Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ALBREKT AF ME(*HLEYBURG II 5
fader och son började ett strängt regemente och drefvo fym
och tjugu de mägtigaste svenska herrar i landsflykt.
De begåfvo sig till Tyskland och erbjödo svenska kronan
åt Magni systerson ALBREKT AF MECHLENBURG, hvilken ock
är 1363 valdes till Sveriges konung. Magnus och hans son
Håkan blefvo i slaget vid Zillinge besegrade 1365, och
Magnus togs tillfånga. Frigifven 1371 framlefde Magnus
Eriksson i lugn sina återstående dagar i Norge hos sin son Haåkan,
till dess han drunknade nära Bergen 1374.
§ 59. Ålbrekt af Mechlenburg.
Konung Albrekt låg, i likhet med sin morbroder Magnus
hnhsson.) 1 ständig strid med de stora herrarne, bland hvilka
riksdrotsen BO JONSSON GRIP nu var den mägtigaste. Desse
rikets stormän fortforo att arbeta på utvidgandet af sin egen
magt och inskränkandet af konungens. De slogo derjemte
under sig åtskillig skattejord och gjorde den till frälse,
hvarigenom konungens inkomster förminskades. Bönderna ledo
mycket så väl af de inhemska herrarne som af de många
tyskarne, dem Albrekt dragit in i landet. Isynnerhet trycktes
de genom de beständigt nya pålagorna, hvilka måste drabba
bonden så mycket hårdare, ju mera adelns frälsejord ökades.
Emellertid kunde den arme skattebonden, så hårdt han
äan anlitades, omöjligen ensam bära alla de skattebördor, som
erfordrades. Då vände sig konungen äfven till kyrkan för
att få medel. Han uppbar sålunda en gång rikets halfva
kyrkotionde i fyra år; tog en annan gång hälften af alla
presters, biskopars och kyrkors inkomster under ett är; lånade
äter en annan gång fem mark af hvarje prest och kyrka och
betalte dem aldrig. Under sådana förhållanden kunde Albrekt
omöjligen stå väl hos presterna.
Men också med de verldsliga herrarne blef brytningen
ohjelplig efter Bo Jonssons död 1386. Konungen sökte
nämligen då att upphjelpa kronans inkomster genom att
återfordra en del af de gods, dem adeln från längre tid tillbaka
under de inbördes oroligheterna slagit under sig. Denna
räfst förbittrade så de svenska herrarne, att de erbjödo
kronan åt Waldemar Atterdags dotter och norske konungen
Håkans enka, drottning MARGARETA, hvilken redan innehade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
