Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNIONSTIDENS ERKEBISKOPAR. I 69
Om Jöns Bengtssons berömde efterträdare JAKOB
ULFSSON hafva vi redan haft ett och annat att förtälja i det
föregående, och i det följande få vi tillfälle att ytterligare tala om
honom och hans verksamhet. Här kunna vi derföre fatta
oss kort. Anstäld såsom kanik i Upsala, valdes Jakob
temligen ung till erkebiskop 1469, hvarpå han, som för tillfället
uppehöll sig i Rom, der invigdes 1470. Han egde stor
lärdom och hade i utlandet förvärfvat sig magistergrad. En
stark ande, rikt begåfvad, var han derjemte en from och
allvarlig man, som med ovanlig skicklighet och
samvetsgrannhet fullgjorde de pligter, som blifvit honom ålagda. Men
främst af allt var Jakob Ulfsson kyrkofurste, och om han än
lifligt intresserade sig för sitt fosterlands förkofran, var han
dock ingen svensk patriot i Engelbrekts och Sturarnes anda.
Också slöt han sig icke till det fosterländska partiet, utan
stälde sig närmare det danska, förmodligen derföre att han
ansåg unionens upprätthållande gagnelig för bevarande af
kyrkans stormagtsställning samt för vinnande af fred och ro
i landet, ehuru erfarenheten visat, att unionskonungarnes
regemente ständigt var åtföljdt af krig och upprorisk tvedrägt,
och att de enda jemförelsevis fredliga och lyckliga år, som
svenska folket fick njuta under unionstidehvarfvet utgjordes
af nägra decenmer närmast efter slaget på Brunkeberg och
således inföllo just under Sten Sture den äldres regering.
Erkebiskopens förhållande till Sten Sture var väl i början
någorlunda godt och vänskapligt. Men omkring 1494 råkade
de i tvist, och att Sten Sture måste vika för konung Hans,
var till stor del Jakob Ulfssons verk. Sitt kyrkliga kall
skötte Jakob med mycken omsorg. Han var outtröttlig i att
visitera äfven i de aflägsnaste delarne af sitt vidlyftiga stift.
Ätskilliga kyrkor lät han pryda med takmålningar och
träsniderier. som vittna om icke ringa konstsinne. Kloster och
andliga stiftelser omhuldade han på allt sätt och nitälskade
mycket för vetenskapliga studier och lärd bildning. Till sist
kände han sina krafter svigta, nedlade sitt embete 1514 och
tillbragte sina sista år i Mariefreds kloster, der han dog 1522.
Ehuru man kunde önska, att hans förhäållande till Sten Sture
och den af honom uppburna fosterländska saken hade varit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
