Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
386 KYRKAN UNDER NITTONDE SEKLET.
Afven utomlands väcktes uppmärksamheten på dessa
förhållanden, och snart var Sverige utskriket såsom ett
rig
tigt intoleransens hemland. Vid en synod, som den
fransyskt
reformerta frikyrkan höll i Paris 1852, uppdrogs åt
synodalkommissionen att ställa en uppmaning till den protestantiska
kyrkan i Sverige om afskaffande af intoleransen i detta lands
lagstiftning. I följd deraf sände synodalkommissionen den
7:de April 1852 en skrifvelse till erkebiskop HANS OLOF
HOLMSTRÖM, som innehade erkebiskopsstolen i Upsala från
1852 till 1855, för att begära hans medverkan till vinnande
af nyss antydda syfte.
Man finner, huru både inom och utom landet Sveriges
religionslagstiftning hade blifvit föremål för klander och
ogillande. Allt detta föranlät regeringen att vid riksdagen 1856
—58 framlägga förslag angående utvidgad religionsfrihet och
vissa dermed gemenskap egande ämnen. Förslaget rönte
motstånd: det blef icke af riksdagen antaget. Endast i ett
afseende blefvo de äldre stränga banden lossade. Medlemmar
af den evangeliskt-lutherska kyrkan erhöllo nämligen under
vissa vilkor rättighet att sammankomma till gemensamma
andaktsöfningar utan vederbörande presterskaps omedelbara
ledning, och 1726 års konventikelplakat, samt hvad för öfrigt
angående särskilda religionssammankomster fanns stadgadt,
upphäfdes således genom kgl. förordningen af den 26:te Okt.
1858.
Men under påtryckning af allmänna tänkesättet såväl
inom som utom riket mognade under tiden äfven
religionsfrihetsfrågan och blef vid riksdagen 1859—060 slutligen
afgjord. Den 23:dje Okt. 1860 utfärdades i detta ämne två
kgl. förordningar, den ena angående främmande trosbekännare
och deras religionsöfning, och den andra rörande ändring i
gällande bestämmelser om ansvar för den, som träder till eller
utsprider villfarande lära. Enligt den förstnämnda
förordningen är det medgifvet infödde svenska undersåtar att, om
de. bekänna annan kristen lära än den rena evangeliska, här
i riket bilda egen församling, med vilkor att de derom göra
ansökan hos konungen och dervid uppgifva sin trosbekännelse
och församlingsordning. Likaledes är stadgadt, att den, som
affaller från den rena evangeliska läran och efter erhållen
e
H
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
