Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen. Mitt äventyr på sjön - XV. Ömänniskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han höll mig ännu om handleden, och vid dessa ord var
han nära att vrida av den.
»Om du vore skickad av Lång-John», sade han, »kunde
jag hälsa hem, det vet jag. Men hur tror du det skulle gå med
dig själv?»
Jag fattade ögonblickligen mitt beslut och berättade
honom till svar hela historien om vår resa och den svåra
belägenhet, vari vi nu befunno oss. Han hörde på med det
livligaste intresse, och när jag slutat, klappade han mig på
huvudet.
»Du ä’ en bra gosse, Jim», sade han, »och ni ä’ ju
allesammans i en svår klämma, inte sant? Men lita på Ben
Gunn — Ben Gunn ä’ mannen att hjälpa er. Nå, tror du, att
din herre skulle visa sig liberal, om han fick hjälp — han
ä’ ju i en svår knipa, säger du?»
Jag sade honom, att mr Trelawney var den liberalaste
människa man kunde träffa på.
»Ja men, ser du», svarade Ben Gunn, »jag menar inte, att
han skulle ge mig en port att vakta och ett livré och så’nt
där, det ä’ inte i min smak, Jim. Vad jag menar, ä’ om han
skulle vilja gå så långt som till ett tusen pund av de pengar,
som redan ä’ så gott som en mans egna?»
»Det är jag säker på att han skulle», sade jag. »Som det
var bestämt, skulle alla gastarna dela.»
»Och fri resa hem?» tillade han med en förslagen blick.
»Ja visst», utropade jag, »mr Trelawney är ju en
gentleman. Och för resten, om vi bli av med de andra, komma vi
att behöva din hjälp att manövrera skutan hem.»
»Å», sade han, »det skulle ni.» Och han syntes känna
stor lättnad.
»Nu vill jag säga dig en sak», fortsatte han. »Så mycket
och inte ett ord mer. Jag gick med Flints fartyg, när han
grävde ner skatten, han och sex med honom — sex starka
sjömän. De var i land nära en vecka, medan vi låg och
kryssade utanför med gamla Valrossen. En vacker dag gavs
signal, och där kom Flint ensam i en liten båt och hade en blå
bindel kring huvet. Solen höll just på att gå upp, och han
var blek som ett lik i synen. Men kom gjorde han, och alla
sex döda — döda och begravna. Hur han burit sig åt, kunde
ingen av oss ombord bli slug på. Slagsmål, mord och en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
