Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen. Den gamle sjörövaren - I. Den gamle sjöbjörnen på »Amiral Benbow»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som han köpte av en kringvandrande handlande. Ett av
hörnen på hans trekantiga hatt, vilket fallit ned, lät han bli
hängande, fastän det var till stort obehag, när det blåste.
Jag minns hans rock, som han själv lappade uppe på sitt
rum och som slutligen icke var något annat än lapp vid lapp.
Han skrev eller mottog aldrig ett brev och talade aldrig med
någon annan än grannarne, och med dessa för det mesta
endast när han var drucken av rom. Den stora
sjömanskistan hade ingen av oss någonsin sett öppen.
En enda gång blev han motsagd, och det var mot slutet,
då min stackars far icke hade långt igen. Doktor Livesay
kom sent en eftermiddag för att se till sin patient, smakade
litet på min mors middagsmat och gick in i krogrummet för
att röka en pipa, tills hans häst kom ned från byn; ty vi hade
icke något stall vid »Amiral Benbow». Jag följde honom in,
och jag minns hur skarpt den prydlige och trevlige doktorn
med sin snövita, pudrade peruk, sina strålande, svarta ögon
och sitt behagliga sätt stack av mot den smutsiga,
klumpiga, surögda fågelskrämman till sjörövare, som redan tittat
djupt i glaset och satt med armarna på bordet. Plötsligt
började han — kaptenen nämligen — stämma upp sin
evinnerliga sång:
»Femton gastar på död mans kista —
För sjung hej, och en flaska med rom!
Drick, och låt djävulen sköta det sista —
För sjung hej, och en flaska med rom!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
