Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RÖTSIMPA.
25
sorter. Ilannen liar en smärtare kroppsform,
högre fenor, större taggar ofvan pä hufvudet,
analöppningen vid halfva kroppslängden, sidorna
alltid beklädda af 3- till 5-taggiga små
fjällplä-lar, samt den märkliga karakteren, att
strålar-ne så väl i bröslfenorna som i btikfenorna, äro
på inre sidan beväpnade med cn kam af starka
sågtänder, hvilken börjar ungefär vid
slrålar-nes halfva längd och fortgår lill nära spetsen.
Honan deremot har en klumpigare kropp med
utspänd hängande buk. Analöppningen sitter
ett stycke bakom halfva kroppslängden;
fenorna äro kortare; fjällen på kroppen antingen
saknas eller äro de färre och smärre med i lill
3 uddar, hufvudets utskoll lägre; samt inga
sågtänder på bröst- och bukfenor.
Icke blott formen emellan könen är
skiljaktig, ännu större olikhet råder dem emellan i
af-seende på färgen, hvilken hos Rölsimpan
dessutom varierar betydligt efter ålder, årslid och
olika individer. Äfven hos denna fisk förändrar
sig färgen hastigt, då den drages ur vattnet,
och svårligen kan någon, som ej sjelf sett en
nyss fångad Simpa under lekliden, föreställa sig
den blandning af lysande fa i ger, hvarmed
naturen prydt denna för öfrigt så vanlottade lisk. Vi
få emedlertid, hvad färgerna beträffa, blott
hänvisa lill våra illuminerade figurer på citerad
planch, hvilka inera trogel återgifva och
åskådligare framställa dem, än den mest vidlyftiga
beskrifning skulle förmå. Fig. i. framställer
hannen, fig. 2 honan; ingendera visar likväl
dessa fiskars prydligaste drägt — lekdrägten,
utan den, hvaruli de vanligast förekomma i
Östersjön. Men det är lält, atl derifrån slula
sig till den förra, då vi tillägga, alt färgerna
antaga under lekliden en högre och renare ton
med skarpare konturer. Den röda buken hos
hannen, som mest karakteriserar honom, får en
högröd färg med kopparglans, som
contraste-rar prunkande mot de silfverhvita, droppformiga
fläckarne. Ilos honan får den gula färgen en
öfvervigt, stötande i guld, med mera bestämd
marmorering. Man må icke tro, att alla de på
figurerna anmärkta fläckar och band äro lill an-
tal, form och läge constanta på alla individer i
likhet med originalerna till figurerna; Ivärlom
variera äfven de i alla dessa afseenden betydligt.
Tarmkanalen består af en kort, men vid
matstrupe, som småningom utvidgar sig till en
muskulös mage, hvars säckformiga del är ganska
tydlig. I krans omkring pylorus sitta 8—1 o
blindsäckar, nära nog af samma längd och räcka
lill magsäckens ända. Tarmen är myckel tunn
och skör, gör 3:ne böjningar innan den utlöper
uti anus. Lefvern består egentligen af en enda
stor och tjock flik, som har sin plats uli
vänstra sidan; lill färgen är den gulaktigt brun och
har en lilen gallblåsa. Mjelten är lilen,
kastan-jebrun. Simblåsa saknas alldeles. Njurarne äro
jemnbreda, ligga tält utmed hvarandra, börja
nederst uti kavitelen under urinblåsan, och
divergera något i trakten af magmunnen, hvarest de
gå under en rund tvärmuskel, som laster sig vid
matstrupen och fortsältas vidare ända upp lill
hufvudet. Romsäcken är egentligen en enda,
men i spetsen 2-delt, med runda hörn, det lill
höger något mer uppstigande; den innehåller,
några veckor före romläggningen, röda ägg af
ett senapskorns storlek. Urinblåsan är tendigen
slor, dess botten är äfven afdelt uli a:ne hörn,
af olika storlek. Mjölke-säckarne a:ne, den lill
höger betydligt öfvervägande i storlek, af en
gulhvit färg med mer eller mindre svartblå
marmorering.
Rölsimpans vanligasle namn af fiskare vid
Sundet och Kaltegall är Ulk, men den har
dessutom många andra vid Östersjöns skärgårdar
såsom Skrubb , Vildkräks-simpa, Hnrnskalle,
Skinnskrabba j Skälryta m. m. Den uppehåller
sig endast i salt vatten och träffas i de båda
hafven, som omgifva Skandinavien. Man har
observerat denna art från Nord-Cap i Norge
lill Öresund, och derifrån längs efler Östersjöns
skärgård långt upp i Norrland, llon är en af
de fiskarter, som skulle kunna kallas flyttande.
(migraloriska), emedan hon inom den kust af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
