienders
aktning, och undgick deras förföljelser. Så ofta
det tilläts henne, sökte hon förljufva sin olycklige
gemåls fängelse. Efter hans död erhöll hon i
förläning Liuksiala gård uti Kangasala socken inom
Finland, jemte åtskilliga andra förmåner, samt dog
der år 1612, i en ålder af 63 år. Hennes tre
söner hade gått före henne i grafven, men
dottern Sigrid lefde efter henne, och bidrog, med sin
man och sina barn, att förljufva hennes ålderdom,
och, så mycket möjligt var, trösta henne öfver
hennes missöden.
Catharina Stenbock, Gustaf I:s tredje gemål,
dotter till riksrådet och riksmarsken Gustaf
Olofsson Stenbock till Torpa, var förlofvad med Gustaf
Roos då hon, endast 16 år gammal, blef vald till
maka åt den 62-årige konungen, hvilken året
förut förlorat sin älskade gemål Margaretha
Leyonhufvud. Detta äktenskap blef väl icke olyckligt,
men är likväl en ibland de lindriga skuggorna i
Gustafs lefnadshistoria. Bruden räckte honom
tvungen sin hand, presterskapet satte sig deremot,
emedan hon var systerdotter till konungens förra
gemål, och folket ansåg det som en
ålderdomssvaghet. Catharina fann sig likväl i sitt öde,
betraktade sin gemål som en vördnadsvärd far, och
glömde aldrig sin första kärlek, hvilket konungen sjelf
ej kunde undgå att erfara, då hon någongång i
sömnen medvetslöst talade derom. Enka år 1560,
lefde hon ännu i 61 år, för att blifva vittne till
sitt fäderneslands mångfaldigt skiftande öden,
under denna långa tidsföljd, och dog på Strömsholm
d. 13 Dec. 1621, 85 år gammal, den högsta
ålder någon Svensk drottning uppnått.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
