Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Blum, Johan - Bly - Blyant - Blyaska - Blyerts - Blyglans - Blyhvitt - Blymalmer - Blysocker - Blå, Iwar Johnsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
under hela hans lifstid blef qvarsittande i kroppen.
Han följde sedan Carl till Pultava, der tre hästar
blefvo honom undanskjutna, betäckte, med sex
sqvadroner, konungens återtåg, var general Creutz
följaktig till Ryska lägret vid afslutandet af
kapitulationen, der Peter I tillbjöd honom att gå i
sin tjenst; men då han afslog det, föll han,
tillika med den öfriga hären, i Rysk fångenskap.
Han försökte väl fly, men blef fasttagen af
bönder, plundrad och återförd till Pultava. År 1714
hade han bättre framgång i samma företag och
lyckades komma undan till Sverige. Han erhöll
här plats som major vid lifregementet, med
öfverstlöjtnants titel, och tog afsked år 1727, med
en pension af 300 daler s. m., en på den tiden
betydlig summa, och hvilken gafs honom af
aktning för hans många krigsbragder. Både hans
födelse- och dödsår äro obekanta.
Bly, en elektro-positiv metall, som varit känd från
de mest aflägsna tider och omtalas redan i Mose
böcker. Det förekommer sparsamt gediget, och
aldrig i denna form hos oss, utan vinnes genom
utsmältning ur sina malmer och isynnerhet såsom
biprodukt vid utbringandet af silfver ur silfverhaltig
blyglans. I rent tillstånd är det grått af en egen
nyans, blygrått, starkt glänsande, mjukt och segt,
färgande ifrån sig, af 11,4 eg. vigt, anlöper lätt i luften
och betäckes med en grå hinna, hvilken småningom
tilltager i tjocklek och stundom blir hvit
pulverformig; smälter lätt och förvandlas i öppen eld till en
först grå, slutligen gul oxid. Vid hvitglödgning
förflygtigas det under kokning, i form af en hvitaktig
rök. I syror löses det mer och mindre lätt, i
svafvelsyra alldeles icke, i salpetersyra deremot lätt.
Med syret ger det tre oxider, hvaraf den ena
förenas med syror till salter, hvilka äro giftiga,
likasom blyets föreningar i allmänhet. Så väl
oxiderna som flera af salterna användas till
tekniska behof, särdeles såsom målarefärger, t. ex.
masicot, mönja, blyhvitt, chromgult, m. fl. I
metallform användes blyet dels ensamt till
reservoirer, vattenledningar, cisterner, alun- och
svafvelsyrepannor, takplåtar, samt gjutna arbeten, såsom
bildstoder o. dyl., dels tillsammans med andra
metaller, t. ex. med arsenik, i form af blyhagel,
eller med större qvantiteter tenn, i form af
arbetstenn, eller med antimon, i form af stilmassa.
Tillverkningen af bly uppgår hos oss till ungefär 300
skepp:d årligen; införseln deremot till omkring 1000
skepp:d.
Blyant, ett kostbart och praktfullt tyg, med
virkade prydnader, hvilket, under medeltiden, var
mycket i bruk. Det omnämnes ofta både uti
rimkrönikan och andra urkunder.
Blyaska, är en oren blyoxid, blandad med fint
fördeladt metalliskt bly, hvilket erhålles genom dettas
långvariga smältning vid nära rödglödgning, och
begagnas till glasyr på lerkärl.
Blyerts, grafit, är ett slags fossilt, nästan rent
kol, endast mekaniskt förorenadt af litet jern, som
hör till mineraliernes 11:te slägte, och
förekommer dels i form af små kristaller, dels i derba,
fjälliga massor af grå eller svartgrå färg,
metallglänsande, färgande ifrån sig, mjukt och böjligt,
samt fett för känseln. Den bästa blyertsen
förekommer vid Borowdale i England, och användes
uteslutande till blyertspennor. Hos oss erhålles
blyerts vid Ugn i Norbergs bergslag och några få
andra ställen; men endast af gröfre slag, och
tillverkningen deraf har stundom uppgått till inemot
10,000 lisp:d årligen. Den användes, likasom all
gröfre blyerts, hufvudsakligen till maschinsmörja,
under namn af pottlod, äfvensom till förfärdigande af
blyertsdeglar, hvilka likväl ej tillverkas hos oss.
Blyglans, ett till 19:de slägtet bly hörande
mineral, som består af svafvelbly, och förekommer
dels kristalliseradt, i flera till det tesserala
systemet hörande former, dels derbt, i större eller
mindre massor, och af flera förändringar till formen,
hvaraf isynnerhet anmärkas groftärnig och
grangnistrig, hvilken senare nästan alllid är
silfverhaltig, med 1/4 ända till 300 lod silfver på
centnern. Båda slagen förekomma på flera ställen i
riket, och det senare isynnerhet vid Sala, der det
i allmänhet håller 9 à 10 lod silfver på centnern,
och begagnas till utbringande deraf. De som
innehålla mindre än 1 lod silfver på centnern kunna
ej användas till att uttaga silfret, utan
förarbetas, likasom de groftärniga, endast för vinnandet
af blyet, äfvensom till glasyr på krukmakare-gods.
Blyhvitt, en målarefärg, som består af kolsyrad
blyoxid, och beredes fabriksmessigt på flera ställen, samt
af utmärkt godhet vid Kungsholms kemiska fabrik i
Stockholm. Förekommer af 2:ne hufvudarter, neml.
Holländsk eller Engelsk och Fransk, af hvilka den
första är mera täckande, den andra deremot
hvitare. Sådan den vanligen förekommer i handeln är
den uppsåtligen blandad med en betydlig mängd
fint pulveriserad tungspat, hvarigenom isynnerhet
den Franska förlorar ännu mera i korpus; men
gulnar mindre lätt. Likasom alla blyföreningar är
blyhvitt ganska giftigt, och bör handteras med
varsamhet. Åtgången af blyhvitt är ganska
betydlig, och utom hvad som tillverkas vid våra
inhemska fabriker införas årligen omkring 500,000
skålp. deraf.
Blymalmer, äro sådana malmer, som begagnas
till att vinna blyet i stort, och utgöras dels och
hufvudsakligen af svafvelbly, i form af blyglans
och blyschweif, dels ock af blysalter, särdeles
kolsyrad och fosforsyrad blyoxid, i form af
blyspat, pyromorfit och polyspherit. Hos oss
förekomma dock endast de förstnämnda slagen.
Blysocker, är ett neutralt salt, ättiksyrad
blyoxid, hvilket beredes fabriksmessigt, och användes
så väl för tekniska behof, som i medicinen, samt är
ganska giftigt.
Blå, Iwar Johnsson, en mägtig och ansedd
rådsherre under senare hälften af 1200-talet.
Sedan Erik den Heliges ätt utgått, genom konung
Erik Läspes död d 2 Febr. år 1250, och partier
hotade att sönderslita riket, ansågs ett skyndsamt
konungaval såsom det enda räddningsmedlet. Iwar
hastade så dermed, att det hölls redan åtta dagar
derefter, eller d. 10 Febr., då den unge Waldemar
Birgerson utkorades till konung, under sin fader
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
