Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning - Fauna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Inledning. 7
lårkan, kornsparfven, mellanspetten och kungsfiskaren
förekomma ej nämnvärdt utöfver Skånes N gräns.
Roffåg-larna äro mest synliga under flyttnings- och sträcktiderna.
Som häckfåglar äro endast höken, ormvråken, tornfalken,
skogsufven och kattugglan nämnvärda; tornugglan kläcker
ej N om Skåne. Under höstflyttningen sträcka ofantliga
mängder af dagroffåglar öfver SY Skåne, och där träffas
då nästan alla skandinaviska arter inom ett jämförelsevis
litet område, talrikast sparfhök, ormvråk och örn. Af
inhemska hönsfåglar saknas naturligtvis riporna; orren finnes
ondast på lämpliga lokaler i de inre och nordliga delarna
af landskapet, alltså hufvudsakligen Kristianstads län.
Tjädern sprider sig S ut i jämnbredd med
barrträdsplanteringarna. Rapphönan är karaktärsfågel för landskapet, och
den i S Skåne på flera större gods t. ex. Näsbyholm odlade
fasanen (en bastardform) är allmän, dock inodlas nu
alltmera de båda ostasiatiska fasanarterna. För vattenfåglarna
erbjuder landskapet ej längre i någon större omfattning
gynnsamma betingelser, för så vidt de ej äro bundna vid
sandiga hafsstränder såsom sandrullingarna. Endast på
några få ställen såsom Hallands Väderö och skären
däromkring, innersta delen af Skelderviken, Kullaberg,
Lomma-bukten och Skanörstrakten lämna kusterna genom sin
antingen klippiga (Väderön och Kullen) eller sanka
träsk-artade beskaffenhet lämpliga häcklokaler för vadare och
simfåglar. Samma terräng är under höststräcket
tummelplats för stora skaror af flertalet skandinaviska och
högnordiska vadararter. I landskapets få mossar och insjöar
kläcka ej heller större mängder af vattenfåglar; sothönan
enkelbeckasinen, en strandvipa, några snäpparter, vipan,
rödbenan, storspofven, gräsanden, vanliga fisktärnan samt
skratt- och fiskmåsen äro dock mer eller mindre talrika
häckfåglar. Rörhönan är stadd i stark tillväxt. Storken
förekommer sällsynt å de stora godsen, tranan endast under
flyttningstiderna; hägern däremot bildar på flera ställen
t. ex. vid Yddingesjön och Trolleholm stora kolonier.
Knölsvanen häckar å de stora godsen. Under vintern uppehålla
sig ofantliga mängder svanar (hufvudsakligast sångsvan) i
t. ex. Skelderviken och Lommabukten, och öfverhufvudtaget
företer hafvet utanför kusterna vintertiden en stor rikedom
på simfåglar af nästan alla till Skandinaviens fauna hörande
arter.
Hvad Skåne kan betyda ur jaktsynpunkt framgår utan
vidare af ofvanstående; den s. k. lilla jakten erbjuder i
intet annat svenskt landskap så mycken utsikt till på
samma gång rikt och omväxlande byte. I vårt land är det ju
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
