Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
diameter, ocli ligger si långt bakom ögat som l
af ögonöppningens längd. De vertikala fenorna
hafva bakre vinkeln långs petsad. Bakre
ryggfenan sitter midt emot analfenan, duck något
litet framllyttad, ocli är knappt större än den,
eller till hvarje dimension blott hälften så stor
som den främre. Genom delta förhållande
skiljes Sq. galeus aldra lättast från en högst
när-slägtad art, Galeus japonicus M. el II., som
lef-ver i norra delen af Stilla hafvel, hos hvilken
2:dra ryggfenan är nära sä slor som den
främre, ocli mycket slörre än analfenan. Föröfrigt
hänvisar jag till figuren, som häst utvisar
fenornas form, med erinran om den olvnn
anförda obetydliga skillnaden mellan äldre och yngre
exemplar. Stjcrten är hel ocli hållen någol
hoptryckt, och saknar så väl de kölar vid sidorna,
som de Iransversella iutryckningar hvilka finnas
på en slor del andra Hajarter (t. ex. S<j.
cor-nubicus).
Färgen är ljust brungrå, under ganska blek,
ulan Uäckar.
Af inre delarne kan jag blolt anföra, att
tarmen, hos denna, såsom hos större delen af
kända Hajlormer, inuti har eu spiralformigt
löpande slor fåll, eller valvel.
Könskillnaden är den hos Ilajarne vanliga.
Hos den afbildade unga hannen voro
bihau-gen vid bukfenorua ej utskjutande öfver dessas
spetsar.
Sq. galeus, eller Galeus canis, såsom
han beuämnes af de nyare författarne, hvilka
skilja Hajarna i många genera, är hos oss cn af
de sällsyntaste bland de arter, som hittills med
säkerhet kunna räknas lill vår fauna, och han
är den enda af dessa som är försedd med
blinkhinna. Sq. glaucus har blolt någongång
blif-vit sedd vid Julland, men tillhörer något
varmare trakter, och Sq. arcticus torde ännu ej
vara med mera visshet känd; säkert är
åtminstone att namnet llåtnär vid Norrige ej särskild t
utmärker denna art. Sq. galeus förekommer
så sällan i Kaltegat, alt den ej är allmänt känd
af (iskrarne. Namnet llå-slörje, hvarmed den
af en och annan fiskare blifvit betecknad, torde
häi leda sig från likheten i liufvudets (egentligen
nosens) form hos denna art och hos Stören
(Acipenser), som egentligen så benämnes både i
Bohuslän och i Norrige (t. ex. af Ström i Söndra.
Beskr.) llå-slörje eller Ilä-slörre betyderannars:
ell djur som är mycket större än Ilå (Maj, Sq.
acanlhias), men liknar den. På samma säll
kallas Thqnfisken: Makrelslörje o. s. v. Namnet
Slor är ulan tvifvel samma ord som delta
norr-ska: Slörje, hvilket ej tyckes brukas annat än
såsom biliang vid ett annal namn, ocli endast
för arler som ej ofla förekomma, så alt de ej fått
elt eget namn. Andra fiskare hafva velat
igenkänna Sq. galeus ocli kallat deu Betliaj,
emedan den tvärt afbiter koljor som fastnat på krok,
utan alt sluka dem hela och sjelf fastna, och
uppgifvit, all deu går i stim i September, på
de bankar hvarest koljan pliigar fångas, hvarföre
man undviker att utsätta kuljebackor vid denua
lid. Denna uppgift kan doek möjligtvis härleda
sig från förväxling med Sq. acanllnas. (Ehuru
man ej får gissa uti naluralliistorien, vill jag
dock anmärka den utmärkta likheten i hela
lor-men mellan Galeus och Carcharias, hvilken
sistnämnde form aldrig går i flock, ej engång
vid parningstiden). Under elt helt år som
Professor Fries lillbragte i Bohusläns skärgård
lärer han blolt hafva erhållit del enda har
afbildade exemplaret. Understundom förvillar den
sig dock ända ned lill Skånska kusten; den
ofvan beskrifua fullvuxna honan var fångad der,
af fiskare från B åå vid Helsingborg, och
inköptes färsk på lorget i Lund d. 20 Januari 1835.
Dun linnes uppstoppad i dervarande Zoulogiska
samlingar. Då arten är så sällsynt har ej
tillfälle varit all inhemta upplysningar om dess
lef-uadssätt. Eldigt Yarrf.ll är den ganska allmän
vid Englands sydvestra kust, hvarest honan i
Maj eller Juni, framföder 30 eller Ilera ungar
på en gång. Ilan säger att ungarne vistas vid
kusten första vintern, hli fullvuxne i andra året,
och alt de sedan om vinlern gå ut på djupet.
Då den märker sig vara fången på krok skall
deu, liksom Sq. glaucus, sno sig rundi omkring,
så att linan upprullas kring kroppen. C. S.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
