Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde delen. Blockhuset - XVIII. Berättelsen fortsättes av doktorn: Slutet på första dagens skärmytslingar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
varje order; han var ett tjugutal år äldre än någon av oss,
och nu skulle den gamle trotjänaren dö.
Mr Trelawney sjönk ned på knä bredvid honom och kysste
hans hand, gråtande som ett barn.
»Är det slut med mig, herr doktor?» frågade han.
»Käre Tom», sade jag, »du går hem.»
»Jag önskar jag hade fått klämt till dem med bössan först»,
sade han.
»Tom», sade mr Trelawney, »säg, kan du förlåta mig?»
»Skulle det passa mig att säga det till er, mr Trelawney»,
var svaret. »Men ske Guds vilja! Amen!»
Efter en kort tystnad önskade han, att någon skulle läsa
en bön. »Det ä’ så bruket, sir», sade han ursäktande. Och
icke långt därefter, utan ett ord mera, var han död.
Emellertid hade kaptenen, vars ovanligt fylliga bröst
och fickor jag lagt märke till, plockat fram en mängd olika
föremål — den brittiska flaggan, en bibel, en rulle tämligen
tjockt snöre, penna, bläck, skeppsjournalen och flera
skålpund tobak. Han hade funnit ett tämligen långt tallträd
liggande fällt och barkat inom staketet, och med Hunters
hjälp hade han rest upp det mot blockhusknuten, där
stockarna korsades och bildade en vinkel, varpå han klättrat
upp på taket och med egen hand fastgjort och hissat flaggan.
Detta tycktes i hög grad lätta hans hjärta, han kom åter
in i huset och började överräkna förråden, som om intet
annat fanns till; men han hade likväl ett öga på Tom i hans
dödskamp, och så snart allt var över, kom han fram med en
annan flagg och bredde den vördnadsfullt över den döde.
»Tag det inte så häftigt, sir», sade han och tryckte mr
Trelawneys hand. »Allt väl med honom; ingen fara med en
man, som blivit skjuten under fullgörandet av sin plikt mot
sin kapten och fartygsägaren. Det är kanske inte god
religion, men det är nu en gång så.»
Därpå kom han fram till mig.
»Doktor Livesay», sade han, »inom hur många veckor
vänta ni och mr Trelawney Blandlys fartyg?»
Jag sade honom, att det icke dröjde veckor utan
månader, att om vi icke vore tillbaka i slutet av augusti månad,
skulle Blandly skicka och söka oss, men varken förr eller
senare. »Ni kan själv räkna efter», sade jag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
