Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bordsjö - Bordsjö, Södra - Bordskap - Bordskick - Bore - Boren - Borenshults slussar - Borg, socken - Borg, egendom - Borg, Per Aron och Ossian
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Christer Christerson, lagman i Wermland, som skref
sig friherre till Bordsjö. År 1712 gjordes det till
fideikommiss af lagmannen och hans fru, Anna
Katharina Wrangel.
Bordsjö, Södra, 1/2 mtl. frälse, tillhörde kronan
år 1620. Konung Gustaf II Adolf gaf det, tillika
med Stubbarp, d. 28 Dec. s. å., i utbyte mot
några andra hemman, åt riksrådet Erland Björnsson
Båt till Skattmansö. År 1632 köpte riksrådet Bo
Ribbing Södra Bordsjö af kronan, på hvilket köp
han 1649 erhöll drottning Christinas stadfästelse;
men sålde det redan 1633 åt riksrådet Carl
Bonde till Bordsjö.
Bordskap, kallas efter gammalt det offer i
matvaror, som presten erhöll, och som stundom
benämndes altarmat. Se detta ord.
Bordskick hos våra Svenska förfäder. Någon viss
ordning i samqväm fanns redan i gamla tider hos
konungarne och de förnäme. I högsätet satt
konungen jemte sin gemål och prinssessorna af hans
hus. Förnämsta platsen för fremmande var midt
emot honom — på andra ställen midt emot
värden — samt till höger och venster om honom hans
mest ansedde män och gäster, i mån af embete,
börd, tapperhet eller ålder. Till bordets oskick
hörde, att man kastade på hvarandra de afgnagda
benen, hvilket en och annan gång gick så långt,
att någon af deltagarena i leken måste
tillsätta lifvet. Konungarne yttrade ofta sitt missnöje
häröfver, och i Knut den Stores hofartiklar blef
detta strängeligen förbjudet, så att den, som
beträddes dermed tre gånger, skulle flyttas nederst
vid bordet och kunde ostraffadt blifva mål för alla
de öfriges benkastning. Att flyttas ned från sin
plats, var i allmänhet ansedt som ett straff.
Bore. I Nordiska mythologien omtalas Bore
eller Bör såsom son till Bure, gift med Bestla,
och fader till Oden, Wili och We. Betyder
äfven nordan, nordanvind.
Boren, en bekant insjö i Östergöthland, genom
hvilken Götha kanal-linjen löper. Den innehåller
en vidd af 0,27 qvadratmil, och ligger 243 1/2 fot
högre än Östersjön.
Borenshults slussar, emellan sjön Boren och
Wettern, bilda uppgången till den jemna
Motalalinjen. Hela verket består af fem omedelbart
efter hvarandra belägna slussar, genom hvilka man
höjes något öfver 51 fot utöfver Borens yta. Det
är ett af kanalens vackraste arbeten. Sjelfva
bankarne äro beväxta med unga löfträd. Uppkommen
i den öfversta slussen har man en herrlig utsigt
tillbaka öfver den vackra Boren och dess leende
stränder.
Borg, en socken, med Löth, belägen i Lösings,
Bråbo och Memmings förenade kontrakt af
Linköpings stift, Memmings härad och Östergöthlands
län, 3 1/4 mil N.O. från Linköping, 1/2 mil S.V. från
Norrköping, och hörer till 3 kl. konsist. Borg
och Löth hafva fordom haft serskilda
kyrkoherdar; men år 1696 blef Löth annex till Borg.
Kyrkan sammanbyggdes till en gemensam för begge
socknarne, med bibehållande af begges namn, till
följe af kongl. resol. d. 21 Okt. 1783. Ett
messingsbäcken, som här nyttjas till dopskål, har
denna inskrift: Marcus Tullius Cicero Cons. Detta
bäcken skall vara kommit ifrån Rom till
Wadstena, hvarefter det förärades hit.
Borg, frälse-säteri, beläget i ofvannämnde
socken, består, med de derunder afhyste, af 10 3/4 mtl.
Landshöfdingen baron L. Eldstjerna tillbytte sig
denna egendom af kronan, och byggde den till
säteri. Inom en plantering af vackra löfträd är
Eldstjernska grafven, hvaruti hvilar nämnde
landshöfding, död 1701. Han var en utmärkt
styresman i sitt län, samt bidrog till inrättandet af
indelningsverket och rikets ständers bank. Borgs
fordna kyrka har här varit belägen. Man märker,
uti en äng vid Motala ström, lemningar af en skans,
troligen uppkastad af Engelbrekt vid Ringstaholms
belägring år 1434.
Borg, Per Aron, stiftare af institutet för
döfstumma och blinda, föddes d. 4 Juli 1776 i
Avestad, der fadern då var rektor; ingick, efter
slutade studier, i konungens kansli, men icke lycklig
på tjenstemanna-banan, der han hade det missödet
att ådraga sig sin högste förmans obenägenhet,
måste han försörja sig med undervisning på harpa
och i sång, för hvilka han hade mycken naturlig
fallenhet. Åskådandet af dramen: Abbé de l’Epée
väckte först hos honom tankan, att följa denne
ryktbare menniskoväns exempel och i Sverige
stifta en inrättning för döfstumma. Ehuru alldeles
obekant med l’Epées method, tänkte han sig likväl
snart in i sitt företag, började studera utkomna
skrifter i ämnet och blef under tiden bekant med
ett blindt fruntimmer, en mamsell Seyerling, som
hade musikaliska anlag, godt förstånd, djup känsla
och ett något romaneskt lynne, samt var
fullkomligt danad, att, genom dessa egenskaper och de
framsteg hon under Borgs handledning gjorde,
väcka deltagande för sig sjelf och för den
gryende inrättningen. Med henne hölls år 1808 en
examen inför åtskilliga ansedde män, hvaraf följden
blef, att Borg erhöll af regeringen 450 R:dr i
understöd, och efter en annan, hvilken hölls å
börssalen d. 9 Juli följande året, inför hofvet,
ständerna och en mängd åhörare, förklarade sig
drottningen för institutets beskyddarinna och en kongl.
proposition afläts till ständerna om ett statsanslag
för detsamma. Den ofvannämnde förmannen hade
emellertid icke glömt sitt agg, och förmådde så
mycket, att endast hälften af den begärda summan
beviljades, eller 3,333 1/3 R:dr B ko, samt att
anvisningens afsändande till statskontoret fördröjdes
i mer än tvenne år, eller till d. 8 Juli år 1812,
under hvilken tid B., endast med den största
svårighet, förmådde genom lån upprätthålla
inrättningen. Man hade tillika utspridt menliga rykten om
densamma samt om elevernas behandling
derstädes, hvarföre allmogen tvekade att dit uppskicka
dem af sina barn, som härtill blifvit utsedde. För
att undanrödja dessa farhågor, företog Borg, om
sommaren år 1812, en vandring till fots med sina
elever genom åtskilliga landskap, och följden blef,
att flera ansökningar inkommo om emottagandet af
barn, än som kunde beviljas. — En brytning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
