Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Antalet af dessa sköldar kunna hus några
uppgå lill 26 å 27 (fig. 1. a.), hos andra endasl lill
5 — 7 (Fig. 1. b.). Denna olikhet uti
sköldar-nes antal föranledde Cuvier, att skilja
Storspiggen uli tvenne skilda arter; incn
fortsatta observationer hafva icke bekräftat denna
åsigt. Man träffar nemligen båda varietelerna
tillsammans, äfven under lektiden, och
öfver-gängar dem emellan äro ej sällsynta. Lika
föränderligt och obestämdt är taggarnes
relativa längdmått, af hvilket man äfven försökt
hem-ta grunder till artens sönderdelande uti flera.
Den bakre eller egentliga ryggfenan börjar
nå-gol framom, men slutar alldeles öfver
analfe-nan, har 12 veka strålar. De 3:ne taggarne
framom denna fena hafva baktill vid roten en
11 Len trekantig hinna, äro framtill afkullrade,
baktill urhålkade och i kanten sågtandade. Af
en lika konstruerad, något större tagg, bakom
livilken en mindre, knappt märklig fenstråle
sitter, hälften sä lång som taggen, består
hvar-je bukfena. Nätnde taggar kunna på den döda
lisken med lätthet uppresas, men icke
nedfällas, så vida ej taggen först lyftes upp, till följe
af ledgångens beskaffenhet. Fisken verkställer
delta genom en egen muskelrörelse, sedan
vreden lagt sig eller faran är förbi. Man finner
lält med hvilket större eflertryck den lilla
fisken kan begagna sina vapen, då de uppresta
bibehållas i en fast och orubbad ställning
genom mekaniken uli ledgången.
Del märkvärdigaste hos Slorspiggcn är
visserligen dess färgförändringar. Om vintren är
kroppen rent silfverhvil, med öfre delen af
huf-vudel och ryggen blå. O111 sommaren är
huf-vudet ofvan och hela ryggen ända lill
sidoli-nien svartgråa. Då lektiden inträder, visar
lisken elt färgspel, som är förvånande. Ryggen
blir tbrsl brunaktig, får mörkare tvärband,
och de silfverhvita sidorna få en stark
anstrykning af messingsgult. Detta gäller i
synnerhet om honorna. Hannarne få vid samma lid
en röd fläck, som börjar under hufvudet vid
del ställe, der gälhinnorna mötas, och som
utvidgar sig hasligl, så att rodnaden vanligen
intager hela undre delen af fisken, från
underkäkens spets till ändöppningen. Denna
rodnad är hos olika individer mer och mindre
utvidgad. Ilos somliga sliger den uppåt
sidorna något öfver sidolinien, hos andra är hela
fisken röd, utom den öfversla delen al’ ryggen,
som i sådant fall är rödbrun, och pannan, som
alllid har en stark, blågrönfärg; ögonringen är
grön och ganska vacker. Vi hafva i denna
drägt framställt fisken på pl. 4. fig. 1. b.; ocli
visat dess vinterdrägt med fig. i.a.
Inom hela Skandinavien träffas
Slorspiggcn icke blott i alla större och smärre insjöar,
åar och bäckar, utan äfven i båda
skärgårdar-ne, den östra och vestra. Man finner den ofta
i så små och så afskilda vattensamlingar, att
del faller sig svårt, 0111 icke omöjligt, alt
förklara sättet, hvarpå han ditkommit och huru
han der kan bibehålla sig. Ilan älskar ell
mera stilla vatten och håller sig 0111
sommaren på grunda ställen invid stränderne, helst
sådane, som ligga öppna för solen. Mot hösten
drager han sig till djupare stränder vid
sunden, åmynningar eller större vikar. O111
vin-Iren slår han troligen, åtminstone i
skärgården, packad i stora massor på djupet; ty då
han denna urslid någon gång fångas med not,
fas han till stor mängd. Sällan träffas
Spiggen spridd, utan ständigt i större eller mindre
sällskap tillsammans. Under lektiden ocli då
han 0111 höslen i November månad stimmar,
samlar den sig i otroligt stora skaror i dc
större vattnen. Med glupskhet förtärer han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
