Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - BILAGOR. Om Konung CARL JOHANS af Sverige och Norrige verksamhet åren 1813 och 1814 i hänseende till Sverige och Tyskland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
under den store Gustaf Adolphs fanor fordom stridde för
dess religiösa. Den fiende, som skulle bekämpas, var,
oaktadt sina förluster, ännu ganska mäktig. Napoleon,
oinskränkt herrskare i franska riket, herre öfver dess
omätliga hjelpkällor, understödd af mäktiga förbindelser, och
stark genom hundrade segrar, hvars minne icke slocknat
genom han sednare olyckor, syntes ännu så fruktansvärd
för makterna af första rangen, att de icke vågat en
förklaring, innan Sverige i detta afseende föregått dem.
Först efter underhandlingarne i Trachenberg, och sedan
Österrike fullkomligt försäkrat sig om Sveriges politik,
bröt det med Frankrike, vände sina vapen deremot, och
förenade sin armé i Böhmen.
Det var likaledes i Trachenberg, som planen till det
fälttåg, hvarigenom Tyskland befriades, blef fastställd. Det var
Kronprinsen af Sverige, som uppgjorde den. Härigenom
ökade han sitt anspråk, så väl på Kontinentens, som på
Sveriges tacksamhet, hvilket i framgången af detta
märkvärdiga fälttåg måste se det säkraste medlet att erhålla
Norrige.
Detta stora politiska ändamål kunde endast vinnas
genom ett krig mot Napoleon och dess bundsförvandt,
Danmark, hvilket, oaktadt alla detsamma tillbjudna
ersättningar, aldrig ville afstå Norrige, eller skilja sig från det
antagna systemet. Mäktiga bevekelsegrunder förpligtade
således Kronprinsen till den fruktansvärda striden: han
borde afvärja anfall, utverka Scandinaviens förening samt
återställa Europas oberoende.
Genom den traktat, Sverige afslutat med Ryssland och
England, förband det sig att uppställa en armé af 30,000
man i fält; hvaremot dessa makter försäkrade Sverige om
föreningen med Norrige.
Kronprinsen öfvertog befälet öfver denna armé,
hvilken, genom ryska och preussiska corpser förstärkt till
100,000 man, var bestämd att agera mot Napoleons armé
i Norra Tyskland, och att tillbakatränga fienden till vestra
Rhenstranden.
Det var vid denna tid ingalunda afsigten att föra
kriget vidare; också låg det i Sveriges intresse, att Frankrike
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
