Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Beväring - Bexell, Sven Peter och Carl Emannel - Bexheda - Beyer, Johan August - Beyla - Beylon, Jean François - Bi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
beväringsskyldige från skogstrakten, och serdeles från
Bäckebo och Christvalla socknar, i allmänhet
varit de kortaste till växten.
Bexell. Tvenne bröder, söner af prosten och
kyrkoherden Daniel Bexell, 1:o Sven Peter,
född 1775, egnade sig först åt militär-yrket, blef
lifdrabant hos Gustaf IV Adolf och löjtnant i
arméen, men log afsked ur krigstjensten år 1800,
för att ingå i det andliga ståndet. Följande året
blef han prest och hofpredikant, samt år 1812
kyrkoherde i Grimethon och Rolfstorp af
Götheborgs stift, prost, professor, theologie doktor,
L. W. O. Sina från embetsgöromål lediga
stunder har han egnat åt forskningen i Nordens
fornlemningar, samt derom utgifvit åtskilliga
afhandlingar, hvarförutan han författat Hallands historia
och Beskrifning, Götheborgs stifts historia och
Herdaminne, m. fl. 2:o Carl Emannel, född
1784. Då han, som yngling, förlorade sin fader
och lärare, samt derigenom kom i andra
omgifningar, och underkastades en annan läromethod,
fann han sig häri så fremmande och nedslagen,
att han beslöt utbyta studierna mot landtlifvet, åt
bland tjenstefolket, klädde sig som det och
förrättade dess sysslor, hvarmed han fortfor ett par
år, då ett huggsår i foten tvang honom att hålla
sig vid sängen och man lyckades öfvertala honom
att återtaga studierna. Han blef år 1811 filosofie
magister och prestvigd, komminister i Källerö och
kyrkoherde i Rydaholm samt prost, gjorde sig
känd som en utmärkt predikant och har utgifvit
en mängd predikningar och andeliga tal, samt af
Svenska akademien blifvit belönad för en skrift,
kallad: Ansgarius.
Bexheda, en socken, jemte Näsby, bör till 2 kl.
2 afd. konsist., är belägen i Östra härads kontrakt
af Wexjö stift, Östra härad och Jönköpings läns
tredje fögderi, 3 1/2 mil S. från Eksjö. Dess areala
vidd utgör 8,054 tunnland, hvaraf 680 äro kärr
och sjöar. Socknen består af 25 1/4 mtl. och har
664 invånare. Adr. Hvetlanda.
Beyer, Johan August, en utmärkt
dekorationsmålare, född 1780 i Götheborg, der han aflidit
omkring år 1830.
Beyla (mythol.), en af Asyniorna. Hon var
maka åt Beigvir. Äfven hon tjenade guden Frej;
men var tillika gudinnan Frejas fortrogna och
budbärerska. Då Loke vid Ägirs gästabud smädade
alla närvarande, bad hon honom skona sin egen
mor, Lanfeja eller Löfö.
Beylon, Jean François, född Schweitzare,
inkallades år 1760 till Sverige, såsom lektor för
drottningen, hvilken plats han bestridde i fyra år.
Han var en man af vidsträckta kunskaper, ett
angenämt väsende och en bepröfvad redlighet. Snart
insåg man, att han kunde användas till något
mera än att endast fördrifva drottningens lediga
stunder, genom föreläsningar och samtal med henne.
Han invigdes i statens hemligheter, blef ej blott
hennes, utan äfven hennes gemåls och barns
förtrogne, användes till underhandlare med
fremmande ministrar och blef den medelpunkt, kring
hvilken alla tidens politiska planer och företag
hvälfde sig, så vidt de nemligen utgingo från eller
berörde hofvet. För att äfven kunna använda
honom såsom negociatör i Frankrike, vid
förberedandet af en tilltänkt underhandling, utnämndes
han till riddare af N. O., och under den på en
gång mycket och litet sägande titeln ”chevalier”,
kunde han få tillträde till alla kretsar. Han företog
nu en slags beskickning till Frankrike, under sken
att sköta sin helsa och se sitt hemland. Han
hvarken vann eller eftersträfvade någon utmärkelse och
behöfde den icke heller. Drottning Lovisa Ulrikas
och sedan äfven Gustaf III:s nåd, jemte pensioner
från Frankrike och Spanien försågo honom med
hvad han behöfde för sitt bord, det enda nöje,
för hvilket han hade någon böjelse, och hans
ärelystnad, i fall han hyste någon sådan,
tillfredsställdes fullkomligt genom den stora aktning, hvari
han stod hos alla från de högste till de lägste i
staten. Hans hus, det anspråkslösa landtstället vid
Ulriksdal, som ännu efter honom kallas
Beylonshof, var samlingsplatsen för hela den förnäma,
litterära, artistiska och sköna verlden. Alla
utländska ministrar uppsökte honom, och man
rådgjorde med honom om statens, vitterhetens,
vetenskapernas, konsternas och kökets
angelägenheter. Det svåraste och obehagligaste för honom
var de underhandlingar han nödgades föra
mellan den nye konungen och hans mor, hvilken
aldrig kunde förlåta sin son, att han nedsatt henne
från verklig regent till endast enkedrottning.
Biläggandet af de täta missförstånden emellan dessa
höga personer bedrefs likväl af Beylon på
samma sätt, som allt annat, med urskiljning, fin takt,
säkert omdöme, redlighet och artighet eller allvar,
efter omständigheternas kraf. Han är ett af de
sällsynta, men tröstande bevisen, att dygd och
sanning kunna vara på sin plats och taga ut sin
rätt, äfven vid hofven och inom politikens sfer.
Han ägde många vänner, men ingen fiende, var
älskad och ärad af alla, men afundad af ingen.
Hans födelseår är icke uppgifvet; hans dödsdag
inträffade d. 12 Nov. 1779. Öfverdrifna
ansträngningar under de första åren af hans vistande i
Sverige, och kanske äfven för mycken vällefnad
under de senare, påskyndade sannolikt hans död.
Bi, håningsbi (Apis melifica), en insekt, hörande
till steklarnes ordning, med cylindrisk kropp,
medelmåttigt hufvud och koniskt underlif, gulgrått,
ludet, med svarta antenner, underlif och fötter,
vanligtvis ljusare tassar och kanter på
underlifvets ringar samt vattenklara, mörkådriga vingar. Det
förekommer vildt eller förvildadt uti skogar i
Pohlen, Lithauen och Lausitz, m. fl. ställen i Europa,
hos oss likväl endast domesticeradt, husbi, till
färgen ljusare och mindre raggigt än det vilda eller
skogsbiet. Könen äro trenne, neml. hannar eller
drönare, hona eller vise och arbetsbin eller
könlöse. Hannarne äro 2/3 tum långa, honorna ända
till 1 tum, arbetsbien deremot blott 1/2 tum långa.
Som bekant är lefva bien i samhällen af stundom
ända till 20,000 stycken eller derutöfver; största
mängden utgöres af arbetsbin, hannarnes antal
uppgår högst till ett par hundrade, och i hela
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
