Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
254 EKYRKAN UNDER SJUTTONDE SEKLET.
stälde, skulle af församlingen till dem gifvas »en halfspann
säd af hvar hel eller half gård», hvarjemte föreskrefs, att
»de egde med lön blifva försörjde af pastoribus, med hvilka
de arbeta». Beträffande deras tillsättande stadgade
kyrkolagen af 1686 samma befordringssätt vid kapellansbefattningar
som för kyrkoherdebeställningar, endast med det tillägg, att
»kyrkoherdens, som en sådan medtjenare betarfvar, samtycke
och votum ej borde förbigås».
5S. k. hbjelpeprester eller adjunkter nämner kyrkolagen af
1686 och anbefaller domkapitlen att anställa sådana hos de
kyrkoherdar och kapellaner, som »så kommit af sig, att de
icke gitte uppehålla gudstjensten».
Länge hade presterskapet bemödat sig om att genom
s. k. privilegier få sina rättigheter stadfästa och skyddade.
Redan 1i Karl IX:s tid hade denna fråga varit å bane, men
då ej ledt till något resultat. Vid riksdagen 1644 upplästes
i presteståndet ett af biskop Johannes Matthie uppsatt
förslag till privilegier, som inlemnades till drottning Kristina,
men ej lyckades vinna hvarken rådets bifall eller drottningens
stadfästelse. Bättre framgång hade ett nytt och omarbetadt
förslag, som framlades vid 1647 års riksdag, enär det den
20:de Sept. s. å. af drottningen tills vidare stadfästes.
Flere punkter deri väckte dock adelns missnöje, i
synnerhet minskningen i dess rätt att hafva huspredikanter samt
stadgendet om allas, och således äfven adelns skyldighet att
i sockenkyrkan taga del i församlingens offentliga
gudstjenst. Vid riksdagen 1649 klagade adeln häröfver, men utan
påföljd.
De tillsvidare gifna privilegierna granskades ytterligare
af presterskapet vid 1650 års riksdag, undergingo några
ändringar och tillägg samt inlemnades till slutlig bekräftelse
vid drottningens kröning. Det var biskop ÖOlof Laurelius :i
Vesterås, som nu hade redigerat dem och sökte utverka
deras stadfästelse. Icke utan skäl befarade man äfven denna
gång motstånd af rådet och adeln. Man hade nämligen
gjort ett och annat för de höge herrarne mindre smakligt
tillägg, bland hvilka i synnerhet ett, som tillförsäkrade
prestsöner efter duglighet och förtjenst befordran äfven 1i statens
embeten, naturligtvis var egnadt att väcka adelns ytterligare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
