- Project Runeberg -  Skattkammarön /
69

(1919) [MARC] Author: Robert Louis Stevenson Translator: Tom Wilson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen. Mitt äventyr på sjön - XIII. Huru mitt äventyr började

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mot den branta stranden — jag vet icke; men fastän solen
sken klar och varm och sjöfåglarna fiskade och skriade runt
omkring och det kan tyckas som om man borde känna sig
glad att få komma i land efter att så länge ha varit till sjöss,
sjönk mitt hjärta, som det heter, ända ned i stövlarna, och
från första ögonblicket var blotta tanken på
Skattkammarön mig förhatlig.

Ett styvt morgonarbete väntade oss, ty det fanns icke en
tillstymmelse till vind och båtarna måste sättas ut och
bemannas och fartyget varpas ett par nautiska mil kring
hörnet av ön och genom den trånga passagen till hamnen bakom
Skelettön. Jag hoppade frivilligt i en av båtarna, där jag
naturligtvis icke hade något att göra. Hettan var kvävande
och karlarne svuro tappert över sitt arbete. Anderson förde
befälet i min båt, och i stället för att hålla besättningen i
ordning svor han i kapp med den värste.

»Nåja», sade han med en ed, »det varar inte i evighet.»

Jag ansåg detta för ett dåligt tecken, ty hittillsdags hade
matroserna hurtigt och villigt gått till sina arbeten, men
blotta åsynen av ön hade lossat disciplinens band.

Lång-John stod hela tiden bredvid rorsmannen och
varskodde. Han kände passagen på sina fem fingrar, och fastän
lodhyvaren överallt fick mera vatten, än som stod
uppgivet på kartan, tvekade John ingen enda gång.

»Här förekommer en stark spolning vid ebb», sade han,
»och den här passagen har så att säga grävts ut med en
spade.»

Vi kastade ankar, just där platsen var angiven på
kartan, omkring en tredjedels mil från vardera stranden, med
fastlandet på ena sidan och Skelettön på den andra.
Bottnen utgjordes av ren sand. Plumsandet av vårt ankare
sände upp svärmar av fåglar, kretsande och skrikande över
skogarna; men inom mindre än en minut voro de nere igen,
och allt blev åter tyst.

Platsen var helt och hållet omgiven av land och begraven
i skogar; i det träden gingo ända ned till högvattensmärket;
stränderna voro till största delen låga, och bergtopparna
reste sig runt omkring på avstånd amfiteatraliskt, en här
och en där. Två små floder eller, rättare, två kärr uttömde
sig i denna damm, som man kunde kalla den, och lövverket

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:07:48 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skattkamon/0071.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free