- Project Runeberg -  Skandinaviens fiskar /
41

(1857) Author: Bengt Fries, Carl Ulric Ekström, Carl Jakob Sundevall With: Wilhelm von Wright
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sare ring närmast pupillen. Rygg- och
analfe-uau tecknade med snedt gående svarta streck.

Denna färg hafva alla de individer haft,
som vi sett nyss uppfiskade. Låter man dem
en tid ligga i luften, blekna de, äfvenså om de
län^e blifva liggande bland andra fiskar uli
båten; då inträffar, att ena sidan (den på livilken
fisken legat, eller af andra fiskar varit beläckt)
kan helt och hållet eller till en del finnas
ut-blekt, då den andra mer eller mindre bibehållit
sin färg. Delta ar något, som inträffar med de
llesla fiskar, och hvårföre man väl må taga sig
i akt vid bestämmandet af färg-varietcter. Att
sådune äfven torde finnas af Hafkallen, ämna vi
icke bestrida, men flera af dem man anmärkt
såsom sådane, hafva påtagligen uppkommit af
anförde orsaker.

Till sin inre byggnad står Ilafkatten
ganska nära den förut beskrifue Tånglaken, har en
ganska vid, muskulös matstrupe, som öfvergår
till en något säckformig mage, nära hvars
botten nedre tnagmunnen är belägen, som saknar
alla blindsäckar. Tarmen är lång, vid och af
en tunn och skör textur, den gör 3:ne
böjningar och slutar med en kort, utvidgad, omvänd
konisk ändtarm. Simblåsa saknas. Lefveru
består af 3:ne större lober, den medlersta ligger
transverselt vid öfre ändan af bukkavileten,
den vänstra loben är dubbelt längre än den
högra, och mera smal och tillspetsad,
liumsäc-karne äro 2:11c, hvilka nedtill förena sig uli en
enda med cn vid ulförsgåns,

O O

Ilafkatten hörer lill de fiskars antal, 0111
hvilka äldre författare samlade en mängd
diktade berättelser, som sedermera till en del
blif-vit fortplantade från ena skriften lill den andra
ända lill våra dagar. Anmärkningsvärdt 110g
förefaller, all både dess generiska namn,
Anar-rJucha.ij och dess specifika, Lupus (Varg), hafva
uppkommit af de falska föreställningar man gjort
sig om denna fiskens lefnadssätt. Det var
egentligen Gesner som först tilläde honom det förra
namnet, som betyder en klättrare> efter en

ännu äldre sägen, att fisken klätlrade uppför
klippor och skär. Namnet Lupus behöll Likné
såsom artnamn, hämtadt från Lien gamla
benämningen Lupus marinus (Sjövarg), hvarunder
Ilafkallen allmännast var kälid och fruktad.
Man läser lill och med hos Holi.bf.ro på ofvan
anförde ställe följande strof: ”Grym som Hajen är
han en fruktansvärd förstörare bland sitt slägle,
och framfar bland fiskarne med samma
glupsk-het, som det vilddjur bland de värnlösa
hjor-darne, af hvilket han fält sitt namn.” Vi
anföra detta blolt såsom exempel på den äldre
fördomen om denna fisks roflyslnad, och huru
länge en sådan, en gång inrotud, kan bibehålla
sig. Ilafkatten är ingen ting mindre än en
rof-fislt, i den mening nemligen man vanligen
förslår under denna benämning. För alt öfverlyga
sig härom, behöfver nian blott betrakta hans
märkliga tandbyggnad, stora tuggmusklar samt
korta och fast förenade käkar, hvilka icke
till-låta den utvidgning af gapet, som karakteriserar
de egentliga rofliskarne, eller dem man i
dagligt tal benämner Svälj fiskar. Denna munnens
organisation antyder tvärtom ett djur, som
lef-ver af mycket härda ämnen, hvilka först böra
krossas innan de nedsväljas. Man kan svårligen
länka sig en mera ändamålsenligt inrättad
kross-machin, än Hafkattens tuggredskap, då med
samma krossning ej lillika åsyftas en finare
sön-dermaluing af de hårda ämnena. Om den
ofantliga styrka, hvarmed käkarne verka, öfvertygas
man vid öppnandet af magen, då deruli finnas
lill öfverflöd stycken af sönderLilna tjoekskaliga
Musslor. Det är också hufvudsakligen
afSnäck-djur och Musslor som Ilafkatten hämtar sin föda;
dessa förtäras i mängd, och knmingarne af
deras skal uppfyller ofta hela den tunnväggiga
tarmkanalen. Utom nämde blötdjur, försmår
han ej heller slörre Cruslaceer, Sjöborrar och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:57:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skandfisk/0067.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free