Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
t o n i s k r n a.
len och ligger deruti nedgräfd. Magister F. W.
Aiie-schouq . som benäget förskalFat mig ilera af de här
meddelade underrättelserna, liar :if en fiskare hört
att denne om vintern fatt upp en Tubiskung ur
sandbotten. pä stort djup. dä han der draggade efter
förlorade torsk-krokar. Men alt Tobisen äfven dä iir
tidtals i rörelse, synes deraf. atl den ofta fås i Torsk
som fängas pä djupt vallen, vintertiden.
Eller Bi.ocii liar man uppgifvit, att Tobisens föda
bestär af små maskar ocli hafsdjur, hvilkel väl äfven
lill en del är rigtigt; men det är ej för alt söka dem,
som lian borrar sig ned i sanden, ty det är omöjligl
för en lisk, att sålunda nedgräfd söka eller gripa
någonting Han ligger i sanden för att hvila och söker
troligtvis föda blott då han gär opp. Ifufvudsakliga
lödan lärer dock bestå af mindre fiskar äfven af lians
eget slagte. Vi hafva redan anfört atl de yngre
exemplaren simma omkring der strömmings (eller
sill-,yn-gel linnes i mängd. Den medelstora Tobisen sluka
dessa mindre ungar och annat fiskyngel; de aldra största
exemplaren, synas nästan blott lefva af de medel’lora.
Lektiden inträffar förden mindre arlen i Augusti.
Hr Aptekaren G. Halck i Cimbrisliamn, som äfven haft
godheten skaffa mig Ilera uppgifter, fann dess lek ännu
fortfara d. 15 September 1 <So6. — I)c som hafva lekt
ut stadna dock qvar på grundel, med de öfriga.
Märkvärdigt är att luktiden först börjar dä fisken vistats 3
månader på lekgrundet. — Men större artens leklid är
okänd. Del har uti Ystad blifvil uppgifvet atl den
skulle leka i April; men sä tidigt lär den väl knappt
hos oss gå opp på grunden. Båda arterna uppgå
samtidigt. i Maj månad, och det synes mig sannolikast atl
de äfven leka någorlunda samtidigt. Möjligtvis är det
just af denna anledning som fiskrarna ej känna någon
åtskillnad. l)e stora exemplaren äro sällsynta och i
de medelstora har jag aldrig selt utbildade
fortplant-ningsdelar. — Om ynglels utkläckning och tillväxt är
ingenting bekant, men sannolikt går tillväxten fort.
Do ungar af 3, högst i tum. som om sommarn (i
Juli till September, kanske än lingre lid ströfva vida
omkring efter rof, äro sannolikt af förra årets afvcl.
De vanliga exemplaren af 5 till 7 tums längd tyckas
vara ett år äldre Den mindre arten (A. lancea Cuv.)
är då fortplantningsskicklig och den synes aldrig uppnå
större längd än något öfver 7 tum; (Kiiövek anför ett
ex. af 7; Danska tum. = 190 m.m.); men det är ännu
ej upplyst huruvida .1. lanceolatus är mogen lill fort-
plantning vid denna storlek. Han tillväxer, såsom vi
anfört, till 13 tum eller deröfver, och både hannar
och honor uppnå denna slorlck. — Del är dessa största
exemplaren af A. lanceolatus som få namn af Kungar;
vid Ahus kallas de dessutom Gröningar, och detta
namn plägar understundom användas för alla ex. af
denna art. Eri del liskare känna nemligen att två
sorter Tobis finnas, och att Kungarna blott äro af den
ena. Enligt Nilsson skall denna art vid Bleking kallas
Hvittobis, den andra (A. lancea) Blålobis. —
Kun-garne äro sällsynta af det lält begripliga skäl, att cj
många exemplar kunna under några års lid undgå alt
bli uppfiskade genom den idkeliga noldragningen De
äro derlöre, i förhållande till hela antalet, allmännast
der som tobisen cj är nog ymnig alt löna nolfiske.
Del som gör att en och annan ändock finnes, är
sannolikt den omständigheten, atl de äldre tyckas ligga
vida mera stilla och nedgräfda än de medelstora,
hvari-genom de äro mindre utsatte för all fångas. De lära
nemligen blott erhållas mol aftnarna. Tobisfiskel är i
sanning märkvärdigt, emedan det visar denna fiskarts
utomordentliga förmåga alt bibehålla sig. Tobis fångas
ännu vid Cimbrisliamn i sannolikt föga eller ej mindre
qvantitel än fordom, eburu mun årligen, i flera
århundraden, anställt elt förödelsekrig emot den. genom
dragning med fina notar, långl före. under oeh efter
lektiden, som skulle lyckas vara tillräckligt alt i grund
utrota honom inom några fä år. Men just denna
härdighet gör atl dess historia så myckel mera förljenar
alt noga utredas. Den fina oob högst talrika rommen,
kanhända äfven de yngres kringströfvande lefnadssätl,
torde dock göra, alt mängden någorlunda ersättes, blott
några större honor årligen få lägga sin rom.
Tobisen användes till föda färsk, dels kokt, dels
stekt, och anses af många såsom en läckerhet. Andra
påslå att den är för mager och åter andra finna hos
den en obehaglig lukt. En stor del af fångslen vid
Cimbrisliamn torkas och förvaras till vintern. Ingen
skillnad i smaken förmärkes hos de två arterna
Såsom agn på krok för Torsk ocli andra större rofiiskar
anses den utmärkt och dertill begagnas den öfverallt der
den fås. — Fiskesältet med fina notar är omtaladt. På
de ställen der ebb och Ilod linnes, såsom vid
Nordsjökusten, lärer man bruka alt under ebbliden uppgräfva
tobisen med dertill inrättade hackor. Sådana brukas
äfven hos oss för att upptaga dem som borra sig ned i
sanden sedan de blifvit uppdragna till lands. C. S.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
