Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DIPPELIANISMEN.289
kunde besitta saken sjelf eller frälsningen 1 Kristo, utan att
ega någon kunskap om hans person och embete, ja till och
med ifall man hyste en irrig och villfarande åsigt om honom,
enär salighetens och trons verk icke bestode i begrepp och
vetande, utan allena i kraft eller, med andra ord, i det som
Gud verkar invärtes 1 Ooss.
Till följe af sin gränslösa egenkärlek och det
öfvermodiga sätt, hvarpå han behandlade olika tänkande, blef Dippel
öfverallt, dit han kom, snart nog illa anskrifven. Derföre
dröjde han aldrig länge på samma ställe, utan nära nog hela
sitt lif nödgades han ostadigt irra omkring i flere länder,
sysselsatt än med läkarepraktik, än med guldmakeri, än med
polemiskt skriftställeri.
Under dessa sina irrfärder kom han slutligen till Sverige
på sommaren 1726 och slog sig ned hos en af sina
beundrare, en köpman i Kristianstad, hvarpå han i Januari 1727
begaf sig till Stockholm. Här blef han med öppna armar
mottagen af flere riksdagsmän, särdeles inom adeln.
Pietisterna mötte honom ock med välvilja och förtroende. Han
fick bo hos kamrer Wolker, och att denne i början på allt
sätt omhuldade honom, förskaffade honom säkerligen stort
anseende hos öfriga pietister i hufvudstaden.
Deremot var Dippel illa liden af presterna. Den
ålderstigne erkebiskopen MATTHIAS STEUCHIUS, som efter Spegels
död (1714) intagit hans plats, kunde visserligen icke uppträda
med den kraft, som sakens vigt fordrade. Men lyckligtvis
saknades icke bland kyrkans män skicklige försvarare af
hennes lära. Bröderna ERIK och JAKOB BENZELIUS trädde snart
i öppen fejd med Dippel. Främst i raden af hans
motståndare utmärkte sig dock den ej mindre gudfruktige än lärde
filosofen och theologen ANDREAS RYDELIUS, vid denna tid
professor i Lund och sedermera (1734—38) biskop
dersammastädes. Med öfverlägsen skicklighet afslöjade han den
ifrågavarande villfarelsen och visade, huru med Dippels
lärouppfattning »den kristliga religionens sanning omöjligen kunde
bestå», hvadan mannen hade allt skäl att kalla sig »den
kristlige begrinaren».
Innan Rydelius tog till orda i denna sak, hade dock
Dippel begifvit sig hem till Tyskland. Öviljan mot honom
Cornelius: Handbok i Sv. kyrkans hist. 19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
