Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ungefär J af hufvudets längd; det får en
riktning snedt nedåt, då munnen öppnas och
öfver-käken lramskjutes. Uti håda käkarne och på
främre ändan af plogbenet finnas ganska små
och korta, spetsiga, inåtböjda tänder, hvilka i
öfre käken sitta i flere, tätlliggande rader, men
i underkäken egentligen uti 2:ne, af hvilka den
inre redan ofta är föga märkbar. Tungan
något afspetsad med fri spets. Gälöppningarne
medelmåttigt stora. Gälhinnan nedtill
kragfor-rnigt sammanbunden med den från andra sidan;
strålarne äro som vanligt 7. Under hakan
linnes en liten konisk skäggtöm med fin spets;
den är likväl kortare än pupillens diameter.
Hela kroppen är beklädd med små, tunna fjäll,
som vanligen blifva obemärkta, så länge Dsken
lefver och är läckt med slemmet; dessa fjull
bekläda äfven en stor del af stjertfenan och
roten af ryggfenorna, i synnerhet framtill; man
filmer äfven deraf några spår framtill på båda
analfeuorna. Sidolinien har den vanliga
böjningen och samma konstruktion som på
Hvillin-gen, men fårans ränder äro liksom svällda, höja
sig mera upp och ligga livarandra närmare.
Analöppningen är belägen något framom halfva
kroppslängden, motsvarande böljan af 2:dra
ryggfenan. Bröstfenorna beslå af 2 enkla och
17 lill 19 delade strålar; den 4:de och 5:le
strålen längst, de följande småningom aflagande,
de sista mycket små och svåra att urskilja;
fenans spets räcker till anal-öppniugen.
Bukfe-norua tillspetsade, räcka något öfver halfva
af-slåndet från roten lill analöppningen; de bestå
af 6 strålar, af hvilka de 2:ue första äro enkla
med långa, fria spetsar, den 2:dra deu längsta.
Första ryggfenan börjar öfver bröstfeuornas rot,
höjer sig triangulär, med temmeligeu spetsigt hörn,
som är högre än de båda andra ryggfenorna;
den bar 14 lill 16 strålar, de 2:ne första enkla,
ilen 2:dra strålen den längsta, de följande
af-taga hastigt och gradvis. Andra ryggfenan, som
är den längsta, har en bakåt lutande framkant,
som med den raka, nedåt lutande öfre randen
bildar eu något trubbig vinkel; den består af
20 till 24 strålar, af hvilka 5:te och 6:te äro
de längsta. Tredje ryggfenan har nästan
samma form, som den förra, men mindre lång och
med framhörnet något spetsigare; den består af
19 lill 20 strålar, af hvilka den 4:de eller 5:le
är längst. Första analfenan motsvarar nära nog
den andra ryggfenan, har ungefär samma form,
men lägre, oeh framhörnet är n^cket rundailt;
den består af 24 till 25 strålar; de 5å6 försla
i spetsen enkla, den 3:djc vanligen längst.
Andra analfenan motsvarar fullkomligt den 3:ilje
på ryggen, bar samma form, men är mycket
lägre; består af 21 lill 22 strålar, af dem 2:ne
enkla och den 3:dje den längsta. Stjertfenan
på vanligt sätt bildad, i spetsen något inskuren,
men blir nära nog tvär om den utspännes.
Skillnaden lill färgen emellan en lefvande
och död Kolja är betydlig; då den sednare är
ofvan enfärgad smutsgrå, under hvit med svart
sidolinia, har den lefvande fisken på öfre delen
af hufvudet och ryggen en mörkgrå violett färg,
som, vid öfvergången till sidornas ljusare
silfver-gråa färg, antager en vacker ljus kopparglans med
stark skiftning. Buken och undre delen af
huf-vud och stjert äro mjölkhvita. Sidorna
silfver-grå, ofvan dragande i gult ocb nedtill tätt
beströdda med lina svartakliga punkter.
Sidoli-nien gulsvart, varierar likväl ömsom ljusare,
ömsom mörkare. Ögonringen svartgrå, med en
mörk, i gult dragande skugga öfver och under
pupillen. Särdeles karakteristisk för Koljan är
den svartaktiga större fläck, som sitter under
och invid sidolinien, i trakten af första
rygg-fenan; deu finnes ständigt hos alla individer i
olika åldrar, ehuru mer eller mindre tydligt
utmärkt; till formen, som är mycket irregulier,
varierar denna fläck. De öfre fenorna, så väl
som bröst- och stjertfenan, liafva ryggens
allmänna färg med en ljusare, gulaklig rot.
Analfeuorna silfvergå med en mängd svarta prickar
beströdd, mjölkhvit rot och ljusare rand.
Buk-fenorna mjölkhvita med svartprickig hinna
mellan de delade strålarne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
