Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de tvenne smärre öglor, som finnas på öskan,
träder upp refven genom den ena och ned
genom den andra. Kroken„ som är omkring 3
tum lång, har mänga olika former efter olika
landsorters bruk och olika fiskares tycke; den
gjules alltid af bly, för alt sjunka fort, och
skäres ofta rund, men bör helst vara fyrkantig,
emedan betesGsken i annat fall vrider sig på
kroken. Udden eller uddarne göras alltid af
grof stålträd. Den krokens form, som på
plan-chen är framsläld under fig. 21), är allmännast
anlagen; dernäst fig. 19, och sällsyntast eller
ätminstone minst begagnad är fig. 18. De
krokar, som hafva flera uddar, skulle väl synas
hålla bältre fast den fisk, som sväljt dem; men
blir kroken riktigt sväljd, är en udd alldeles
tillräcklig, och de llere uddarna, ulan att
göra något särdeles gagn, äro alltid hinderliga och
fortretliga för fiskaren, emedan de lättare taga
fast i gräset eller vassen och äro svårare alt
i sådant fall hålla rena, i synnerhet om
uddarna, såsom på fig. 18, förses med hullingar. Till
kroken hörer äfven tafsen; denna bör vara
omkring 9 lum lång, och helst en så kallad
silf-verbas, spunnen på silke. 1 brist häraf kan
visserligen en tunn skifva af hvalliskben eller
gåspenna begagnas, men dessa äro alltid stela, så
framt de icke göras allt för fina, då de åter
blifva svaga. Tafsen fästes vid krokens
smalare ända på det sättet, att den lindas fast med
vaxad fin tråd eller silke. Spelsen af tafsen
får icke hafva någon knut. Till redskapen
hörer ytterligare nålenj med hvilken betesGsken
säl-tes på kroken. Nålen göres antingen af hårdt
träd (1ig. 26) 6 å 7 tum lång, mycket liu och
spetsig mot ilen smalare ändan, och har i den
tjockare en spricka af ungefar 1 lums längd,
eller ock förfärdigas clen af en tunn
messings-skifva, som vikes eller rällare rullas i form af
en så kallad späehiäl. Denna nål är rund, af
lika längd, som trädnålen, och har en öppning
i ilen ena ändan, uli hvilken tafsen inskjutes
då nålen begagnas (fig. 25). Till betesfisk
nytljas Mörl, Löja, Rada m. fl. fiskarter af
Karp-slägtet, som blänka i vallnet. De breda, af
Braxenformen, nyltjas likväl icke. När
betesfisken skall sättas på kroken, tillgår det på så
sätt, alt fiskaren först insätter ändan af lafsen
i sprickan eller öppningen af nålens Ijocka
ända, derefter lages betesfisken i vänstra handen
med hufvudel vändt åt fiskaren, och med den
högra inträder han udden genom munnen på
fisken, låter den följa efter ryggraden till
stjertfenans rot, der nålen utdrages tillika meil
taf-sen. Kroken intryckes sedan i fiskens kropp
och vrides dcrunder så, all om kroken har blott
en udd, denua kommer alt ligga utåt fiskens
hufvuil, har den åter 2:ne, en större och en
mindre (fig. 19), ligger den större udden utåt
hufvudet, och den mindre utåt underkäken.
Har kroken tvenne lika stora uddar (lig. 18),
vrides ilen så, att uddarna från fiskens
munn-gipor (munnvinklar) ligga utåt dess sidor. När
fisken på della säll är Mstad på kroken,
bin-des med en stark tråd öfver stjerten, tätt
invid roten af stjertfenan; detta sker på det
icke fisken, som vanligen är längre än kroken,
böjer sig dä stjerten fastnar mot gräs och dylikt
under det man slantar. Sist afklippes alla
fenorna af betes-fisken, på det de icke måtte fastna
i det gräs, eller de växter, som finnas på
bottnen och i halfva vattnet utan att nå lill
vattenytan, i hvilket fall de af slantaren kunde
undvikas. Sist fäsles tafsen vid refven, med
en egen sort knut (lig. 23), slagen kring öglan
i ändan af refven.
När alla dessa redskap äro på
ofvannäm-ile säll tillrus tade och fiskaren med dem
kommit i ökstocken, begagnas de på följande sätt:
Den ena af fiskarena (vid slantning böra de
alltiil vara tvenne), som skall ro, börjar, så
snart han kommit så långt från stranden, alt
han hunnit omkring 5 ä 6 alnar från
vasskanten, att följa densamma på nämde afstånd på
del säll, att han luimnar eller sväfvar d. v.
s. skjuter årorna framifrån bakåt så att
ökstocken går fbrut med den breda ändan. I denna
ställer sig fiskaren, tager stången och skjuter
ilen bakom sig så långt, atl han hinner dess
främre ända, i hvilken dubben Ur inslagen;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
