Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KYRKOTUKTEN.201 _
under »förmaning att visa sin botfärdighet med almosogift
efter råd och ämne» Häraf inses, huruledes den s. k.
kyrkoplikten förvandlades till ett verldsligt straff, så att hon
näppeligen längre kunde anses tillhöra den egentliga
kyrkotukten.
Deremot bibehölls en kyrklig straffmagt för uppenbara
grofva synder, som voro af den beskaffenhet, att syndaren
icke kunde derför straxt lagföras. I sådana fall borde enligt
kyrkolagen den felande varnas af själasörjaren först enskildt
och sedan i närvaro af »två eller tre gudfruktige och
förnuftige män af församlingem. Skulle han häraf icke låta sig
rätta, så borde kyrkoherden angifva saken i domkapitlet, som
egde ytterligare varna och förmana samt, der ej sådant hjelpte,
använda det s. k. mindre bannet d. v. s. sätta syndaren på
bestämd tid från nattvardens bruk. Framhärdade syndaren
lika fullt i sin ogudaktighet, så borde kyrkoherden ånyo gifva
sådant tillkänna i domkapitlet, hvarpå omsider efter anmälan
hos konungen det större bannet finge tillgripas, hvarigenom
den brottslige blefve »satt utom Guds församlings gemenskap»:.
Sutte någon längre 1i bann än ett helt år och derunder
alldeles föraktade själasörjarens förmaning samt framhärdade :i
sin obotfärdighet, då skulle han förvisas riket.
En något annorlunda beskaffad kyrklig aga stadgades för
sådana förseelser, som icke voro i verldslig lag med något
straff belagda, såsom särskildt fallet var med Guds namns
missbruk genom eder och svordom äfvensom sabbathens
ohelgande. Den 17:de Okt. 1687 utfärdades en kgl.
förordning om eder och sabbathsbrott. Här föreskrefs, att de, som
gjorde sig skyldiga till dylika förseelser, skulle varnas först
enskildt af deras själasörjare och sedan i närvaro
af»församlingens äldste och sexmäns». Tredje resan skulle förnyad
varning gifvas och derjemte ådömas böter till kyrkan och de
fattige. Men de som ej förmådde böta, skulle »om söndagen
sättas i stocken utanför kyrkodörren, sig till blygd för hela
församlingen», hvarföre ock vid hvarje kyrka en sådan stock
skulle göras »de ogudaktiga till skräck och straffs. Den som
ändå ej bättrade sig, skulle angifvas vid verldslig rätt och
erlägga ökade böter eller sättas två söndagar i stocken.
Alldeles oförbätterlige skulle drifvas i landsflykt på vissa år eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
