Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och pii främre ändan af plogbenet; deremol iiro
både tungan ocii gembenen glatta. Dessa
tänder sitta uti livardera käken uli blotl en enda
ordentlig rad, men framtill i munnen dunas
inom densamma munga mindre och fuiare
tänder i obestämda rader; tänderna i underkäken
äro något större, an i ijfverkäken, oeli
sidotän-derna i den förra större iin de främre. Tungan
teinmeligcn lång, broskartad, tjock, med
afsmal-nad triangulär spets. Gälbågarne 4, den bakre
med bela sidoranden förenad intill bröstväggep;
hvarje båge bar framtill 2:ne rader benknölar,
beklädde af slemliuden, de uli den yttersta
raden af främsta bågen likna smala lameller oeli
äro 3 gånger längre ocb smalare, än de
andra. Gälliinnau liar 7 strålar, är underlill väl
sammanhängande med den från andra sidan,
men djupt inskuren, oeli sjelfva raiulen är ej
fastvuxen vid gäluäsct. Loeket slutar uti en
spets, som likväl är dold uti den breda flik (en
fortsättning af gälliiunan), livilken bildar cn
kant kring hela lockranden. Kroppen är
be-täckL af smiirre, tunna fjäll, spånlagda, eliuru i
mindre reguliera rader; de synas visserligen
obetydligt på lefvande exemplar, i synnerhet yngre,
så länge kroppsytan är fuktig oeh betäckt af
slemmet; men blifva ganska tydliga på större
exemplar, oeh sedan ytan något hunnit torka.
Dessa fjäll bekläda äfven hela hufvudet, med
undantag af öfverkiikcu oeh sjelfva munrauden
af den undre; ser nian noga efter, finnes alt
de gå ut ett långt stycke på stjertfenan och
försvinna omärkligt framåt spetsen; att de
bekläda roten af första analfenan oeh randen af
galhinnan, hvars strålar de följa elt litet stycke;
äfven finner man tydliga spår af fjäll \id
liäm-re roten oeh framkanten af alla lenorna.
Sidolinien löper, som på de flesta Torskarler,
S-formigt, eller gör en böjning uppåt i trakten
under 2:dra rygglenan; den utgör en
sammanhängande smal fåra, som får liksom ett
artikulerad t utseende, dels af de med bestämda
mellanrum allöpaude små, korta sidofåror, dels af
de på stjerten varande uppdämningar af fåran,
deraf denna pu dessa ställen liksom något
utplånas. Analöppningen är belägen vid försla
tredjedelen af hela kroppslängden, oeh någol
framom den perpendikulära linia, som faller
från midlcn af försla ryggfenan.
Bröstfenorna liafva i hvilande ställning en
långsgående riktning, räcka med sin afrundadc
spets elt godt stycke bakom analöppningen, oeh
bestå af 19 lill 20 strålar, af hvilka den
öf-verste är enkel oeh de öfriga i spelsen delade;
den 4:de oeh 5:te strålen längst. Försla
rygg-fenan bör jar strax bakom fästet af bröstfenorna,
har 13 eller 14 strålar, af hvilka de 2:ne
främsta äro enkla och 4:de strålen den längsta; de
följande aflaga småningom, så all den sisla i
fenan blir högst obetydlig. Andra rvggfenan har
omkring 23 strålar, deraf 2:ne odelade; 4:de
oeh 5:le äro de längsta, de öfriga aflaga
gradvis, så alt sista strålen blir helt kort och
ligger utefter huden. Tredje ryggfenan har 4
enkla strålar och 17 delade; den försLa af de
enkla knappt märklig; 5:le och G:le äro de
längsta. Första analfenan är lång, i randen
bågformig; har 33 ä 35 strålar, af hvilka 8
eller 9 äro enkla, den 12:te lill och med 20:de
lika långa och dc längsta, hvarefter de
följande åter aflaga. Andra analfenan, som
motsvarar 3:dje ryggfenan, har 4 enkla och 18 ä 19
delade strålar, af hvilka 5:te och 6:le äro de
längsta. Bukfenorna, som sitta någol
framom bröstfenorna och räcka med spetsen lill
analöppningen, äro små, lillspclsade med 2:dra
strålen framskjutande i en lång, trådformig, fri
spels; de beslå af 2:ne enkla och 4 mycket
greuiga strålar; de båda enkla äro de längsta
oeh liafva fria spetsar. Stjertfenan har såsom
på alla Torskarter många, täll inlill livarandra
liggande, och från den spetsiga roten radierande
strålar; den är meiselforinig med tvär spets
och lemmeligen spetsiga hörn; ulbrédes den
mycket, blir likväl eggen rundad.
Nästan alla besknfva Hvitlingen med en
oOäckad kropp, gråbrun ofvan och In il under,
ech så är äfven förhållandet efter döden; men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
